Test: Imponerande trio från Sony

Sport, action, djur, porträtt – ja, en supertelezoom har många användningsområden. I nya FE 100–400mm har Sony satsat på ett specifikt brännviddsomfång som passar många.

Objektivet för Sony E-fattning och fullformat blir 150–600mm på APS-C. För den som vill nå längre även med fullformat finns även Sonys kompatibla 1,4x- och 2x-telekonvertrar, vilket med 1,4x (ljusförlust 1 steg) ger brännvidderna 100–560mm respektive 200–800mm (ljusförlust 2 steg).

Objektivet har G Master-stämpeln, vilket innebär att dess konstruktion är vädertätad, men även håller en viss optisk prestanda. Magnesiumlegeringen håller vikten nere, samtidigt som konstruktionen blir hållbar.

Funktionmässigt har objektivet sju knappar: tre för fokuslås (eller vad man väljer i kameran att de ska göra) utplacerade mellan zoom- och fokusringarna, AF/MF, full eller 3m-fokusspann samt OSS, optisk bildstabilisering, och två lägen för denna.

Men en annan användbar och smart grej är ringen för justering av zoomjämnhet som sitter innanför zoomringen. Med den kan man justera zoomens tröghet från fast till mjuk, för att antingen få en hårdare eller mjukare justering av ringen – där den tröga inställningen inte släpper taget och förlänger objektivet om man exempelvis bär på det hängandes – eller mjuk inställning för snabb zoomning. Objektivet blir hela 8cm längre vid 400mm jämfört med 100mm-läget.

Fokusringen har mjuk och fin känsla för manuell fokusering. Bildstabiliseringen som ska klara fem EV-steg är riktigt bra och sportläget fungerar fint för snabba rörliga objekt och gör sitt jobb bra. Motljusskyddet har en liten lucka för att du ska komma åt justerbara filter, och stativfästet går också att ta loss helt.

Objektivet är också snabbt på att fokusera, och med limit-reglaget kan man snabba upp fokus något ytterligare genom att begränsa autofokusens närgräns till 3 meter i stället för nästan 1 meter.

Slutsats

Objektivet både ser ut som och är ett proffsigt bygge. Handhavandet är genomtänkt och funktionerna de man behöver.Bildkvalitetsmässigt är den kromatiska aberrationen frånvarande. Distorsionen i bilden är obefintlig vid 100mm och något kuddformig vid 200mm samt 400mm.Objektivet är skarpt rakt igenom brännviddsspannet, men något skarpare vid 100mm än de högre brännvidderna mellan 200–400mm.Sony har lyckats skapa en proffsig supertelezoom som levererar vad den lovar, med hög bildkvalitet för den som prioriterar ett stort brännviddsomfång före en hög ljuskänslighet, som exempelvis f/2,8.

FE 16–35mm F2,8 GM

En riktigt ljusstark vidvinkelzoom är det som många Sony-fotografer väntat på, och även ett måste för att Sony ska kunna hävda sig på proffsmarknaden – såväl för den kräsna naturfotogafen som bildjournalisten – som behöver både ljusstyrka, vidvinkel och möjligheten till zoom, samt ett objektiv som tål fukt och tid utomhus.

Det nya fullformatsobjektivet Sony FE 16–35mm har just detta, och får på en kamera med APS-C-sensor en brännvidd motsvarande 24–52,5mm.

Med en ljusstyrka på 2,8 så blir objektivet det ljusstarkaste i brännviddsomfånget, och objektivet är även av GM-typ, G-Master – vilket innebär att objektivet har riktigt hög optisk prestanda. Dessutom är det vädertätat, bland annat med en gummiring mot kamerahusets fattning, och på så vis skyddat mot både fukt, regnstänk och damm.

I objektivet finns två XA-linselement (extreme aspherical), vilket bidrar till mindre distorsion och dessutom möjlighet till en lättare vikt. Dessutom är linsytorna behandlade för att minska ghosting och reflexer.

