Panasonic TZ70 – mycket, i litet format

Stort zoomomfång i en liten kamera. Det är idén med Panasonic TZ70. De flesta andra kameratillverkarna har liknande modeller, men det som skiljer ut TZ70 är dels att den har manuella inställningsmöjligheter, men främst att den har en sökare.

Panasonics TZ-serie är nu inne på sitt tionde år och om jag har räknat rätt är vi uppe i hela tjugo stycken kameror i serien. Årets modeller heter TZ70 och TZ57 med 30x respektive 20x zoom. Föregångaren TZ60 var den första med sökare, men det är med TZ70 som sökaren blivit användbar. Panasonic har nämligen ökat upplösningen från ca 200  000 till 1 166 000 bildpunkter. Storleken på sökaren är dock lika liten, större ryms tyvärr inte. Som jämförelse är sökaren lika stor som i Nikon D70 – och den kameran har många kunnat använda utan större problem, om än med en viss tillvänjningsperiod i början.

Handhavande

Det finns inte mycket att klaga på när det gäller handhavandet av Panasonic TZ70. Den har ett bra gummerat grepp både på framsidan och för tummen. Knappar och reglage är utformade för att den vana fotografen enkelt ska komma åt alla inställningar. Men ibland kanske lite väl enkelt. Jag har en stående önskan att programvalsratten ska förses med en spärr så att man inte vrider den till ett annat läge av misstag. Det är tyvärr ovanligt på kameror av den här typen.

Något som är mer vanligt, men som saknas i TZ70, är att kunna växla bild i inzoomat läge. En avgörande funktion för att kunna välja och radera bilder direkt i kameran. Konstigt att den missats här. Ytterligare en brist i en annars kompetent kamera är att den inte har manuell exponering vid filmning. Som helhet är kameran annars utmärkt att använda. Den är acceptabelt snabb att slå på och av. Autofokusen är snabb som sig bör i bra ljus. I svagare ljus är det alltid knepigt, speciellt med ett objektiv med dålig ljusstyrka, som på TZ70.

Att i en så pass liten kamera klämma in ett zoomobjektiv som spänner över motsvarande 24–720 mm låter sig inte göras utan kompromisser som påverkar bildkvaliteten. Den låga ljusstyrkan på teleläget gör att det krävs bra solljus för att det ska gå att hålla kameran tillräckligt stadigt. Bildstabiliseringen i objektivet fungerar bra, men ofta räcker den inte fullt ut vid längsta teleläget.

Objektivets skärpa är bra över nästan hela bilden på vidvinkelläget, medan man inte kan ställa samma krav på skärpa när man zoomar in som mest. Resultatet behöver ändå inte bli alltför dåligt. Den blå kanalen är visserligen så oskarp att det riskerar att bli en del blå färgfel i bilden, men speciellt om man använder råformat och minskar den blå färgmättnaden (eller till och med helt slopar den blå kanalen och gör bilden svartvit) så går det att få fullt användbara bilder.

Det är bara på vidvinkelläget som kameran kommer i närheten av att ha nytta av de tolv megapixel stora bilder som sensorn ger. Objektivet är inte skarpt nog på de längre telelägena. Samtidigt gäller det att tänka på vad man vill jämföra med. Om vi tar och tittar på en kamera med objektivet 24–120 mm (5x zoom) så skulle en bild från den för att motsvara 720 mm behöva beskäras så att bara en sjättedel av bildens bredd används. Om vi drar till och jämför med Nikon D810 med 36 megapixel skulle det innebära att den beskurna bilden bara blir på en megapixel. Bättre än så är TZ70 även på sitt maximala teleläge. Men främst – TZ70 är fantastiskt mycket mindre än Nikon D810.

Slutsats

I och med att Panasonic TZ70 har en sökare har den just nu ingen uppenbar konkurrent. Samtidigt är TZ70 även den klart dyraste modellen i kategorin långzoomar för fickan. Jag dristar mig ändå till att säga att det här är en av de mer attraktiva modellerna bland kameror med de små sensorerna 1/2,3 tum, 1/1,7 tum eller 2/3 tum. Med dessa sensorstorlekar blir aldrig bildkvaliteten nämnvärt bättre än med TZ70. Det man får med till exempel Canon S120 är en bättre ljusstyrka på vidvinkelläget, men i sammanhanget är inte det en avgörande fördel. Istället ser vi idag att det går att få bilder med hög kvalitet från mobiltelefoner. Därför ska det till en hel del för att det ska bli en poäng med att använda en särskild kamera. Inställningsmöjligheter, lång zoom och en sökare är tre starka argument.