STORT TEST: Nikon Z9 – enastående på flera vis

Redan i december 2021 fick jag möjlighet att klämma på en Nikon Z9, i samband med vårt liveevent "Kamera Bild LIVE 2021". I samband med eventet fanns även möjlighet att ställa en del frågor kring kameran, och frågorna har fortsatt komma in till mig inför det kommande testet. Här finns en del svar på de frågor ni skickat in.

Även om vi inte kunde börja testa kameran då, så märktes det tydligt när jag kollade på kameran att Nikon hade som ambition att låta Z9 följa efter i den utstakade vägen för vad som är en fungerande design hos den tänkta målgruppen. I iteration efter iteration har D-SLR-kamerorna utvecklats för att få sin genomtänkta design, och ändringarna när det gäller knappar, design, handhavande och reglage har varit i det närmaste subtila – små, små justeringar efter den feedback de fått från professionella fotografer.

Designarvet går nämligen vidare hos Nikon Z9, Även om skillnaderna är större mellan D6 och Z9 jämfört med D4/D5/D6. Jag upplever ändå att Nikon tagit det bästa från D6 och översatt det till spegellöst med de förändringar som är nödvändiga.

Men på sätt och vis kan det också vara fegt – det är inga utsvävningar, inga uppenbara wow-ändringar i handhavandet och inga revolutionerande och nyskapande reglage. Men kanske är det också därför resultatet med Z9 blivit så bra.

Förbättringar och nya funktioner

Med sin stackade och nyutvecklade samt stabiliserade CMOS-sensor på 45,7 megapixel har Nikon valt den högupplösta vägen, vilket också kräver hantering av snabba datamängder för sina 20 bilder per sekund i högsta upplösning, eller 120 bilder per sekund i 11 megapixel.

Fokussystemet i Z9 är helt nyutvecklat och det mest avancerade som Nikon gjort, med både 3D-fokus och ögonfokus – uppbyggt runt 493 fokuspunkter som arbetar över 90 procent av ytan – varav 405 av punkterna kan användas för automatiskt AF-område, något som jag återkommer till senare i testet.

En blackoutfri sökare är också en av de nya funktionerna för att bibehålla kontrollen vid seriebildsfotografering. Här har Nikon valt att dela på signalvägarna i en teknik de kallar för "Dual-stream", för att låta signalen gå från sensorn till bildprocessorn Expeed 7 och därifrån dela sig till både den elektroniska sökaren som därför hela tiden får en bilduppdatering – samtidigt som den andra signalvägen går vidare från bildprocessorn till dataenheten för buffert och minneskort. På så vis finns resurserna för att hela tiden uppdatera sökarbilden samtidigt som bilddatan sparas ned.

Video i 8K direkt till minneskortet, slutartid ned till 1/32000 sekund, nya råformatet N-RAW för effektivare bildstorlekar jämte bildkvalitet och utökade kopplingsmöjligheter. Egentligen är listan mycket lång, vilket gör det svårt att beröra alla nya funktioner helt. Men genom testet kommer jag ta upp de viktigaste delarna.

Mer om Nikon Z9

Övergång till spegellös

För bara några år sedan diskuterades det hett kring när den klassiska D-SLR-tekniken gjort sitt, i varje fall inom proffssegmentet. Det som både jag och andra yrkesfotografer som fotograferar snabba saker som sport kom fram till, var att när den laggfria elektroniska sökaren är på plats och faktiskt kan visa verkligheten när den sker – så blir tekniken mogen nog för att övergå från spegelreflex till nästa generation – den spegellösa.

Här tänkte både Nikon och Canon lika – det blev en generationsrunda pro-kameror till, med Nikon D6 och Canon EOS 1D X Mark III. I min analystext från februari 2020 gick jag också igenom den diskussion som Nikon D6 gav upphov till – borde den heta Nikon D5s? Med antaganden om att Nikon antagligen valt vägen sätta färre resurser på en i princip avslutad kamerageneration inom proffssegmentet för att istället högprioritera utvecklingen av en ny professionell och spegellös Z-produkt för yrkesverksamma fotografer.

