TEST: Nikkor Z 400mm f/2,8 TC VR S – med 1,4x telekonverter

En stor fördel hos Nikkor Z 400mm/2,8 TC VR S jämfört med föregångaren är den lägre vikten på 2950 gram jämfört med 3800 gram (AF-S Nikkor 400mm f/2.8E FL ED VR utan telekonverter i konstruktionen). Förutom detta säger även Nikon att man flyttat om tyngdpunkten hos objektivet vilket gör det enklare och smidigare att hantera. Däremot tillkommer över 200 gram för motljusskyddet, som man antagligen vill ha monterat både för ljus och smuts, samt som frontlinsskydd.

Nu kommer Nikon Z 400 f/2,8 TC VR S – lättare och snabbare

När jag för första gången testar objektivet med en Nikon Z9 på cyklister i velodromcykling (med ett förhandsexemplar där vi inte kan publicera bilderna), som innebär en hel del panorering i kurvorna, är också den första tanken att just fronten känns mycket lätt. Vissa gånger kan en känsla av tyngd vara positiv, men för handhållen fotografering som här, så förenklar det helt klart att tyngden nu ligger mot kamerahuset snarare än i fronten.

Än snabbare rörelser krävs när jag fotograferar en fotbollsmatch, något som gör att rörelserna måste ändra riktning mer tvärt, och dessutom åt olika håll. På så vis blir objektivet rörligare när tyngden flyttats från de främre delarna för att istället ligga närmare kamerahuset, den tyngd och massa som man då slipper förflytta när man följer en spelare med objektivet.

Enklare hantering

På så vis upplever jag panoreringarna som snabbare samtidigt som den uppåthållande kraften i min vänsterarm blir mindre, något som också gör att jag orkar med en längre period utan att vila armen. Här är man så klart helt olika, men en Z9 tillsammans med ett supertele på 400mm har ändå en hel del vikt (runt 2,3 kilo), vilket innebär att all viktminskning är att föredra för långa dagar kring en bankant. Det är också för proffsen som objektivet är ämnat, med sport- och djurfotografering närmast till hands.

Med den inbyggda telekonvertern på 1,4x kan jag också snabbt använda höger hands långfinger för att låsa upp låsreglaget för justering av 1x till 1,4x. Själva bytet sker genom att ändra ett annat reglage för att fälla in själva konverter-konstruktionen, och är snabbt och enkelt gjort.

Justeringen innebär alltså att brännvidden på 400mm justeras till 560mm och motsvarande bländare f/4. På den brännvidden är ljusstyrkan ändå rätt fin, och bakgrundsoskärpan lika så, då man ofta fotograferar på en del avstånd.

För just fotbollsplanen fungerar växlingen mellan att använda telekonvertern eller inte bra, beroende på var spelarna befinner sig. Även om det är bekvämt med en zoom så fungerar arbetsmetodiken rätt bra, och mycket av detta beror på just snabbheten i växlingen mellan 400mm och 560mm.

För den som vill komma ännu längre går objektivet att kombinera med Nikons tidigare lösa telekonvertrar Z TC 1.4x samt Z TC 2.0x. Då går det att nå brännvidder motsvarande ljusstarka 800mm f/5,6 (utan att den interna 1,4x-konvertern används) alternativt att nå ännu längre som 1120mm f/8 med 2x-konvertern framför objektivet och använda den interna telekonvertern på 1,4x, men förlora lite mer ljus.

För den som blir stationerad på ett ställe men ändå vill nå både närmare eller längre ifrån så är den inbyggda telekonvertern en uppenbar fördel. Utsnittet går snabbt att justera utan att man förflyttar sig.

Flera tekniker

För den som hanterar filter finns även en integrerad öppning för filter nära fattningen. Här kan man använda runda filter med 46mm diameter, som exempelvis polfilter. Luckan är smidigt placerad och den enda vettiga möjligheten att använda filter tillsammans med objektivet. Minnesknappar samt fyra programmerbara funktionsknappar finns tillängliga för att ställa in objektivet på olika vis, allt för att snabbt kunna göra justeringar i fält utan att titta bort från sökaren.

Objektivet är uppbyggt av 16 linselement i 12 grupper med två fluoridelement och två ED-linser, tillsammans med skyddande meniskglas och Nano Crystal coating som motsvarar reflektioner och flares.

Fokusringen är mjuk och lätt att använda. Däremot sitter den närmare fattningen mot kameran än framåt, vilket gör att det ändå blir en del tyngd att hålla uppe vid manuell fokusering. En bit framför finns även den programmerbara funktionsringen.

