Test: Canon 1D X - Proffsig snabbhet

Drygt två år efter lanseringen av proffskameran Canon EOS 1D Mark IV släpper Canon sin värsting och ersättare: 1D X. Kameran fungerar samtidigt som ersättare åt den äldre 1Ds Mark III, och smälter samman två produktlinjer som nu blir till en. Med 1D X har Canon uppnått generation tio av sina proffskameror, och namnet är därför ingen slump.

Kameran har utrustats med en ny sensor i fullformat på 17,9 megapixel och två stycken helt nya digic 5+ processorer som ska vara tre gånger snabbare än den tidigare digic 5, något som behövs för att kunna hantera all data från både sensor, bildbearbetning och autofokus.

Det grundläggande ISO-omfånget har nu också utökats jämfört med 1D Mark IV, som på 1D X är mellan 100 och 51 200 ISO. Utöver detta finns möjlighet att gå ned till 50 ISO och upp till 204 800 ISO för bilder i extremt mörker.

Slutarmekanismen och spegeldämpningen har också den förbättrats, och klarar av 400 000 cykler. Med seriebildstagning i full upplösning går det att ta bilder i upp till 12 bilder per sekund. 1D X blir ett riktigt fartmonster på 14 bilder per sekund om man kan hålla sig till att fotografera i JPEG-format med spegeln uppfälld under hela serien, samtidigt som exponering och autofokus är låst.

Också för den som filmar ser vi förbättringar i handhavande, med förbättrade kontroller och inställningsmöjligheter. 1D X spelar in film i full-hd i 1080p med 30 bilder per sekund.

Rundad ergonomi

Canon själva säger att de lyssnat på den kritik de fått från fotografer inför den ergonomiska utformningen av 1D X. Och visst måste det vara så. Jämfört med 1D Mark IV finns många justeringar åt det bättre hållet. Totalt sett ser vi en design med drag mot det rundare hållet, som också ger avtryck i greppet. Jämfört med föregångaren känns kameran mindre kantig att hålla i, och mer formad för en hand. Detta är ett stort lyft för den övergripande fotograferingskänslan –att kameran faktiskt ligger bättre i handen.

Tittar vi närmare på knapparna ser vi en del förbättringar. 1D mark IV har fått kritik för sina små knappar, något som varit problematiskt för fotografer att hantera i snabba situationer. Med 1D X ser vi en förbättring –knapparna är något större med en bättre tryckkänsla. Plus för det så klart, men tyvärr är vissa knappar fortfarande mycket små och rent av pilliga att använda. Ett exempel är den programmerbara funktionsknappen vid avtryckaren. Varför inte ta användarvänligheten ett steg till så den blir absolut bäst när man ändå ändrar designen? Jag saknar också möjligheten att lysa upp knapparnas ikoner vid fotografering i mörka miljöer.

Något som Canon däremot förbättrat avsevärt är ergonomin vid fotografering i vertikalt läge. Där vi tidigare såg regeln för minneskortslocket ser vi nu i stället en andra, extra joystick, för justering av exempelvis fokuspunkter med tummen när man tar stående bilder. Det finns också ett menyalternativ som gör att vald fokuspunkt också hänger med vid växling mellan vertikal och horisontell fotografering. Här ser vi den absolut bästa justeringen för en förbättrad användning som många kommer att uppskatta –bra gjort Canon.

En annan tydlig förbättring från 1d Mark iv är bytet av plats för in- och utzoomning i bilder. Tidigare fanns den uppe till höger på kamerans baksida, nu hittar vi den i stället under skärmen, vilket är högre upp på baksidan än på föregående modell. Resultatet blir att greppet för vänsterhanden blir bättre när man använder dessa knappar, eftersom de inte ligger så nära kamerans nederkant. På så vis kan man faktiskt fortsätta hålla i kameran med båda händerna. Riktigt smidigt när man har tunga objektiv monterade utan stativ.

Utvecklade finesser

Det finns också en del finesser för auto-ISO. Det automatiska iso-området går att ställa in mellan som lägst 100 och som högst 51 200 ISO, vilket alltså är kamerans grundområde. Väljer man ISO-värden över 32 000 minskas seriebildstagningen till maximalt 10 bilder sekund, eftersom brusreduceringen för bilderna måste processas.

Det går också att begränsa spannet för iso-värdena man kan använda via ett menyval. En annan sak är möjligheten att ställa in längsta slutartid för att ändra iso-värdet men ändå inte gå äver en viss slutartid. Funktionen är riktigt smart, men tyvärr finns bara tider mellan 1 och 1/250 sekund att välja. Ett stort spann – men varför inte låta fotografen själv välja tid för bättre kontroll?

Räddningen för sportfotografen är så klart att använda manuell fotografering, eller att justera ett annat menyalternativ som finns för att ställa in slutartidsområde och där korta ned den längsta slutartiden.

I kameran finns plats för två minneskort av typen Compact Flash, med möjligheter att spara bilder på olika vis. Exempelvis kan du spara jpeg till ett kort och råbilder till ett annat, eller spara på båda minneskorten samtidigt för extra säkerhet.