Så var det. Och lagg-problematiken med elektronisk sökare som låg som det stora orosmolnet över möjligheten att ta bilden vid rätt tillfälle – visar sig också vara löst, dessutom på två olika vis, vilket jag återkommer till. Imponerande nog talar vi dessutom 45,7 megapixel, en rätt så hög upplösning för den som är sportfotograf. Nikon själva meddelade oss att både prestanda och handhavande i Z9 ska överträffa alla tidigare egna D-SLR-kameror och spegellösa modeller – ett djärvt påstående eftersom det finns de som inte anser att spegellöst är moget. Men också ett naturligt påstående eftersom det är den senaste tekniken.

Energin på nästa generation

Som helhet när det gäller Nikon Z9 ser vi stora likheter med den förfinade ergonomin från D-SLR-eran, med ett grepp som är mycket likt och ett knappupplägg som även det fungerar från start för den vana Nikon-fotografen. Tittar vi exempelvis på greppet så är det enligt mig bättre än hos Nikon D6, mycket på grund av att jag upplever greppet hos D6 som större, medan Z9 är mer tight, något som beror på dimensioneringen. Ställer vi D6 mot Z9 så ser vi dessutom att Z9 är kompaktare byggd. För mig är den en klar fördel, jag har heller inte så stora händer, vilket passar mig bra.

Knapp- och reglagemässigt ser vi några förändringar mot D6. Bland annat tar den vinklingsbara skärmen mer plats hos Z9 än skärmen hos D6, därför gav man upp den lilla LCD-skärmen under huvudskärmen, samtidigt som Display-/skiftes-knappen för video/stillbild fick förflyttas norrut till vänster om AF-ON-knappen. Ett bra byte – det enda jag snabbt upptäckte som negativt var att det var pilligt att snabbt växla från video till stillbild med handskar på – justeringsratten för dioptri-inställningen hos sökaren står ut en bit och med handskar blir det för lite plats för att få ett bra tag om regeln, helt enkelt. Detaljer så klart – men det är också dessa som är viktiga på en kamera som denna.

En annan detalj är även luckan för minneskortplatserna som är ovanligt svåröppnad. Själva reglaget som måste dras nedåt är svårt att få grepp om, samtidigt som det sitter insjunket och rätt plant till på sidan, vilket ger upphov till ett störigt krafsande innan man faktiskt kan öppna luckan. Den äldre konstruktionen tog säkerligen mer plats, men var antagligen också lättare för de flesta att hantera. Och med handskar? Då har man en utmaning framför sig.

Det utmärkande pro-reglaget på kamerans ovansida som Nikon kallar "Tre kungar" hos exempelvis D6, har nu också blivit "Fyra kungar" hos Nikon Z9, med inställningar för blixt, seriebildstagning, bracketing och fotograferingsläge. Enkelt, bra och snabbt, med igenkänning från tidigare.

Bästa autofokusen hittills

Autofokusen hos Nikons professionella D-SLR-modeller har länge legat långt fram i snabbhet och exakthet, men oftast har snabbheten och exaktheten varit svår att mäta och jämföra med andra märkens likvärdiga modeller, då de alla pendlat mellan för- och nackdelar beroende på vilket objekt man fotograferat, hur man mäter och om man premierar exakthet eller snabbhet. I vår supertest från 2020 där vi testade Nikon D6 vs Canon EOS 1D X Mark III vs Sony A9 II blev även resultatet att Canon 1D X Mark III och Nikon D6 hamnade på delad förstaplats vid jämförelse med autofokus via analog sökare, samtidigt som Sony A9 II krossade i duellen när man använde fokusering via skärmen.

Inte så konstigt så klart – den nya spegellösa tekniken var inte helt implementerad i D-SLR-tekniken, snarare ett komplement. En av anledningarna är så klart att beräknings- och utläsningskraften blivit en stor del av kärnan, något vi såg hos A9 II – men framförallt i Nikon Z9.

