TEST: Canon Eos 5D Mark II

Under flera år var Canon den oomtvistade mästaren på brusprestanda. Men Nikon insåg sin svaghet och kraftsamlade för att ta fram modeller som kunde slå Canon på fingrarna i svagt ljus. Under mer än ett år har Nikon varit det största märket på marknaden, en titel som Canon lagt beslag på under många, många år och som en del, inklusive Canon själva, tog för självklar.

Vän av ordning undrar nu hur en nischkamera i prisklassen runt 25 000 kronor ska kunna påverka ställningen mellan två märken där den stora volymen består av billigare modeller?

Dels handlar det om varumärkets anseende. Vilket märke anses som bäst? Svaret på den frågan påverkar den som köper sin första systemkamera.

Men du som läser det här ställer antagligen andra frågor som «Ska jag byta min EOS 5D till den nya mark ii:an eller till en Nikon D700».

Attack på flera fronter

Med EOS 5D Mark II försöker Canon inte bara göra en kamera som kan mäta sig med Nikon D700 utan också slå den på fler fronter. Canon har valt att ha lika höga ISO som D700 men även högre upplösning på 21 megapixel mot 12 hos Nikon och filmning i full-HD-upplösning.

Ibland finns det en tendens hos kameratillverkarna att slåss med tjusiga specifikationer istället för genuint hög bildkvalitet, men i den här klassen är kunderna kräsna och låter sig inte luras. Det är främst utifrån bildkvaliteten som EOS 5D Mark II kommer att bedömas.

När föregångaren EOS 5D kom ut på marknadenför tre år sedan blev kameran en rejäl succé. Detvar den första kameran med en sensor i småbildsformat till ett pris som gjorde att hobbyfotografer hade råd med den. Med den tidens mått var iso prestandanoch upplösningen svårslagen.

Den kameran har stått emot tidens tand väl och svarar fortfarande mot många fotografers behov.

Ett rejält lyft

Nya EOS 5D är ändå ett rejält lyft mot den tidigare modellen. Under åren som gått har Canon finslipat på gränssnittet, alltså hur knappar och menyer är utformade, från modell till modell. Med det nya fliksystemet går det snabbare att hitta rätt i menyerna och det går även att samla de mest använda inställningarna på en flik. Det spar viktig tid vid fotograferingen.

Canon har också Olympus infomeny där kamerans inställningar visas och där det direkt med styrpinnen på baksidan av kameran går att ändra den inställning man vill. Tyvärr fungerar inte detta sätt att ändra inställningarna om man vill använda styrpinnen för att direkt ställa in fokuspunkterna.

Autofokusen är i grunden den samma som i den första eos 5d-modellen, men min upplevelse är att autofokusen har blivit snabbare och säkrare. Förklaringen ligger i förbättrade och mer avancerade algoritmer för autofokusberäkningen. Jämför vi med eos 1d mark ii så hade den en processor för bildhantering och en för autofokusen medan Eos 5d bara hade en sådan processor för båda funktionerna. mark ii har också bara en processor, men en betydligt snabbare sådan som kallas Digic 4.

Även om autofokusen är förbättrad hos mark ii är den inte på full proffsnivå som Nikon D700 som har samma autofokusmodul som Nikons yrkeskameror. I Canons 1d-serie sitter en mer avancerad och säkrare autofokusmodul än hos 5d mark II.

Processorn avgörande

Den nya processorn är hela nyckeln till kamerans prestanda. Exempelvis klarar kameran av att korrigera vinjettering från ett 25-tal ef-objektiv vars egenskaper finns lagrade i en databas i kameran.

Processorn gör också att Canon kunnat höja antalet bilder per sekund, max-iso och antalet pixlar.

Canon har varit försiktig i höjningen av antalet bilder per sekund från 3,0 bilder per sekund till 3,9 bilder per sekund. Skillnaden kan tyckas blygsam, men märks. En anledning är att den gamla modellen inte alltid höll hastigheten.

Canon har fått en del kritik för att de inte gett kameran 5 bilder per sekund som exempelvis 24-megapixelkameran Sony A900 har. Några förklaringar kan vara att Canon velat lägga sig under toppmodellen Eos 1ds mark iii som har samma upplösning och 5 bilder per sekund.

En annan förklaring kan vara att Canon använder 14 bitars signalbehandling medan Sony använder 12 bitar. Nya Nikon D3x håller 5 bps vid 12 bitar, men bara 2 bps vid 14 bitar.

Trots fler bilder per sekund låter nya mark ii:an mindre vid exponering än den gamla modellen. Canon har jobbat med att dämpa slutarrörelserna. I jämförelse med Nikon D700 är ljudet mer dämpat och jämfört med Sony A900 är ljudskillnaden mycket påtaglig.