Canon 1D X har en inbyggd råkonverterare som gör att du kan spara om bilder till jpeg direkt i kameran, med möjlighet att ställa in bildkvalitet, färgrymd, vitbalans, bildstil, samt de mer avancerade valen för justering av brusreducering, kromatisk aberration, distorsion samt vinjettering.

Filhanteringen har förbättrats, och du kan nu kopiera eller flytta bilder av en viss typ mellan minneskorten på ett smart vis, något som är riktigt användbart för exempelvis pressfotografen. Du kan också stjärnmärka dina bilder med betyg från 1-5, vilket ger dig en fördel när du kommer hem till datorn och ska göra ett snabbt jobb.

Synd är däremot att det inte finns möjlighet att föra över bilder med ett visst betyg till ett visst minneskort, något som skulle vara en fantastisk finess att ha till hands i vissa situationer.

I det stora hela har Canon ändå lyckats mycket bra med att förbättra möjligheterna med direkt filhantering i kameran än på föregående modeller, och vi kommer helt klart att få se en vidareutveckling av funktioner på den här fronten.

Bäst skärm hittills

TFT-skärmen hos 1D X har en storlek på 3,2 tum och en upplösning på 1,04 megapixel. Utrymmet mellan själva skärmytan och den yttre delen av skärmen har fyllts med ett fotoelastiskt material för att minska ljusreflexerna från omgivningen. Faktum är att detta fungerar riktigt, riktigt bra. Så bra att bilden vi ser på skärmen är det bästa vi sett hittills på en skärm i denna klass.

Ljusstyrkan går att justera i sju nivåer, och också här har Canon lyckats mycket bra. Anledningen till detta är att den har en bra ljusstyrka i sitt högsta läge, och en mycket mörk sådan i det lägsta läget, vilket innebär att den är ljus nog i strålande sol men inget som bländar i en mycket mörk miljö som en ljussvag studio.

Tyvärr saknas möjligheten till automatisk justering av ljusstyrkan, något som är mycket användbart för den som arbetar i miljöer med olika ljusstyrka vid ett och samma fotograferingstillfälle.

Genomarbetad ny autofokus

Autofokus och inställningen av denna är det många som varit kluvna över på flera av Canons tidigare kameramodeller –inställningarna var utspridda på flera olika ställen i menyerna, och de var heller inte helt lätta att förstå sig på. Canon har nu tagit till sig kritiken och därför samlat alla inställningar för autofokus under ett och samma menyalternativ, med fem underflikar sorterade på inställningstyp. Och förbättringen är markant. Logiken är så pass mycket bättre att det både är enkelt och går snabbt att justera alla autofokusinställningar. Upplägget känns mycket genomarbetat och är en mycket positiv förbättring.

Under den första fliken ser vi de mest omarbetade menyvalen med en grafisk visning av sex olika så kallade »case«, som beskriver några vanliga fotografiska situationer. Här ser vi en stor hjälp för sportfotografen, som numera enkelt kan välja en passande inställning, och göra egna finjusteringar därefter, när det gäller exempelvis utlösningsprioritet mot fokusprioritet.

Inställningarna gäller universalinställning, kontinuerlig spårning av objekt, direktfokusering på nya objekt i bilden, objekt som ändrar hastighet eller riktning snabbt, oberäkneliga objekt som rör sig åt olika håll, samt att spåra objekt som ändrar fart och rör sig ryckigt.

Extra processor

Totalt använder sig Canon 1D X av 61 autofokuspunkter. 41 av dessa är korssensorer, varav fem av dessa i sin tur är dubbla korssensorer. Fokusautomatiken har också färgspårning, vilket ökar säkerheten att fokusen följer rätt objekt som rör sig i bilden, även om det kommer in nya. För att få ihop det tekniska har Canon utrustat 1D X med ännu en processor –denna gång av typen digic 4 – som enbart används till beräkningar av autofokussystemet. Denna arbetar också med sammanlänkningen mellan autofokusen och ljusmätningssystemet som består av en rgb-sensor med 100 000 pixlar.

Extremt snabb autofokus med imponerande exakthet i att hitta rätt stämmer helt klart in på denna proffskamera. Vid närapå alla situationer när jag testar kameran klarar den av att hitta rätt fokus omgående. Till och med vid extremt motljus är det inga problem för kameran att vare sig följa objekt eller hitta perfekt skärpa. Det är helt klart en imponerande bedrift av Canon att lyckas med detta, även om det kan ses som en självklarhet för en proffskamera av senaste modell.

När jag testade den följande autofokusen vid en fotbollsmatch upptäckte jag hur smart spårningen egentligen är, tack vare den förbättrade färganalysen hos rgb-sensorn. Den fotbollsspelare som jag väljer att följa hålls hela tiden i fokus trots objekt i förgrunden, mina egna skakningar samt spelarens egna snabba rörelseändringar. Det är inte bara bekvämt att använda, utan också något som förenklar i situationer då man måste tänka på allt annat som händer runt omkring.