De flesta visste nog att autofokusen skulle var rätt bra hos Z9, och även om det enligt mig inte fanns allt för mycket att klaga på hos Z6/Z7-modellerna som öppnade upp för Z-systemet, så gav Z6 II/Z7 II ändå en viss förbättring, samtidigt som Nikon också släppt firmwareuppdateringar som förbättrat än mer. Men med Nikon Z9 har Nikon tagit autofokusen ännu ett steg längre.

Den som fotograferat med Nikons högre modeller vet sedan tidigare alla inställningar för fokus-area och hur autofokuspunkterna arbetar. Fokusen har aldrig varit något större problem förrän man kommer till lite mer snårig användning såsom spelare som rör sig lite hit och dit, framför och bakom varandra och rör sig utanför bild. Här har exempelvis Nikon D6 varit ruggigt bra på att beräkna vad som är i fokus och hur området runt om ser ut, något som kallats för "3D-tracking", med mer avancerad följande autofokus.

3D-trackingen är alltså inte ny i sig, men nytt hos Nikon Z9 är att den får tillgång till ytterligare processorkraft för snabbare och bättre identifiering av objekt, samtidigt som den går att kombinera med ögon-autofokus om man slår på detta val i menyn. Jämfört med D6 blir därför också ytan den arbetar över mycket större över bilden, vilket gör det enklare att komponera och omkomponera utsnittet utan att förlora låsningen av följningen – det är bara att justera kameran så att den eller det man följer hamnar i utkanten eller hörnet på bilden, precis som på övriga spegellösa kameror.

Beroende på vilka val man ställt in för exempelvis för AF-områdesläge, som går att justera mellan 3D-följning, motivföljande AF, Automatiskt AF-område, enpunktsläge eller stort/litet brett område eller endast en punkt – kan man tillsammans med ögon/ansiktsigenkänning få en oerhört kraftfull autofokus.

Det är alltså här som Nikon Z9 verkligen imponerar, och detta på ett vis som dessutom över lag krossar tillförlitligheten och snabbheten hos övriga konkurrenter i det spegellösa segmentet som vi har testat, främst när det gäller att få det att fungera bra utan att behöva ändra inställningar, direkt från start.

En extremt stor fördel med 3D-fokuseringsläget är därmed att det bara är att fokusera på det man vill fotografera genom att initialt välja fokuspunkt och sedan hålla ned AF-knappen – och autofokusen sköter sig själv genom att bita sig fast och följa objektet, exempelvis en bandyspelare, med extrem precision.

Hittar objekt, person, ansikte, ögon

Kameran hittar själv en spelare som blir gråmarkerad i sin ruta, samtidigt som man, om man fokuserar med AF-punkten i närheten av den, låter den låsa sig fast på objektet och följa det vidare – och med automatiskt AF-läge eller aktiverad AF för människor hittar den även ansikten och ögon som den låser sig vidare på i nästa nivå. Nivåhanteringen för autofokusen gör alltså att även om du har fokus på ett öga hos en spelare som vänder sig bortåt, så är ändå spelaren självt fortsatt i fokus. Även om detta inte är en nyhet inom spegellös autofokusering så är funktionen så extremt välfungerande hos Z9 att verkligen är en stor uppgradering jämfört med alla tidigare Nikon-kameror.

För att utvidga resonemanget till hur djupledsanalysen fungerar hos inställningen för 3D-fokusen, så undersökte jag exempelvis korsåkande spelare för att se hur den reagerade. Exakt hur beräkningarna går till vet jag inte, men en av de inställningar som går att ställa in för autofokusen är fem nivåer av AF-reaktion för när det följande motivet döljs, samt motivets rörelsemönster – jämn eller ojämn. Efter lite laborerande kan jag meddela att den inställningen beror lite på vad man fotograferar.