Designmässigt har Sony också gjort objektivet rätt lätt i förhållande till det man får. Objektivet väger 680 gram, vilket är riktigt bra för det brännviddsomfånget och den ljusstyrkan. Själva utförandet på objektivet är snarlikt det ljussvagare 12–24mm F4 G, med ungefär samma storlek och känsla: en knapp för att låsa fokus, samt ett MF/AF-reglage.

Zoomringen är inte direkt mjuk i sin rotering, snarare något trög, men inte så att det blir jobbigt – och spannet för justeringen går att göra med en vridning utan omtag. Objektivet är som kortast vid 35mm och blir runt 13mm längre vid 16mm.

Autofokusen är inte blixtsnabb – 12–24mm F4 är snabbare – men den är tillräckligt snabb för att göra ett bra jobb, ingen tvekan om det.

Dessutom har objektivet 11 rundade bländarblad, vilket ger en riktigt mjuk och fin bokeh.

Slutsats

Objektivet är riktigt roligt att använda, känns kvalitativt samt har låg vikt för sin ljusstyrka.Objektivet presterar ungefär som 12–24mm F4 med snarlika prestanda. På lägsta brännvidden ser vi en mycket liten antydan till måsvingeformad bildförvrängning och på högsta brännvidden ser vi en viss kuddformad bild med mycket liten distorsion.

Den kromatiska aberrationen är riktigt låg hos objektivet. Skärpan hos objektivet är mycket hög, även i bildkanterna, och levererar i absolut topppklass.Både optiskt och användarmässigt sett så imponerar kvaliteten som nya FE 16–35mm F2,8 GM erbjuder.

FE 12–24mm F4 G

Med nya FE 12–24mm F4 G släpper Sony en ultravidvinkelzoom i den något finare G-serien, med hög upplösning och kompakt design. Objektivet passar på Sonys E-fattning i fullformat, men även på APS-C, då med brännvidden 18–36mm.

Och detta objektiv är riktigt intressant, mycket tack vare av att man når ned till 12mm i brännvidd. Perspektivet blir verkligen extremt, vilket innebär att du kan få plats med mycket i bilden – och därmed skapa både annorlunda och häftiga bilder. Med en närgräns på 28 centimeter går det även att göra intressanta närgångna tolkningar av omgivningen.

Objektivet är damm- och fukttåligt, men sakgnar G Master-seriens förbättrade vädertätning med bland annat gummipackning mot kamerans fattning.

Konstruktionsmässigt är objektivet hyfsat lätt med sina 565 gram, och heller inte överdrivet stort, vilket gör det enkelt att ta med. På grund av sin extrema brännvidd har objektivet inbyggt motsljusskydd i plast, vilket även innebär att det inte går att montera något filter eftersom det inte finns någon filtergänga.Designen är smidig och enkel. Den enda egentliga funktionen som finns är möjligheten att byta mellan MF/AF för autofokusen, samt en knapp för att låsa fokus, vilket kan vara bra vid förändring av utsnittet.

Zoomringen är inte helt mjuk att rotera, men inte heller direkt trög, plus att den sträcka som man behöver för att vrida sig genom hela brännviddsomfånget är kort nog för att kunna göra justeringen utan omtag.

Fokusringen är därmot helt annorlunda, och riktigt enkel, smidig, mjuk och exakt att använda. Det är inga problem att fokusera med precision tack vare mjukheten.

Autofokusen är riktigt snabb och bra, dessutom tyst. Vid vanlig fotografering vid exempelvis arkitektur eller stadsvyer är arbetssättet kanske ändå långsamt, men även vid rörliga objekt hinner autofokusen med och gör sitt jobb utan problem.

Slutsats

Objektivet presterar mycket bra för sin vidvinkliga brännvidd, och på lägsta brännvidden ser vi en mycket liten antydan till måsvingeformad bildförvrängning. På högsta brännvidden ser vi en viss kuddformad förvrängning som syns något mot kanterna.

Objektivet är skarpt, och producerar högkvalitativa bilder på den extrema vidvinkel det erbjuder. Den kromatiska aberrationen är riktigt låg.Även om objektivet presterar bra, så kommer hörn och kanter ändå att se lite roliga ut, det är ofrånkomligt.Men optiskt så har Sony gjort ett bra jobb med 12–24mm F4 G.