Objektivet stödjer även bildstabilisering till 5,5 stegs längre slutartider med Z-kamerahus. Specialaren är i dagsläget när det kombineras med Z9 som då ger bildstabilisering upp till 6 steg. Just den bildstabiliseringen fungerar så klart inte vid denna sportfotografering, men bara handhållet tagna bilder inuti lokalen visar att bildstabiliseringen är mycket bra både på att stabilisera bilden och ta bort skakningsoskärpa.

Bildstabiliseringen går också som vanligt att ändra beroende på vad man fotograferar, till olika lägen.

Snabbfokuserat

En annan ny teknik är den så kallade Silky Swift LM-fokuseringen, som driver fokusmotorerna snabbt. Och helt klart – när vi testar med Nikon Z9 är det inga problem att både följa, fokusera och omfokusera med objektivet trots att cyklisterna rör på sig snabbt i djupled.

Svårigheten kommer när det gäller att hinna med att panorera i kurvan, då det går snabbt i svängen om man står nära cyklisterna. I de lägen jag hann med att panorera så hängde även fokusen med, vilket också ligger i linje med hur vi uppfattade Nikon Z9:s kraftfulla autofokus i vårt test.

För fotbollsspelarna gäller samma sak, det är få gånger spelarna hamnar ur fokus och fokuseringen arbetar på klart bättre än jag hinner med att följa spelarna med kameran och objektivet. Arbetar man med 3D-trackingen så får man en hel del hjälp på traven för att sätta fokus rätt i snabba situationer.

Det går även att använda Sport-Läget för autofokusen, vilket gör att sökarbilden förblir stabil när det går snabbt och vid panorering. Jag tycker det fungerar bra, för trots de snabba panoreringarna i den digitala sökaren så känns det inte som något hinder att se omvärlden digitalt. Annars har detta länge varit en sak som gjort att sportfotografer förordat en analog sökare – att faktiskt kunna världen direkt, när den sker, i realtid utan lagg eller blurr.

Vid växling mellan i- och urläggning av telekonvertern blir det för de som undrar heller ingen skillnad i prestanda gällande fokusering, även om det krävs en omfokusering när man växlar i eller ur konvertern.

Bildkvalitet

Det är inte helt oväntat att det här objektivet håller absolut toppkvalitet, något som det så klart också bör med tanke på att det kostar en slant – men också eftersom det är ett av Nikons första supertelen för Nikons nya Z-system som just följdes upp av Nikkor Z 800mm f/6,3 VR S.

Tyckandet kring just bakgrundsoskärpa är så klart helt personlig, men jag tycker att objektivet har en mjuk och fin känsla som helt klart bidrar till att de man fotograferar separeras mot bakgrunden på ett snyggt vis, något som också förstärks av brännvidden.

Bildkvaliteten håller annars en mycket hög klass över hela bildytan med bra kontrast och bildskärpa, ända ut i kanterna, även om det går att se en viss skärpeökning i bildernas utkant vid nedbländning något steg.

Någon direkt distorsion eller kromatisk aberration är inget vi ser av heller vid granskning av bildfilerna, vilket så klart är positivt, även om det också var något vi räknat med för just detta objektiv. Däremot har den en viss focus-breathing, alltså att brännvidden justeras något vid fokusering på olika avstånd.

Den höga bildskärpan över lag, gäller både med och utan anändning av den inbyggda 1,4x-telekonvertern – vi ser inte någon direkt märkbar kvalitetsskillnad när man fotograferar på 560mm i stället för 400mm. Däremot vet vi att fler linsytor i en konstruktion påverkar ljuset, och hur resultatet skulle bli med exempelvis extra yttre telekonverter som Z TC-1,4x och Z TC-2.0x har vi inte testat.

Slutsats

Själva hanteringen är a och o för ett objektiv som detta, och för det spelar vikten en stor roll. Här har Nikon lyckats väl med att hålla nere onödiga gram, samtidigt som man ger användaren möjligheten att lät växla mellan två brännvidder.

Styrkan hos objektivet ligger främst hos den inbyggda 1,4x-telekonvertern som förenklar för sport- eller djur-/naturfotografen på fält, samtidigt som ljusstyrkan är riktigt bra till det förhållandevis kompakta utförandet. Dessutom är växlingen av i- och urtagandet av telekonverten snabb och enkel att hantera, vilket gör att man inte behöver släppa blicken från sökaren.

Objektivets utförande med tyngdpunkten justerad mot kamerahuset förenklar en hel del vid panoreringar, men även handhållen fotografering.

För de sport- eller naturfotografer som pendlar mellan de brännvidder som Nikkor Z 400mm f/2,8 TC VR S ger – 400mm och 560mm – finns mycket att hämta i detta objektiv, som vi även ger utmärkelsen »toppklass.

Specifikationer