Använder man skärmsökaren är spegeln helt uppfälld under hela exponeringen och då blir exponeringen nästan ljudlös. Detta kan vara en fördel i ljudkänsliga miljöer som kyrkor.

Kantigare design

Även till det yttre har det skett en del förädringar. Föregångaren hade väldigt rundade former medan den nya kameran blivit mer kantig. Utseendet är modernare och slankare. Canon har med formen bättre dolt kamerans storlek. Den ser mindre ut än den gamla modellen, men kamerakroppen är högre än föregångaren och då sticker inte prismat upp lika högt vilket lurar ögat.

En nackdel med den nya kantigare designen är att kameran lättare blir skavd.

På utsidan finner vi också en större och mer högupplöst skärm. Det har blivit mer eller mindre standard bland systemkameror med 3 tums storlek och en upplösning på 920 000 bildpunkter.

Den högre upplösningen gör det lättare att bedöma skärpan direkt på skärmen.

Redan på 1d mark iii kom möjligheten att fotografera med skärmen som sökare. Sedan dess har funktionen finslipats så att det blivit smidigare att jobba på det viset. Nu går det att välja mellan tre olika sätt att ställa in skärpan: med den vanliga autofokusen genom af-on-knappen. Då fälls spegeln ner en kort stund och skärmen blir svart. Canon kallar detta mycket riktigt för den snabba metoden. Det är också den säkraste.

Det går också att använda sensorn för att känna av skärpan som på en kompaktkamera. Genom att mäta kontrasten i motivet vet kameran när skärpan är maximal. Detta går lite långsammare men ger inte «blackouts».

Den tredje varianten är ansiktsavkännande autofokus.

Det kan tyckas märkligt att en så pass dyr kamera ska ha samma funktioner som en kompaktkamera, men sanningen är att kunskapen hos fotografen sällan är kopplad till storleken på plånboken.

Därför finns också en ny funktion som kallas ca - creative auto för den helt okunnige fotografen. Funktionen ger fotografen möjlighet att styra två parametrar: hur ljus bilden ska vara och hur suddig bakgrunden ska bli. Med andra ord så är det bländarstyrd tidsautomatik med exponeringskompensation.

Filma i HD

Den kanske mest uppmärksammade funktionen i kameran är full-hd-filmningen. Canon kommer att profilera sig på hdfilmning framöver och mark ii är tillsammans med kompakten Powershot sx1 is de första modellerna i den nya satsningen.

En del undrar vad filmning har i en seriös systemkamera att göra. Men varför inte? Merkostnaden är antagligen blygsam eftersom utvecklingskostnaden är fördelad på hela det kommande modellprogrammet. Och nyttan är säkert stor för en del.

På dagstidningar kommer vi säkert att få se att fotograferna gör korta filmer till sin tidnings webb-tv från olika nyhetsjobb.

En naturfotograf behöver aldrig släppa koncentrationen från djuret han ser från gömslet för att skifta mellan stillbildsfoto och film.

Kvaliteten i filmbilderna från eos 5d mark ii är mycket hög. Jag har studerat bilderna i Photoshop och de är mycket rena och detaljrika även i svagt ljus. Den enda anmärkningen i datorn är en svag uppskärpnings-halo runt en del konturer. Men när jag spelat upp filmerna på en 50-tums full-hdplasma har jag inte sett de konturerna. Antagligen för att man inte detaljstuderar en film på en tv på samma sätt som en stillbild på en dator.

Ljudet i den inbyggda mikrofonen tycks optimerat för att göra tal tydligt. För bättre ljudkvalitet finns det möjlighet att ansluta en extern mikrofon.

Den första systemkameran med hd-filmning var Nikon d90. Canon eos 5d mark ii har dock bättre och mer avancerad filmning på flera punkter. För det första är bildkvaliteten högre med högra upplösning och bättre komprimering som bevarar fler detaljer vilket ger en skarpare bild. Nikon d90 använder jpeg-movie för komprimering medan Canon

använder h.264.

Mark II:an ger också möjlighet till bättre ljudkvalitet med möjligheten att använda extern mikrofon.

Hos båda kamerorna är filmningen helt automatiskt. Det går inte att påverka tid, bländare eller iso. Det går däremot att styra exponeringen med exponeringskompensationen och exponeringslås.

För att underlätta styrningen med exponeringskompensationen hade jag gärna sett att mark ii:an fick ett realtidshistogram eller att partier av bilden utan teckning markerades.

Canon hade gärna fått slänga in en funktion för att tala in kommentarer till bilderna nu när det sitter en mikrofon i kameran, precis som på yrkesmodellerna. Det är ofta ett enklare sätt att samla information om bilden än att anteckna på ett separat papper.

