Kamera & Bild testar
Test: Canon EOS 700D: Som en repris
Samma sensor, likadant utseende och nära på exakt samma specifikationer. Ja, nya Canon Eos 700D är en 650D, och borde egentligen kallas för just 650D Mark II för att markera att likheterna är slående.
Nya Canon Eos 700d är instegskameran som kom samtidigt som den enklare Eos 100d, men är något större och har något fler finesser. Men trots detta bjuder den på få nyheter från sin föregångare Eos 650d, och känns mest som en återanvänd repris.
Kameran kom som sagt samtidigt som Eos 100d, men erbjuder något mer avancerade möjligheter, precis som de vi hittar hos Eos 650d: En sensor på 18 megapixel med möjlighet att fotografera med en iso-känslighet mellan 100 och 25600 iso.
Skärmen på 3 tum är tryckkänslig och vinklingsbar i två led, och har en upplösning på 1,04 miljoner bildpunkter. Film spelas in i full-hd i 30, 25 eller 24 bilder per sekund.
Något bättre bygge
Eftersom designen är nästan exakt som Canon Eos 650D, så är också känslan i greppet och att hålla kameran likadan. Detta är en positiv sak, eftersom reglage och knappar är smart placerade, greppet skönt format och möjligheterna man har med den tryckbara skärmen riktigt bra, något som jag återkommer till. Det enda som egentligen skiljer sig från föregångaren är att kamerahuset fått en något mattare finish – och enligt Canon själva klarar av smuts något bättre – och att programvalsratten på ovansidan nu går att rotera runt helt, vilket innebär att man slipper snurra tillbaka åt andra hållet för att nå inställningen längst bort.
Okej, det blev lite bättre, men dessa två nyheter känns inte direkt innovativa.
Få nyheter
Men ett uns av innovation finns ändå hos Eos 700D. Denna lilla förbättring heter Hybrid af ii och är en vidareutveckling av den första versionen som innebar stöd för STM-objektiv (stepper motor-objektiv) med möjlighet till mjuk fokusering vid filmning. Den senaste versionen, som vi också hittar i Eos 100D, har förutom STM-funktionen fått en bredare yta för sina autofokus-punkter. Hybrid-autofokusen erbjuder nämligen möjligheten till att längre ut i bilden kunna fånga upp objekt som den exempelvis följer. Och det är precis vad man får: följande autofokus som fungerar fint, autofokusen känns rätt så snabb, bra och säker.
Men egentligen blir den största fördelen i hela STM-konceptet det att smidigt kunna filma och fokusera utan att det vare sig låter eller hackar. Att filma med 700Dfungerar därför mycket bra, och du har möjlighet att trycka direkt på skärmen för att välja fokuspunkt. Det jag gillar med funktionen är att det ger en frihet att kunna omfokusera när man vill utan att hålla på att vrida eller vara rädd för att skaka kameran, vilket över lag fungerar fint, men kan skapa lite oviss autofokus för objekt som rör sig i djupled. Under filmning kan du i manuellt läge även justera bländare, slutare och iso-värde direkt på skärmen, vilket är användbart.
Den tryckkänsliga skärmen fungerar mycket bra, och känns riktigt vettig att använda efter ett tag. Ikonerna är smart upplagda och att använda dem gör att man kan ändra i princip allt i kameran utan att använda de fysiska knapparna, vilket är ett stort plus. Canon Eos 700Dhar, liksom 650D, också en fördel över 100Dsom har samma skärmtyp: nämligen att den är vridbar.
Filter- och scenläge
Något som vi redan sett i många kameror är möjligheten till att se filtrens effekt direkt i kameran. Nu har Canon hoppat på tåget, och låter dig se filter som exempelvis grynig svartvit, fisheye eller leksakskamera direkt i kameran, även om bilduppdateringsfrekvensen minskar.
Canon har också strukturerat om scenlägena och lagt alla dessa under scn-inställningen på väljarreglaget.
Att filter är något som drar på en kamera i detta segment är lätt att förstå, liksom möjligheten att använda dessa. Däremot erbjuder dessa uppdateringar egentligen inga nyheter, vilket är lite synd.
Slutsats
Har jag inte hållit i denna kamera förut? Eos 700Dkänns som en återanvänd repris som inte erbjuder några märkvärdiga förändringar, eller revolutionerande förbättringar. Det du får i en 700Där egentligen detsamma som i den lika familjevänliga 650D, vilket å ena sidan innebär att du får en bra och lättanvänd systemkamera – ingen tvekan om det – men å andra sidan en kamera som redan funnits ute ett år och nu erbjuds på nytt.
Med samma sensor som i Eos 650Dblir också bildkvaliteten som denna. Bildkvaliteten är riktigt fin, och ger en både bra och vettig balans mellan brushantering och bevarande av detaljer vid fotografering med hög känslighet. För den som gillar att filma passar den riktigt bra med de funktioner den erbjuder.