Panasonic GM5 – tänjer på gränserna

Ett knappt år efter att den minimala GM1 presenterades har nu Panasonic utvecklat konceptet med modellen GM5. De fyra tydligaste skillnaderna är att kameran fått sökare, blixtsko, ett tumhjul och ett tumgrepp. Var och en av dessa saker gör kameran påtagligt mer användbar.

Fördelen med en sökare tål att upprepas. Med bara en skärm behöver man vara skapligt närsynt för att dels inte vara tvungen att hålla kameran långt från kroppen (vilket blir ostadigt), dels över huvud taget kunna se det som visas på skärmen.

Reflexer på skärmen slipper man också. Däremot är det inte självklart att sökaren är bättre i starkt solljus. Åtminstone är det så med GM5 då dess skärm har mer kraft i sin ljusstyrka än vad sökaren har. Inställningen av skärmens ljusstyrka har tre lägen medan sökaren bara har ett.

En annan skillnad är att skärmen har proportionen 16:9 medan sökaren har 4:3-format. Det medför att den aktiva bildytan blir betydligt mindre på skärmen om man fotograferar med 4:3-formatet och vice versa att en 16:9-bild blir ynkligt liten i sökaren. Samtidigt är det en rätt finurlig lösning för att få ut så mycket som möjligt av minsta möjliga utrymme. Förutsatt såklart att man väljer att använda sökaren för 4:3 och skärmen för 16:9. Skärmens avlånga form passar nämligen fint in på baksidan av kameran där sökaren tar upp en del utrymme i höjdled. När det gäller sökaren så gissar jag att det var lättare att få plats med en mer kvadratisk form än avlång.

Stor sökare

Panasonic LX100 har en 16:9-sökare och en 3:2-skärm vilket jag tycker känns som den bästa kombinationen. Det förutsatt att sökaren är så stor som den är i LX100. Med 16:9-formatet valt blir sökarbilden så pass bred att ögat måste vandra över bilden för att titta på vänstra eller högra delen. Därmed menar jag att sökaren i LX100 är så stor som den kan vara utan att bli för stor.

Detsamma gäller tyvärr inte sökaren i GM5. Den är för liten. Dess bredd är närapå identisk med sökarens höjd i LX100. Men upplösningen är i alla fall precis lika bra som i LX100 - bara det att sökarytan är 2,4 gånger mindre. Angivet antal bildpunkter för sökaren i GM5 är 1 166 000 mot 2 764 800 i LX100.

En aspekt i detta med att använda sökare eller skärm kan även vara att fotograferingen känns mer på riktigt eller seriös när sökaren används. Så upplever jag det – och därför tycker jag det är synd att kameran envisas med att slå på skärmen när jag slår på kameran.

Det trots att jag senast kameran var igång hade tryckt några gånger på disp-knappen för att släcka skärmen. Ögonsensorn gör att växlingen mellan skärm och sökare sker helt problemfritt, men jag skulle vilja att skärmen inte lös upp alls när jag slår på kameran.

Att tala om greppkänsla för en kamera som är så liten att det knappt finns något att hålla i kanske inte är helt naturligt. Tumgreppet ger ändå ett bra stöd och minskar risken för att tappa kameran. Med i förpackningen följer för övrigt en vanlig kamerarem.

Jag tycker att GM5 är så pass liten att en enhandsrem passar bättre. Det blir omotiverat att ha något så lätt och litet kring halsen. Jag upplevde också att halsremmen var onödigt krånglig att snabbt packa ner i ett litet fack på min väska.

Ska kameran packas ner så kompakt som möjligt innebär det att man varje gång har en tvåstegsprocedur när man slår på och av den. Utöver på/av-knappen måste även objektivet vridas till rätt position. Det går såklart att lära sig att göra detta utan att tänka på det, men det är likväl ett extra steg.

Byggkvaliteten på kamerahus och objektiv känns utmärkt. Glappet i zoomringen är i det närmaste obefintligt och stoppet vid vidvinkelläget är tillräckligt för att man inte av misstag ska vrida för långt och fälla ihop objektivet.

