Panasonic LX100 – manuell filmkung

När jag först sätter händerna i Panasonic LX100 så är det som främst slår mig hur genomtänkt den verkar vara i sin design. När jag tittar närmare på detaljerna ser jag ockå att det finns en långt gången tanke om ergonomi hos reglage och kontroller för att passa för snabb justering.

Snabbhet måste nog ockå vara ett av ledorden för kameran, som är nästa detalj som jag tänker på. Ett handhavande som bara flyter är absolut inte något som alla kameror har, men jag finner det hos LX100.

Extra roligt är att allt bara fungerade fint från början – man kunde skippa alla justeringar och inställningar – bilder och film blev riktigt bra från början.

Spännande specifikationer

På pappret är det flera saker som utmärker sig. Exempelvis så har Panasonic kastat in en Micro Four Thirds-sensor på 16 megapixlar bakom skalet, med ett ISO-omfång på 100-25600 ISO – alltså fullt tillräckligt för rätt många situationer, framförallt med tanke på att kameran är så liten.

Däremot så blir inte bilderna så stora som 16 megapixel – det är i stället 12,7 megapixlar som blir bild, resten används för att ändra formatet på bilderna mellan 4:3, 3:2, 16:9 och 1:1.

Men det som kanske är mest utmärkande hos LX100 är nog möjligheten att spela in film i 4K-upplösning, 8,3 megapixlar, vilket också ger möjligheten att dra ut stillbilder från högupplöst film.

Också objektivet bidrar till möjligheterna för kameran: med en bländare på f/1,7 till f/2,8. Objektivet motsvarar 24-75mm i småbildsformat.

Summan av specifikationerna ger en ljusttark optik med både vidvinkel och tele, en kombination som ökar chansen för bättre bilder i svagt ljus, men även möjligheten att få till en schyst bakgrundsoskärpa – som faktiskt också blir riktigt fin för porträtt.

Uttänkta manuella reglage

Reglagen på kameran är genomtänkta och finslipade i detalj. Det märks att Panasonic tänkt på hur kameran används, av både fotografer och filmare, eftersom de är så genomarbetade. Ett exempel är on/off-knappen som sitter något gömd, inställningen för bildförållande som sitter på objektivets ovansida, samt filterknappen och autoläget »iA« som sitter på ovansidan.

Och gillar du att arbeta med manuella kontroller så kommer du att gilla slutar- och bländarreglaget hos LX100 – det är i retrostil – men känns på något vis upphottat för att passa den moderna fotografen. På objektivet sitter en bländarring som går att ställa in på »A« eller att själv ändra bländarvärde med – samma sak gäller för slutartiden. Med båda inställningar justerade från A är du alltså i manuellt läge.

Riktigt bra är också reglaget för exponeringskompensation. Själv använder jag reglaget ofta.

Baksidan har också några knappar, och det enda som jag har att anmärka på i knappväg är att inspelningsknappen för film sitter lite långt bort. Men å andra sidan, går man i kamerans 4K-läge så kan man lika gärna trycka på avtryckaren för att börja spela in film. En bra funktion, men ändå något som kan ställa till problem om man glömt bort att man ställt in kameran på detta.

Tillsammans gör alla detaljer att kameran ligger fint i handen, framförallt på grund av den gummiplatta som sticker ut en bit, och ger extra stöd. Samma sak gäller den extra gummiplattan framtill. Behövlig och funktionell på en annars rätt så platt kamera.

Den elektroniska sökaren är riktigt bra. Upplösningen är på 2,76 miljoner bildpunkter, vilket också märks. Kvaliteten är hög, skärpan likaså, och det är inga som helst problem att använda den. Den har också ett 60-bildersläge, vilket drar mer batteri, men höjer uppdateringen på skärmen, minskar flimret och stämmer bättre överens med verkligheten om du gör snabba rörelser.

Det är också just för att sökaren är så bra som det känns som om skärmen till och med kan bli överflödig. Många gånger har jag märkt att jag själv ställer in den på att visa information om kamerans inställningar i stället för bilden, vilket så klart är en smaksak.

Skärmen på 3 tum är för övrigt också den bra, och justerbar i olika lägen för ljusstyrka, samt autoläge. Däremot kan jag tycka att det är lite synd att LX100 inte fått tryckkänslig skärm, det hade underlättat framförallt vid filmning, för att lätt justera fokus.

