Olympus OM-D E-M1 Mark II: Med fokus på fart

2013 lanserade Olympus OM-D E-M1, den skulle vara en spegellös kamera för professionella fotografer. Sedan dess har de lanserat en uppföljare till lillebrodern E-M5 och även en till, minstingen E-M10. Men nu är det alltså dags för den nya värstingen OM-D E-M1 Mark II att äntra scenen.

Och den gör det med löften om en rejäl show. Upplösningen har ökats från 16 megapixlar upp till 20, vilket också är toppnoteringen inom Olympus OM-D-serie.

Troligen är det i grunden samma sensor som vi sett i Panasonics GX8 som kom i fjol och troligen kommer den väl att dyka upp i den kommande GH5 (om det inte dyker upp någon ny där).

I och med den nya sensorn har Olympus, enligt egen utsago, lyckats få bättre dynamiskt omfång jämfört med tidigare kameror som har den mer lågupplösta 16-megapixelsensorn. Om det stämmer överens med våra mätningen återstår att se längre fram i det här testet.

Andra nyheter i kameran jämfört med föregångaren är så klart 4K, de flesta kameror som lanseras idag kan filma i 4K och det vore konstigt om inte Olympus hade stoppat in funktionen i det här huset, som ska vara toppmodellen i serien. Den har även andra funktioner som passar väl för den som vill filma som du kan läsa om längre fram.

Den har även funktioner från lillebrorsan E-M5 Mark II, till exempel det högupplösta läget där sensorn flyttar sig och tar flera bilder för att sedan sammanfoga dem till en enda bild.

Du kan även använda lightpainting-läget Live-composition som låter dig fotografera med långa slutartider där endast det ljus som tillförs tas med i bilden. En ganska rolig funktion för de som är lagda åt det experimenterande hållet.

Olympus har sedan länge haft bildstabiliseringen inbyggd i kameran. Det innebär att man får bildstabilisering tillsammans med alla objektiv, en fördel som innebär att kostnaden för objektiven kan hållas nere.

Men nu finns även två objektiv med inbyggd stabilisering, ett 12-100mm f/4 och ett 300mm f/4. Stabiliseringen i de två nya objektiven kan användas tillsammans med den, i kamerahuset, inbyggda stabiliseringen för att få en ännu effektivare stabilisering. Vi testade den här funktionen med 12-100mm f/4 och blev mycket imponerande.

Det är så klart en stor fördel när man fotograferar stillbilder, men det är nästan ännu mer användbart för den som filmar.

Ett filmklipp som utan den här tekniken skulle blivit skakigt och inte sett snyggt ut liknar, med tekniken påslagen, något som inte är långt ifrån resultatet man får med en riktig videorigg för stabilisering. Riktigt bra alltså!

Snabb som blixten

När man läser att kameran kan sprätta iväg 60 bilder i sekunden i råformat så blir man både förvånad och lite misstänksam. Hur är det möjligt? Den misstänksamma delen är ju hur många bilder man egentligen kan ta i den hastigheten?

Kikar man i specifikationerna visar det sig att de 60 bilderna per sekund får du bara ut i 48 bilder, sänker man hastigheten till 18 bilder per sekund kan du köra på upp till 77 råfiler.

Går du över till den mekaniska slutaren (de två snabbaste lägena är med elektronisk slutare) får du nöja dig med 15 bilder per sekund som snabbast, då kan du köra på i 84 bilder, sänker du ytterligare hamnar du på 10 bilder i sekunden men kan då köra på i över hundra bilder. I råformat.

I det snabbaste läget får du nöja dig med låst fokusering och låst exponering. Lättar du på gaspedalen kommer automatiken igång igen.

Man kanske kan tycka att en seriebildstagning på 60 bilder per sekund som bara fungerar i knappt en sekund är lite futtigt att skryta med. Men, det kombineras med funktionen ProCapture, en funktion som spelar in 14 bilder i sekunden när du trycker ner avtryckaren halvvägs och sparar dessa, i råformat (upp till en minut).

När du sedan trycker ner avtryckaren helt får du dina 60 bilder i sekunden för att fånga exakt rätt ögonblick i en snabb sekvens.

