Panasonic FZ1000 – kompakt 4K-maskin

Panasonic FZ1000 har ett tilltalande yttre för den som gillar att ha kontroll. Reglage och knappar är många och välplacerade. Just därför är det förvånande att Panasonic har slopat ett hjul för pekfingret. På systemkameror är det i det närmaste standard att ha ett hjul för tummen och ett för pekfingret. Möjligen att man kan se det som så att eftersom FZ1000 nu inte är en systemkamera så har den därmed endast ett hjul för tummen. Om det skulle vara en förklaring så känns inte logiken i det resonemanget helt uppenbar.

Den elektroniska sökaren är av högsta klass och jag trivs bra med den vridbara skärmen som går att ha vänd mot kameran i ett helt skyddat läge. Autofokusen är utmärkt snabb och jag gillar handhavandet överlag.

Dubbelt zoomomfång

Tillsammans med Sony RX10 är Panasonic FZ1000 i en egen kategori av kameror utan utbytbart objektiv. Senare i år lär det dyka upp en till konkurrent då Canon har meddelat att de kommer släppa en liknande modell. Det gemensamma är storleken på sensorn (1 tum) och ett långt, men ljusstarkt zoomobjektiv.

Även om Panasonic FZ1000 och Sony RX10 på många sätt är lika är de inte alls några kopior av varandra. Priset och sensor är lika, men zoomomfånget är det dubbla på FZ1000 till priset av att ljusstyrkan 2,8 inte behålls på teleläget. RX10 har ett inbyggt gråfilter men inte en skärm som går att vrida i två led.

Glänser med 4k

Sony RX10 har hörlursuttag och möjlighet till steglös bländare, två egenskaper som passar för filmning. Panasonic FZ1000 saknar detta men glänser istället med 4K-upplösning. Fullt så glänsande är tyvärr inte själva funktionen då den inte använder hela sensorytan. Det innebär att bilden beskärs och den fina vidvinkeln motsvarande 25 mm blir istället 36 mm. En brännvidd som bara precis kan kvala in som vidvinkel.

Anledningen till att det blir så här är att 4K-filmen plockas ut från sensorn utan någon nerskalning. Sensorns bredd är 5472 pixlar, medan 4K-film har bredden 3840. Man kan se det som att sensorn i FZ1000 passar ovanligt dåligt till 4K-film. Tittar vi på Panasonic GH4 så har dess sensor bredden 4608 och beskärningen blir då 20 procent istället för 43 som med FZ1000. Samsung är än så länge den enda konkurrenten gällande 4K-film (i konsumentkameror främst tänkta för stillbild) och hanterar det hela på ett bättre sätt och klarar med utmärkt resultat att skala ner hela sin sensorbredd (6480) till 3840.

Objektivet är skarpt på vidvinkelläget och ganska långt upp mot teleläget, men på längsta teleläget är det inte lika imponerande. Där tappar objektivet en del i kontrast och skärpa. Bilderna korrigeras för en ganska kraftig distorsion på vidvinkelläget men trots det är kantskärpan helt ok. Det korrigeras även för kromatisk aberration, men även om den optiska bristen inte blir lika påtaglig så går den inte helt att korrigera bort mjukvarumässigt.

Sensorn presterar som förväntat utifrån sin storlek. Det innebär att den både på hög känslighet och dynamiskt omfång är ca tre steg sämre än en fullstor småbildssensor (36 x 24 mm) och två steg bättre än 1/2,3«-sensorn som sitter i 50x-zoomkameror.

Slutsats

Om du idag äger en långzoomskompakt, gillar konceptet, men tröttnat på bildkvaliteten – då är utan tvekan Panasonic FZ1000 ett bra val. Du får inte samma extrema långa tele som finns i de senaste modellerna med 50x zoom eller mer, men de 16x som FZ1000 har är betydligt mer användbara eftersom kameran går att använda även när det inte är starkt solljus. Bra ljus är i det närmaste ett krav för kompaktkamerorna med 50x zoom.

Valet mellan de två prismässigt likvärdiga FZ1000 och Sony RX10 handlar främst om 4K och längre tele (Panasonic) kontra ljusstyrkan 2,8 över hela zoomomfånget (Sony). För den som vill utnyttja objektivets fina vidvinklighet även vid filmning så får man räkna bort 4K-möjligheten med FZ1000.