En längre fördröjning låter mig hänga fast vid spelaren under längre tid om det kommer personer i vägen, innan den börjar hitta nya alternativ att fokusera på. I fallet med bandyspelaren fungerar det riktigt bra med mellaninställningen – när en annan spelare hamnar framför den spelare jag följer så lyckas kameran imponerande nog förstå att det är en annan spelare, genom beräkningar av form, färg, kontrast och annat. Detta innebär att saker som hyfsat snabbt åker förbi ens fokuspunkt ignoreras. Hamnar en annan spelare i bild med synbara ögon för kameran samtidigt som jag redan följer någon annan spelares ögon eller kropp, så fortsätter autofokusen att följa det objekt jag valt – tills jag väljer att omfokusera.

Med inställningen för en längre fördröjning innebär det också att jag kan förlora en spelare utanför bild men samtidigt lyckas återuppta fokus på denna när den kommit in i bild igen, under någon sekund, vilket tidigare varit omöjligt eftersom autofokusen så att säga nollställt sig och inte alls hängt med på vad som hänt. Och det är alltså här som det märks att algoritmerna i autofokusen blivit så mycket bättre i och med tillgången till beräkningskraft, objektigenkänning och färganalys.

Att fotografera djur och fordon med Z9 är också lätt. Jämför vi exempelvis fotografering av hundar mot fåglar så är fåglar i sig svårare för att hitta den initiala fokusen, men när den i sig är hittad som ett objekt så följer den fågeln med exempelvis 3D-fokus – eller en helikopter långt borta också, för den delen. Här gäller det främst att sätta den första fokusen, sedan är det inga problem att följa objektet.

Summerar vi autofokusen hos Z9 så går det inte att säga annat än att den helt enkelt briljerar. Som ytterst amatörmässig sportfotograf känns det både roligt att kunna hinna med – men också lite som fusk – kameran gör helt enkelt ett mycket bra jobb när det gäller att förstå vad jag vill, vilket också ger mig många fler "keepers", eller bilder som blir bra, eftersom jag kan koncentrera mig än mer på komposition och när det är action på gång i sökaren. Extra plus blir det också att jag vid fotografering av exempelvis bandy inte behövde justera inställningarna för att få det att fungera som jag ville, Nikon har helt enkelt lyckats med bedriften att reducera ned alla inställningar till en rimlig nivå för att få det att fungera bra "över lag", samtidigt som vissa inställningar kan justeras för at finslipa det sätt som jag som fotograf fotograferar på.

Den elektroniska sökaren

Precis som jag nämnt tidigare så har Nikon löst problemet med en laggfri sökare, men även en blackout-fri sökare – även om det visar sig finnas undantag för påståendet. För det första så har Nikon Z9 inte någon mekanisk slutare, hade den haft det så hade vi så klart fått blackouts i sökaren de gånger ridån varit för sensorn, som ju måste få ljus för att kunna leverera bilden vidare till den elektroniska sökaren. I stället finns en elektronisk slutare på ned till 1/32000 sekund, vilket möjliggörs av den snabba datautläsningen från sensorn.

Utläsningshastigheten låter i sin tur även datan nå både minneskortet och sökaren snabbt, vilket innebär att det man ser faktiskt är det som sker, inte det som har skett – vilket var den stora problematiken hos tidiga spegellösa kameror. Den andra bidragande orsaken är de snabba 20 bilder per sekund som kameran kan fotografera i full upplösning, som med snabba minneskort möjliggör i varje fall 100 bilder i serie, eller fem sekunder – eller hela 120 bilder per sekund i 11 megapixel om man så vill – vilket så klart också bidrar till att få med skedet på bild.

Upplösningen på sökaren är 3,69 miljoner bildpunkter, alltså samma som i exempelvis Nikon Z7 II, och här är det så klart många som undrar varför Nikon inte valt at höja upplösningen och ser det som en nackdel, med tanke på konkurrenter som exempelvis Sony A1 som har en upplösning på 9,44 miljoner bildpunkter. I grunden handlar allt om snabb utläsning, och det är också därför som Sony A1 går ned i upplösning vid fokusering. Hos Nikon Z9 är det alltså alltid samma upplösning på 3,69 miljoner bildpunkter oavsett, vilket innebär att man får nöja sig med att även se de tagna bilderna i den upplösningen i sökaren.