Det här betyder att om du väntar på ett ögonblick kan du vara ganska säker på att du kommer att fånga din bild. Det kanske är lättare att förklara med ett exempel. Tänk dig att du följer en rovfågel i sökaren när den är på väg ner mot vattenytan för att slå en fisk.

När du ser att fågeln börjar dyka trycker du ner avtryckaren halvvägs och får 14 bilder per sekund. Precis innan fågeln sedan slår sitt byte trycker du ner avtryckaren helt och då får du 60 bilder per sekund för att fånga själva attacken.

Om du råkar vara lite sen på avtryckaren så kommer du i alla fall att ha 14 bilder per sekund på ögonblicket innan du tryckte ner avtryckaren.

Sannolikheten att du lyckas fånga rätt ögonblick ökar faktiskt märkbart. Dock är avtryckaren lite okänslig så det krävs lite övning innan man lär sig var »halvvägs« ner är.

Autofokus

Olympus har som sagt satsat mycket på fokuseringen i den här kameran. Och fokuseringen är även den väldigt snabb, kameran har 121 korsformade fokuseringspunkter som räcker till väl.

De saknar täckning längst ut i kanterna, men det känns onödigt att klaga på antalet fokuspunkter och deras placering i det här fallet. De räcker gott och väl. Fokuseringen är snabb och exakt i bra ljus och motiv med hyfsade kontraster. När ljusnivåerna faller kräver den lite högre kontraster för att sätta fokuseringen säkert. Man kan sammanfatta det med att den är imponerande snabb i bra ljusförhållanden och bra i dåliga ljusförhållanden.

Bättre grepp

Olympus använder gärna sina kamerors litenhet som ett argument till varför man ska välja dem. För den som söker något litet och smidigt är det så klart ett fullgott argument. Men storleken är inte bara positiv. På flera av Olympus kameror kan storleken upplevas som en nackdel eftersom det gör att greppen blir förhållandevis små och ergonomin blir lidande. Det här har Olympus tänkt på när det kommer till OM-D E-M1 Mark II, den har fått ett större grepp än föregångaren. Tack vare det större greppet känns kameran bra i handen. Man får inte känslan av att det är en liten futtig kamera, utan den känns stadig och rejäl. Rejäl är den också, vädertätad och tål att vara ute ordentligt.

Knapparna och reglagen på kameran känns bra, tvålägesspaken som gör att man snabbt kan byta funktion på inmatningshjulen är smart och gör hanteringen snabbare och effektivare. Det som kanske stör mig lite är att knappen för att komma in i snabbmenyn sitter på övre vänstra sidan av skärmen, den hade gjort sig bättre på en plats där man når den med höger tumme. I övrigt fungerar knapplayouten bra, det finns flera programmerbara funktionsknappar som gör att man kan bestämma hur man vill att kameran ska fungera.

Vad gäller brusprestanda och dynamiskt omfång ser bilderna ut ungefär som vi är vana vid från Olympus. Det vill säga mycket bra. OM-D E-M1 Mark II har dessutom fått fyra megapixlar extra i upplösning om man jämför med föregångaren vilket gör att detaljåtergivningen får sig en skjuts.

4K är ett trevligt, och väntat, tillskott som ger bildkvaliteten en uppryckning på filmsidan. Bäst detaljåtergivning blir det dock när man filmar i det 4K-läge som kallas C, alltså inte i 16:9-formatet. Skalar man ner filmen till 1080 blir inte bildkvaliteten riktigt lika bra, men den är på intet sätt dålig.

Sammanfattning

OM-D E-M1 Mark II är en kamera för den som vill ha ett litet smidigt paket med stor potential. Vare sig man fotograferar djur och natur eller sport kommer snabbheten väl till pass och den kan hjälpa dig fånga ögonblick som är väldigt svåra att fånga med andra kameror. Prislappen gör att den kanske avskräcker vissa hobbyfotografer, men de som redan har investerat i systemet och gillar formatet kan snarare glädjas åt att det nu finns en riktigt proffsig kamera i deras system.