Test av QP-card och Colorchecker - Få full koll på färgen

En digitalkamera är väldigt duktig på att kunna ge helt rena vitbalanserade bilder i de mest skiftande ljus. Förutsatt såklart att du ställer in vitbalansen för det aktuella ljuset. Lite värre är det dock med färgerna. Till exempel kan samma blå färg skilja riktigt mycket fotograferad i dagsljus jämfört med i glödlampsljus, trots perfekt vitbalansering.

Bilder från olika kameror framkallade med samma råkonverteringsprogram ser oftast mer lika ut än bilder från samma kamera, men tagna i ljus med olika färgtemperatur. Här finns den mest uppenbara poängen med att skapa egna färgprofiler.

Men även i vanligt dagsljus kan säkert en del uppleva att de inte är helt nöjda med de färger de får. I Adobe Camera Raw och Lightroom (men inte i Elements) kan man med god precision vrida till de färger som man inte gillar och låta de inställningarna gälla som standard. För den som antingen tycker det är krångligt eller bara tycker om att göra saker på ett mer nördigt (korrekt) sätt är färgkartorna helt rätt produkt att använda.

Men en färgkarta är något som brukar förknippas med något dyrt och exklusivt. En A4-stor Colorchecker (den vanligaste färgkartan) kostar över tusen kronor. Det som gör den dyr är att det krävs en hel del av färgpigmentet för att det ska reagera så lika som möjligt i olika ljus. För att skapa digitalkameraprofiler finns en mindre och smidigare variant som heter X-RITE Colorchecker Passport som trevligt nog även är billigare.

Svenska QP-card är den mest intressanta konkurrenten till stora X-RITE. Färgerna på deras QP-card 203 är valda enkom för att fungera så bra som möjligt för att skapa profiler till digitalkameror. Colorchecker har funnits i många år och färgerna på den är mer visuellt tydliga. Priset på QP-card 203 är ytterligare någon hundralapp lägre än för Colorchecker Passport och plötsligt börjar det kännas riktigt överkomligt.

Programvarorna för de båda färgkartorna är lättanvända och hittar färgrutorna automatiskt. Colorchecker-programmet kräver att filerna konverterats till DNG medan QP läser kameratillverkarens råfil direkt. QP-programmet har även två funktioner som går att få igång genom att betala några extra kronor (visuell granskning av korrigeringen och egen justering av färgerna). Dessutom kommer det nu i dagarna en funktion för att även spara ICC-profiler så man kan använda till exempel Capture One och inte bara Adobes program.

Annars är en av finesserna med dcp-profilen som Adobe använder att den kan innehålla dubbla uppsättningar av korrigering. En för varm och en för kall färgtemperatur. Detta stöder Colorchecker-programmet men inte QP ännu. QP-card har planer på ett program som slår ihop två profiler till en. Fördelen är uppenbar i att man inte manuellt behöver växla profil för bilder tagna i dagsljus eller inomhus.

Viktigt att tänka på är att inte bli för lat då det är stor skillnad på glödlampsljus och lysrörsljus, även då de har samma färgtemperatur. Oönskade effekter som kan uppstå vid lysrörsbelysning har qpcard lagt ner särskilt mycket arbete på att klara av att korrigera.

Sammanfattning

Vi kan konstatera att såväl Colorchecker Passport och QP-card är två fullgoda alternativ för dig som vill få full kontroll över färgåtergåvningen i dina bilder.