Finns mer att putsa på

När jag ändå är inne på smådetaljer skulle jag önska att Canon gjorde det möjligt att bilderna sparades i olika mappar beroende på dag, och varför inte döpa filerna efter datum? Detta är ofta möjligt på kompaktkameror och underlättar att hålla reda på bilderna i efterhand.

Det går dock att skapa egna mappar för att exempelvis hålla isär olika fotosessioner eller uppdrag på ett minneskort.

Jag skulle också önska att Canon gav fotografen möjligheter att lägga in information (itcp) direkt i kameran. Det kan vara fotografens eller uppdragsgivarens namn så att det kommer på alla bilder.

Att auto-iso-funktionen kunde bjudit på mer sofistikerad styrning av automatiken är en gammal kritik mot Canon som kvarstår.

Nya funktioner

«Auto ljuskorrigering» heter en ny funktion som en del felaktigt tror är en liknande funktion som Nikons d-lighting. Den här funktionen kan snarare liknas vid «Autonivåer» i Photoshop. Alltså en funktion för att öka kontrasten i kontrastsvaga motiv genom att justera vit- och svartpunkt.

Jag rekommenderar att den som ändå brukar ställa svart- och vitpunkt inte aktiverar denna funktion för att behålla full kontroll.

En nyhet mot gamla 5d som inte uppmärksammats är att kameran tar hela serier med alternativexponeringar med ett knapptryck precis som Eos 1ds mark iii. Vid hdr-fotografering är detta en fördel eftersom tidsmellanrummet mellan bilderna kan minskas och därmed också risken för att något i motivet rört sig.

Exponeringsskalan utökas då till plus/minus 4 steg mot 2 steg normal för den som vill kombinera alternativexponering med exponeringskompensation.

Jag tycker dock att skalan för exponeringskompensation även i normalfallet borde vara större än plus/minus 2 steg för den som exempelvis arbetar med spotmätning och zon-systemet.

På den gamla 5d:n introducerades c-läget som är ett programmerbart läge på programratten. På mark ii:an finns 3 c-lägen. Jag har programmerat ett läge för stativfotografering med spegeluppfällning, självutlösare, råformat och så vidare. Ett annat läge är anpassat för actionfoto.

Hög bildkvalitet

Alla nya fina funktioner till trots är det bildkvaliteten som kommer att avgöra den här kamerans framtid. Det märks att Canon insett allvaret för Canon eos 5d mark ii levererar verkligen mycket hög bildkvalitet.

Brusnivån ligger mycket nära Nikon D700. Det innebär att bruset knappt är synbart vid iso 1600 och inte alls störande vid iso 6400. Sony A900 får se sig helt slagen på högre ISO.

Det dynamiska omfånget är aningen lägre än hos D700.

Vi har också noterat att valet av råkonverterare spelar en stor roll för att få ut högsta möjliga kvalitet på höga ISO. Canons gratisprogram dpp ger betydligt lägre brus än Adobes råkonverteringsmodul Camera Raw. Samma förhållande gäller Nikon där Nikons program Capture nx ger bättre kvalitet än Adobe Camera Raw.

Upplösningen ställer stora krav på optiken så här gäller det att välja rätt objektiv för att få ut maximal upplösning. Men då är det som alltid också stativ och spegeluppfällning som gäller.

Jag har under testet använt såväl flera av Canons fasta objektiv och zoomen 24-105/4l is usm och fått ut mycket hög upplösning. Däremot har den verkliga upplösningen med vidvinkelzoomen 16-35/2,8l lämnat en hel del kvar att önska.

Slutsats

Med utmärkt bildkvalitet, mycket hög upplösning och extrem ISO-prestanda blir 5D mark ii en universalkamera som kan tilltala allt från reportagetill landskapsfotografer. Det är egentligen bara till specialområden som sport- och fågelfoto som den här kameran har sina begränsningar med 3,9 bilder per sekund.

Så satte vi betyget

Bildkvalitet 10

Bättre bildkvalitet än Canon Eos 1Ds mark III och brusegenskaper i klass med mer lågupplösta Nikon D3/D700 ger toppbetyg.

Byggkvalitet 9

Kamerahuset håller en klass under full proffsklass, men är ändå rejält och vädertätat..

Ergonomilogik 9

Trots många funktioner är kameran lätt att använda. Några direkta missar finns inte, men kameran saknar ändå det där lilla extra i hanteringen som finns i proffshusen.

Mångsidighet 10

Det finns ingen kamera idag som har så brett användningsområde som Canon Eos 5D Mark II.

Valuta för pengarna 10

Kameran kostar en del men har också mycket att ge. Den är tillräckligt billig för att locka hobbyfotografen och tillräckligt bra för att ersätta tre gånger så dyra Eos 1Ds Mark III.