Värt att notera är däremot att den blackoutfria sökaren faktiskt kan få en framtvingad blackout i vissa lägen. Exempelvis får man en initial blackout i en serie som fotograferas när flimmerreduceringen är påslagen, antagligen för att kameran gör en analys för hur det inkommande ljuset skiftar. Under tagning med flimmerreducering kan också seriebildstagningens hastighet skilja, beroende på vilka inställningar som används och hur flimret måste beräknas mellan bilderna.

En annan sak på ämnet är även att sökaren får ett visst bildhack vid längre slutartider i serie, exempelvis vid tider under 1/250s vid val med 20 bilder per sekund. Ett hackande syns då i sökarbilden, vars läng ökar med längre slutartid – vilket innebär att det hör ihop med den elektroniska slutartidens funktion tillsammans med sensorn. Kombinerat med högre bländarvärden finns också tendenser för bildhack, exempelvis vid 1/250s f/16, men då inte vid större bländaröppningar, exempelvis f/14 på samma slutartid. Värt att vet är att Nikon Z9 bländar ned till f/5,6 för att fokusera, för att sedan blända till valt f-värde och håller detta värde under serien. Detta gäller så länge man inte fotograferar med variabel bländare, då denna så klart justeras under serien, vilket i vissa fall kan påverka hastigheten. Just f/5,6 för kamerans autofokus har Nikon förklarat som att skärpedjupet helt enkelt blir för stort vid mindre öppningar för att autofokusen ska kunna skilja på var exakt fokus finns i bilden. Varför inte lägre f-värden vet vi inte, möjligen blir det för mycket ljus eller för stora skillnader i kontrast för att fungera korrekt.

Ett liknande fenomen uppstår vid tider längre än 1/8s, då sökaren faktiskt blir svart och får blackout – med längre slutartider blir blackouten likvärdig, exempelvis 1s slutartid ger en blackout på 1s under bildtagningen. Blackout infinner sig även när bufferten är fylld men man fortsätter att hålla in avtryckaren för att tvinga fram fler bilder när det åter finns utrymme i bufferten. I just detta senare fall så är det i och för sig en bra visuell indikator att bufferten är just full. Nikon själva uttalar sig inte om vad det beror på eller om det är något som kommer eller behöver åtgärdas.

Jag har själv länge varit en anhängare av den klassiska analoga sökarbilden då jag tycker att det helt enkelt är både bättre och enklare att skåda omvärlden på detta vis. Skiftet är däremot nu kommer för att konvertera även mig, och en bidragande faktor är möjligheten att kunna ställa in kameran att visa bilden som den skulle sett ut genom sökaren, snarare än en presentation av hur bilden blir om jag tar en bild. Detta tillsammans med att även kunna justera några inställningar för att få den ljushet och vitbalans som passar mitt öga och min version av verkligheten, gör att det faktiskt går att få en riktigt användbar presentation av verkligheten som jag vill och är van att se den snarare än hur kameran ser den med både exponering och pålagda effekter eller bildstilar. En idé för framtiden här är att visa en lista på bildstilar som man själv kan justera och snabbt växla mellan för olika situationer, som skiljer sig från hur den tagna bildens bildstil är.

Efter denna justering går det rätt snabbt att vänja sig vid den nya verkligheten, och efter ett tag blir också fördelarna framför den analoga sökaren hos exempelvis Nikon D6 tydliga. På så vis har Nikon lyckats mycket bra med att faktiskt få mig och andra som klamrat sig fast vid den analoga sökaren att rubba den åsikten.

Summerar vi alla delar av den elektroniska sökaren – som var en av de viktigast aspekterna för målgruppen – så blir resultatet väl godkänt med möjlighet till förbättringar. Självklart hade jag velat ha en högre upplösning på sökaren, men frågan är om det egentligen behövs när man väl är inkörd på kameran.

