Test: Canon EOS 4000D & 2000D – enkla och billiga

För några år sedan släpptes nya kameror i täta skurar, speciellt i lågprissegmentet. Men utvecklingen har stannat av en del och så även kamerasläppen. Det är väl så att bildkvalitén helt enkelt är tillräckligt bra i de flesta kameror för de flesta fotografer, så det gäller att hitta nya sätt att konkurrera på. I Canons två nya instegsmodeller 2000D och 4000D är det inte bildkvalitet man vill konkurrera med, utan pris och lätthet att dela bilder via sociala medier – liksom de flesta kameror i dag. Canon EOS 2000D är en uppgradering av deras tidigare instegsmodell EOS 1300D medan EOS 4000D startar en helt ny serie, vilken lägger sig under 2000-serien. EOS 2000D är utseendemässigt i stort sett identisk med föregångaren.

Jämför man 2000D med 4000D är de vid första anblick nästan identiska. Tittar man lite närmare så ser man att de har några små kosmetiska skillnader här och där. Den billigare 4000D har samma 18-megapixel sensor som EOS 1300D – föregångaren till EOS 2000D, medan EOS 2000D har fått en ny 24-megapixel sensor. Båda modellerna är enkelt uppbyggda med ett främre hjul vid pekfingret för justering av bländare och slutartid. Baksidan är täckt av en skärm med knappar runt om, och de liknar Canons tidigare instegskameror de senaste decennierna. Det är också så det känns att arbeta med dem. Som gamla kameror med några nya funktioner.

Canons billigaste spegelreflex

Värt att nämna är att den billigare modellen av de två, 4000D, är den billigaste digitala spegelreflexkamera Canon någonsin släppt. Ska man hålla sig kvar lite vid kamerornas yttre så är den billigare modellen verkligen nedskalad till max. Den saknar allt från greppdetaljer (det är mer eller mindre rena plastytor) och dioptrijustering – vilket för mig betydde att sökaren aldrig var helt skarp under testet. Den har inte heller någon konventionell avstängningsknapp, utan det finns ett av-läge på lägesväljaren och så har den en objektivfattning i plast. Det gör nog inte heller allt för mycket då de flesta som köper en kamera som den här antagligen i största utsträckning aldrig, eller mycket sällan, byter från kit-objektivet.

Även blixten är av en av en billigare variant, den fälls upp helt manuellt – man trycker alltså inte på någon knapp, utan man måste fysiskt dra upp den själv. Personligen tycker jag det är en bra sak som de borde ha på fler kameror. På det sättet slipper man onödig elektronik som kan krångla och fastna om det hamnar något sandkorn eller dylikt inne i mekaniken. Samtidigt så hoppar inte blixten upp när man fotograferar i det automatiska läget – vilket både kan vara bra och dåligt.

EOS 2000D å andra sidan har både vanlig knapp för blixten, en konventionell avstängningsknapp och möjlighet till dioptrijustering i sökaren. Den känns också lite robustare när man håller i den, vilket antagligen har att göra med att den har mer greppdetaljer på huset. Det gör att plastigheten inte framkommer lika mycket.

Att använda

När man sätter på de två kamerorna slås man direkt av hur pass olika de två skärmarna är. Den billigare 4000D har en riktig dålig skärm med en upplösning på 230 000 bildpunkter medan storebror har en betydligt modernare skärm med en upplösning på 920 000 bildpunkter. Speciellt att använda 4000D är som att åka tillbaka i tiden. Vid vanlig fotografering, när man tar några bilder och kollar på skärmen och tar några till så känns det som man använder en kamera som skulle kunnat ha släppts för 10 år sedan. Den tio år gamla EOS 450D har en liknande skärm som EOS4000D – vilket vi redan då tyckte var lite för lågupplöst. Som tur var är skärmen på den lite dyrare EOS 2000D bättre; men utan att vara av touch-modell.

Det enda som riktigt vittnar om att de är någorlunda moderna är WIFI-funktionen som båda kamerorna har, och NFC-funktionen, som likt 1300D finns i 2000D. Sökarna är som de brukar i kameror av denna kaliber - små men fungerar. Är man van med att fotografera med en telefon eller enklare kompaktkamera så är det självklart ett stort lyft med den här typen av sökare. Men självklart ligger de långt efter de kameror som är utrustade med en riktig prismasökare.

Grundläggande filmfunktioner

Båda kamerorna har möjlighet att spela in film i full HD-upplösning, och fungerar dugligt men inte mer. Filmkvaliteten är bra men det kräver att man använder manuell fokus då live view läget verkligen inte är någonting att ha. Likadant när man använder live view för fotografering så är är fokusen verkligen långsam och osäker. Autofokusen vid live-view är av typen kontrastavkännande av en äldre modell som är väldigt långsam och följande autofokus fungerar inte i det här läget. Jag testade använda live view utomhus i dagsljus, vilket bör vara optimalt, men den var trots det så långsam och osäker att den inte riktigt gick att använda. Det känns mest att de har med funktionen för att det är en måste-funktion i dag, men då det fungerar så dåligt så är den mer irriterande än vettig. Båda kamerorna har här ett snabbläge för live view. Det fungerar genom att spegeln fälls ner när den fokuserar för att använda den vanliga autofokusen. Det går betydligt snabbare än det vanliga läget, men man tappar samtidigt motivet från skärmen en liten stund, Det gör att det fungerar bäst med stillastående motiv, och gärna med kameran på stativ.

Båda kamerorna saknar även mikrofoningång, så vill man ha lite vassare filmmöjligheter så är EOS 2000D för ungefär en tusenlapp extra ett lite bättre allternativ. Den har både följande autofokus, utgång för mikrofon och vinklingsbar touch-skärm.

Bildkvalitet

Bildkvaliteten hos båda kamerorna är god vid vanlig användning. Sensorn i 2000D ger både aningen högre reell upplösning och mer detaljer vid uppljusning av skuggor. Jämför man de båda med den spegellösa M50, som har en 24 megapixel APS-C sensor så är den aningen bättre än 2000D och märkbart bättre än 4000D i mörka partier. Det är dock skillnader som är svåra att se vid normal fotografering.

Slutsats

Vill man ha en billig systemkamera med optisk sökare för vardaglig fotografering så fungerar testets båda kameror bra. Vill man köpa en ny instegskamera och har en snäv budget så är de helt okej kameror som gör jobbet, men som verkligen inte sticker ut någonstans. De är väldigt anonyma till både utseende, handhavande och prestanda. De är bara aningen större än 200D, som är Canons minsta systemkamera med spegel. De är verkligen inga kameror som förstör ens hållning när man har dem på axeln eller runt halsen.

Vill man filma så finns det betydligt bättre kameror, då dessa två är väldigt enkla, och saknar många bra filmfunktioner. Canon har bättre kameror för bara lite mer pengar, både med och utan spegel.

Och ligger man verkligen på en budget så finns det många bra kameror begagnade – då egentligen det mesta i dessa kameror är på ett eller annat sätt återanvänt från deras äldre kameror.