Smart för filmning

Film spelas in i 1080p i 60 bilder per sekund, eller i 4K med 25 eller 30 bilder per sekund, i en bitrate på 100 megabit.

Det är bara att gratulera Panasonic till hur de faktiskt har lyckats skapa en så kompakt kamera, samtidigt som kontrollerna ändå fungerar fint för film. Att filma i 4K är egentligen inget speciellt. Man justerar inställningen i menyn för att komma in i 4K-läget, och då är det bara att filma som vanligt. Riktigt häftigt är att du kan spela in högupplöst film i 4K i alla de olika bildformaten, även om 16:9 många gånger känns rätt.

Kvaliteten är otroligt bra. Skärpan är löjligt skarp och utan att ändra några bildinställningar klarar den av motljus utan problem. Som hjälp för exponeringen har man också möjligheten att slå på zebra-markering för ytor som blir överexponerade. Det finns möjlighet att göra en del inställningar för just film, bland annat focus-peaking, MF-hjälp, histogram och justeringar av fokusringen.

Det som är extra coolt hos LX100 är också möjligheten att dra ut en bild i 8,3 megapixlar ur den film du spelat in i 4K. Detta kan du också busenkelt göra direkt i kameran. Det är bara att gå in i filmfilen, klicka igång filmen, pausa, finjustera till bildrutan du vill ha – sedan spara ned den till minneskortet som en bildfil. Superlätt. Och roligt.

Bra manuell fokusering

Manuell fokusering fungerar fint. Responsen hos fokusen är bra (och fokusringen kan används som zoom om man vill det, annars finns ett reglage för detta) och är rätt så smidig att använda.

Autofokusen är också bra. Snabbheten är det inte heller något fel på, mycket tack vare Panasonics lösning för hur kameran tolkar bilden. Blixtsnabb är att ta i, men riktigt snabb är den. När ljuset blir svagare märker man hur den blir segare, men även om det går något långsammare så hittar den ändå rätt i slutändan, vilket är bra.

När man filmar hänger också fokus med rätt bra själv utan att man är där och pillar.

I början av testet nämnde jag hur kameran känns snabb i användandet. Snabbheten återspeglar sig också i antalet bilder per sekund i seriebildstagning, som är specificerad till 11 med låst autofokus. Vill man ha fungerande autofokus får man nöja sig med 6,5 bilder per sekund, vilket ändå får anses helt okej för att fånga något snabbrörliga objekt.

Fokusen hinner också med, och det finns många möjligheter att få finfina bilder om du drar på i hela 11 bilder per sekund på icke-rörliga objekt.

Bildkvalitet

Brusprestandan hos Panasonic LX100 presterar som övriga kameror med Micro Four Thirds-sensorer. Bildkvaliteten ser riktigt fin ut, bilderna blir skarpa och fylliga, och blir bra direkt ur kameran, även om de ger möjlighet att redigera för att göra förbättringar.

Det som däremot syns är att jpg-bilder på hög känslighet blir rätt så hårt brusreducerade, vilket innebär att bilderna också tappar i detalj.

Objektivet är också riktigt skarpt, framför allt från 2,8, och spelar bra ihop med övrig prestanda i kameran.

LX100 har även en inbyggd råkonverterare som låter dig spara ned bilder i jpg-format direkt i kameran, om det behövs.

Slutsats

Panasonic LX100 har också en hel del ytterligare funktioner som wifi och nfc. Totalt är detta funktioner som kompletterar en redan bra kamera, snarare än att skapar den. Men med smidigheten och storleken så finns det en poäng med att också utnyttja wifi för att föra över bilder till din smartphone eller till din Facebook.

Det som gör att jag gillar kameran är att den är snabb att använda, ger högkvalitativa bilder direkt ur kameran utan att den behöver finjusteras in i minsta detalj. Sedan är den också rätt smidig i sitt format med tanke på vad man får.

Det som ändå imponerar mest är att man får med sig en filmkung som kan spela in högupplöst video, vilket också ger en del möjligheter vid exempelvis gruppfotografering – släng på kameran på inspelning i några sekunder, så är det bara att välja och vraka mellan alla 30 bilder per sekund du spelat in.

Det är bara att gratulera Panasonic till en prestandakompakt som kommer att passa bra till många kräsna fotografer.