Vinklingsbar skärm

För första gången ser vi nu även en vinklingsbar skärm i en flaggskeppskamera från Nikon. Diskussionerna har varit heta förut kring huruvida en vinklingsbar skärm är bra eller dålig för byggkvaliteten, det blir så att säga en svag länk i konstruktionen. Men nu är man nog så van att skärmar faktiskt är vinklingsbara, det har blivit nästan standard, och konstruktionen har också förfinats för att både hålla skärmen på plats på ett stabilt vis, samt att konstruktionen är hållbar nog för att klara det som Nikon Z9 kan räknas utsättas för vid professionell användning.

Jag tycker Nikon gjort rätt, och att det fungerar mycket bra. Skärmen på 3,2 tum och 2,1 miljoner bildpunkter går att vinkla i två led, 90 grader nedåt och 90 grader åt höger, vilket innebär att man kan tita i den rakt nedåt både när man fotograferar liggande eller stående bilder. Håller man den ovanför huvudet och fotograferar så är det runt 45 graders lutning.

Ljusstyrkan är riktigt bra, och går att justera i 11 nivåer. Tittar vi till hur skärmen upplevs så är den riktigt skarp och kontrastrik – och jag känner heller inte behovet av en högre upplösning. I det stora hela bjuder den på vad vi är vana vid.

Video

Den som gillar video kommer även att gilla Z9. Nikon har nämligen inte snålat på möjligheterna hos kameran – som även är den första Nikon-kameran som kan spela in Log-profilerad video direkt till minneskortet utan behov av extern utrustning. Vi lanseringen kan Z9 filma i 8K/30p via hela sensorbredden, något som sedan ska förbättras via ny firmware som ger 8K/60p Prores HQ och Nikons egna N-Raw-format. Med Apple ProRes 422 HQ i 10 bitar (tar runt 16 GB/min i 4K/60p), H.265/HEVC i 8/10 bitar, H.264/AVC i 8 bitar, N-Log, HLG/HDR, tidskodshantering och elektronisk vibrationsreducering bockar Nikon Z9 redan där av en hel del av de saker som den professionelle videofotografen vill och behöver. 4K går även att spela in i 120p i full sensorbredd, vilket är mycket användbart. Den tidigare långa utläggningen om den elektroniska sökaren kan även kompletteras med att samma sak gäller för video – bilden man ser har ingen upplevd lagg mot verkligheten, något som ändå var märkbart hos tidigare Z-modeller.

Bra är också den välfungerande följande autofokusen fungerar också bra under videoinspelning, men då är det motivföljande AF-läget som gäller, då 3D-följande autofokus endast fungerar i stillbildsläget. Det fungerar ändå mycket bra, och under menyn kan man justera autofokushastighet och följningshastighet så det passar det man filmar. Z9 har även funktioner för focuspeaking och zebravarning för utfrätta högdagrar.

Vid ändring från fotoläget till videoläget via reglaget så behålls samma inställning för A, P, S eller M, något som kan ställa till det. En lösning är att snabbt ändra inställningsbank från A till exempelvis B, eftersom alla inställningarna då följer med. Men då måste man också komma ihåg detta. Bäst hade varit att det fanns ett menyval där man fick välja antingen att fotograferingsläget behålls individuellt, är samma när man byter, eller kopplas till en inställningsbank vid byte från stillbild till video.

I vare sig 8K-video eller 4K-video med full sensorbredd syns någon problematik med rolling shutter. Inte heller vid 120 bilder per sekund. Detta innebär att sensorutläsningen är så snabb att det helt enkelt inte är något problem.

Under testets gång passade jag på att filma en hel del för att se hur värmeutvecklingen var på kameran, både i 8K-video men även Prores som totalt sett har en högre bitrate. Även om minneskortet blev varmt så var det ingen antydan till värmeproblem.

Bildkvalitet

Precis som vanligt bland flaggskeppsmodeller så presterar även Nikon Z9 bilder av absolut toppkvalitet. En bidragande faktor är den höga upplösningen på 45 megapixel som också ger upphov till mer detaljerade bilder, möjlighet till beskäring och att den helt enkelt bygger på den senaste tekniken med de förbättrade Z-objektiven.