Däremot finns risken att programvalsreglaget på ovansidan ändrar läge utan att jag bett om det. Detta trots att motståndet borde vara tillräckligt. Enda lösningen för att vara säker på att slippa detta är antingen ett låsbart reglage eller att inställningarna görs via knapptryckningar. På ovansidan finns också ett reglage för att växla mellan enkel, kontinuerlig eller manuell fokus. Det matchas inte helt av att 12-32-zoomen inte har plats för någon fokuseringsring. Vid manuell fokusering blir det till att använda knappar. Antingen virtuella sådana på pekskärmen eller höger-/vänsterknapparna. På skärmen finns även en knapp för engångsaktivering av autofokusen. Det är en smart metod jämfört med att hitta rätt med pilknappar. Om man använder sökaren finns av förklariga skäl inte pekskärmsfunktionerna tillgängliga, men det löser man genom att låta Fn1-knappen ha funktionen AF-ON (en av 45 stycken som går att välja). Det fungerar, även om det innebär att tummen kilas in mellan kameran och näsan för att nå Fn1-knappen.

Utöver 12-32-objektivet finns en telezoom med brännvidden 35-100 mm som även den är ytterst kompakt och på samma sätt som normalzoomen kräver en vridning för att fällas ut, innan det kan användas.

Dessa båda objektiv är särskilt konstruerade för att passa på GM1 och GM5. Kamerahusen är så tunna att bajonetten sticker ut en liten bit. Objektivens diameter och form gör att de blir som en snygg förlängning av det som sticker ut från kamerahuset. Formmässigt skulle det som sticker ut lika gärna kunna vara en del av objektivet. Bajonetten syns i form av en silverrand.

För en systemkamera är det normalt sett endast sensorn, med dess storlek och upplösning, som styr bildkvaliteten. Med det menar jag att om inte objektivet presterar tillräckligt bra så går det att byta till ett bättre. För GM5 blir det lite mer känsligt att 12-32-objektivet är bra eftersom andra objektiv blir klumpiga på kameran. Någon oro för att objektivet inte ska duga behöver man dock inte ha - det är skarpt. Svagheten är ljusstyrkan. Som alternativ finns de fasta objektiven 15/1,7 och 14/2,5 (kompakt).

Sensorn har samma upplösning (16 megapixel) som i övriga four thirds-modeller på marknaden nu och den presterar bra. Jämfört med Panasonics två större kameror GX7 och GH4 har GM5 ett något sämre omfång om man ljusar upp kraftigt underexponerade partier. På hög känslighet är GM5 lika bra.

Skillnaden i omfånget ner i de mörka partierna blir ännu tydligare med slutartider över 1/500-dels sekund. Då använder GM5 nämligen en lägre noggrannhet i avläsningen av bilden från sensorn (tio bitar istället för tolv). Det är någon slags prestandaanledning och hänger ihop med att kamerans mekaniska slutare inte klarar kortare tider än 1/500-del. För kortare tider använder kameran en elektronisk slutare. De två fördelarna med en elektronisk slutare är dels att den är helt ljudlös, dels att den klarar kortare slutartider (1/16000-del för GM5).

Nackdelen är att bilden inte exponeras exakt samtidigt upptill och nertill. Det gör att om man till exempel fotograferar ett staket från en bil så kommer staketstolparna att luta. Det finns även en risk att bilder i inomhusbelysning får störande horisontella linjer som kommer av att våra lampor på grund av växelströmmen egentligen varierar i ljusstyrka hela tiden. Fast snabbare än ögat klarar att uppfatta.

Det är i paketet med både normalzoomen 12-32/3,5-5,6 och telezoomen 35-100/4-5,6 som jag tycker kameran känns mest intressant. Telezoomen är prissatt till drygt fyra tusen kronor men om man väljer paketet blir påslaget 2500 kronor för att få telezoomen. Priset hamnar då på 10 500 kronor. Jämfört med många andra liknande paket är det rätt saftigt.

Det är vikt och volym enkom som talar för Panasonic. Totala vikten är endast lite över 400 gram. Kan man tänka sig det dubbla rekommenderar jag istället Sony A6000 med objektiven 16-55/3,5-5,6 och 55-210/4,5-6,3.

Finessen med GM5 borde vara att den ingår i ett stort system med mängder av objektiv att välja bland. Det jag inte får att gå ihop är att den är för liten - med bland annat därmed en för dålig sökare - för att verkligen vara en kamera att använda med andra objektiv än nyss nämnda. I sådana fall blir kameran mest ett lyxigt kompaktpaket för den som absolut måste ha telemöjligheter till minsta möjliga vikt relativt bildkvaliteten (kompaktkameror med lång zoom är inget alternativ). För den som nöjer sig med normalzoomen är istället de mer fickvänliga Canon G7 X eller Sony RX100 bättre alternativ.