Svagheten jag märkte av hos 1D X ligger i stället vid fotografering i riktigt mörka miljöer. Några gånger med objektivet 16-35mm/2,8 L II USM påmonterat är det så ljust att jag ser objekten i sökaren, men kameran lyckas inte se dem – den fixar helt enkelt inte att fixera fokus, utan situationen får räddas med manuell fokusering. Men att kalla det hela för något negativt måste i det stora hela ändå kännas som en överdrift, eftersom det ljus kameran har att mäta med ändå är mycket svagt.

Seriebildstagning med Canon 1D X är ett kapitel för sig. Med fullt fungerande autofokus och ljusmätning klarar kameran av att ta 12 bilder per sekund i full upplösning och råformat, vilket är imponerande. Mer imponerande är nog möjligheten att ta 14 bilder per sekund med låst fokusering och ljusmätning från första exponeringen, då spegeln förblir uppfälld. Då har du alltså ingen möjlighet att se hur bilderna blir, men å andra sidan har du förbluffande fina möjligheter att få exakt den lilla detalj som du söker i dina bilder, om du exempelvis fotograferar sport. Det är helt klart imponerande snabbt, och en användbar funktion i vissa lägen.

Förbättrad för film

Canon har länge haft fördelen att flörta med dem som använder deras digitala systemkameror för att filma. På Canon 1D X går det att spela in film i 29 minuter och 59 sekunder, i FULL-HD 1080p i 30, 25 eller 24 bilder per sekund. hd-film spelas in i 1280p i 60 eller 50 bilder per sekund. Filmformatet är MPEG-4 och h.264, men det finns här möjlighet att spara i två olika komprimeringsmetoder: ipb för högre komprimering med mindre filstorlek, för dem som inte behöver klippa i filmen. Komprimeringen av denna typ jämför de olika rutorna med varandra, och sparar bara ändringarna från bild till bild. För bästa bildkvalitet finns däremot läget all-i, vilket innebär att varje bildruta komprimeras var för sig. Detta är perfekt för den som behöver efterbehandla eller klippa. Filstorleken är däremot upp till tre gånger större än med IPB.

Detta är något som är mycket användbart för bildjournalisten som också vill spela in film, vare sig det är för snabb uppladdning på nätet eller senare redigering. Det finns också möjlighet att ställa in olika val för tidskodning av filmerna, samt möjligheten att synkronisera denna mellan flera kameror, vid exempelvis en produktion. Canon har alltså satsat på proffssegmentet när det gäller filmning, något som är en stor fördel för dem som kombinerar bild, ljud och film i sitt arbete.

En skillnad på 1D X jämfört med andra modeller hos Canon är möjligheten att se ljudet som spelas in grafiskt på skärmen. Riktigt bra, och något som gör att du kan ställa in ljudet under inspelning om det blir för högt eller för lågt. Riktigt dåligt med 1D X är däremot att den har alla möjliga kontakter –utom hörlursuttag. För den avancerade filmaren är hörlursuttag a och o för att få kontroll och känsla över ljudbilden.

Andra möjligheter till bra kontroll under filmning har Canon däremot tänkt igenom. För att inte skapa skakningar och klick vid justering av bländare, slutare, ljud och iso genom att använda hjulet, finns nu möjligheten att vid inspelning trycka på Q-knappen för att få tillgång till dessa inställningar. Ändring sker genom att enkelt bara nudda väljarhjulet åt höger eller vänster, vilket innebär att justeringen sker helt ljudlöst. Riktigt genomtänkt och en förbättring som många kommer att uppskatta.

Tyvärr finns inte möjligheten att mata ut bilden som en ren HDMI-signal utan informationstext och rutor, vilket gör att man måste spara filmen på minneskortet.

Slutsats

Stora förbättringar på många punkter, är något som gör Canon 1D X till en riktigt bra kamera. Den problematik som vi tidigare såg, bland annat hos möjligheterna till en vettig justering av alla autofokusinställningar, har nu fixats till och blivit riktigt bra. Också ergonomin har förättrats en hel del för att passa det arbetssätt som professionella fotografer använder sig av när det gäller hantering.

Sport- och pressfotografen får en kamera i toppklass som gör det du vill att den ska göra, och gör det bra. Autofokusen är bland den säkraste vi ser på marknaden, och att fotografera med 14 bilder per sekund är en dröm för den som vill fånga just »bilden«.

För videoinspelning blir de nya funktionerna ett lyft mot tidigare modeller hos Canon. De har lagt stor vikt vid möjligheterna till kontroll, och att kunna justera inställningar utan att det innebär problem vid inspelning av filmen. Det största problemet vi stöter på här är att det inte finns någon möjlighet till att koppla in externa hörlurar.

En djupare koll på bilderna från 1D X visar att kameran är en av de bästa kameror vi ser just nu när det gäller bildkvalitet. På de högre känsligheterna ser vi en stor förbättring på över ett steg i detaljskärpa jämfört med föregångaren 1D Mark IV. Däremot är det dynamiska omfånget bara något förbättrat.