Även om det blir allt svårare att undersöka bildfilerna för att se och jämföra mot andra kameror idag – alla presterar oftast mycket, mycket bra – så ser vi att Z9 ändå presterar något bättre än exempelvis Nikon D6, mycket alltså beroende på den högre upplösningen. Med tanke på detta så hanterar Z9 alltså både brus, dynamiskt omfång och bildskärpa mycket bra.

För video handlar en hel del också om postproduktion – Z9 erbjuder stora möjligheter att hantera filerna i efterhand, med allt vad det innebär, samtidigt som videofiler direkt ur kameran ser otroligt kvalitativa ut. Beroende på inställningar och val så gäller det att ha hårdvara som klarar av uppspelning och hantering av filerna, då de är mycket tunga.

Slutsats

Högt ställda krav från användarna gjorde att Nikon också lovade en hög nivå hos Nikon Z9. Det syns tydligt att de arbetat hårt med snabbheten och upplevelsen i fotograferingsögonblicket, något som också var den faktor som många professionella fotografer tidigare påtalat som det absolut viktigaste för att ny teknik skulle fungera utan problem i arbetsflödet. Responsen hos kameran är fantastisk, och även sådana saker som uppstart, växling mellan olika lägen och hantering av systemet är snabbt.

Förutom att den tidigare problematiken med den tidigare generationens elektroniska sökare nu är löst i form av att man ser saker när det faktiskt händer, och att man fortsätter se händelseförloppet samtidigt som man fotograferar, så uppfyller Nikon också till stor del de krav som användarna haft på kameran.

Men det som verkligen briljerar hos Z9 är den kompetenta 3D-följande autofokusen dom verkligen är en förbättring i sig mot D-SLR-tidens version. Kombinationen av ytterligare beräkningskraft, smart hantering och objektidentifiering med hjälp af färg och form, skapar ett kraftfullt verktyg för att lyckas följa det man vill utan problem – samtidigt som det bara är att fotografera. Det är kort sagt imponerande bra.

Dessutom får vi en blandning av både hög upplösning och snabb seriebildstagning, vilket öppnar upp för en hel del möjligheter. Dessutom har Z9 inbyggd bildstabilisering via sensorn, vilket ger upp till 5 steg längre slutartider, eller 6 steg med Z objektiv med inbyggd VR.

Många andra funktioner känner vi igen från D6, så som GPS, bluetooth, wifi, gigabit ethernet, upplysta knappar, vädertätning, ljud in/ut, hittar vi även hos Z9. På så vis ser vi en direkt förflyttning av annan funktionalitet till det professionella Z-systemet, tillsammans med den redan väl utarbetade ergonomin.

Batterierna som stöds är förutom nya EN-EL18d även tidigare versioner för D4/D5/D6. När jag testade kameran tog jag runt 4000 bilder på en laddning, men då var det stor blandning av bilder i serier, inspelning av video och en hel del användande av både skärm, sökare och annat.

Precis som vanligt med flaggskeppsmodeller finns en hel del ytterligare att säga och allt får inte plats här, men summerar vi alla intryck så får Nikon Z9 tveklöst utmärkelsen "toppklass" för sin prestanda. Det som också är extra kul är att Nikon med Z9 också lyckats tänka utanför den supernischade sportfotografin som haft stort fokus hos tidigare flaggskeppsmodeller inom D-SLR – Nikon Z9 har nämligen en hel del funktionalitet och möjligheter som helt enkelt breddar målgruppen en hel del, bland annat genom sin höga upplösning kombinerat med sin snabbhet.

Med tanke på allt som kameran har att erbjuda, hur den passar målgruppen samt vad den levererar inom ramen för fullformatkameror för sitt pris just nu, så får kameran även utmärkelsen "bra köp".

Betyg

Handhavande: 93

Snabbhet: 98

Byggkvalitet: 85

Mångsidighet: 90

Funktioner: 84

TOTALT: 92

Specifikationer