Kamera & Bild testar

Test: Canon G5 X Mk II & G7 X Mk III – moderna & exklusiva

Canon G5 X II och G7 X III är som namnen säger andra respektive tredje versionen av respektive modell i serien av kameror med den utmärkta entumssensorn på tjugo megapixel. Sensorn är i grunden sig lik, men hastighet och funktioner har tillkommit sedan de första modellerna.

Idag är en kompaktkamera inte främst en enklare och billigare slags kamera. De billiga kamerorna finns ännu kvar på marknaden, men för de flesta har rimligen kamerorna i telefonerna tagit över. Det fotointresse som krävs för att använda en dedikerad apparat för fotografering kan tänkas hänga ihop med en vilja att lägga mer pengar på sin kamera, alternativt att man är beredd att släpa med en lite större kamera.

Priset på dessa två kameror G5 och G7 ligger på dryga tio respektive nio tusen kronor. Den summan räcker till en spegelreflexkamera plus objektiv och väljer du en enklare modell blir det dessutom flera tusenlappar över. Trots detta är Canons priser för G5 och G7 inte ens de värsta. För att lägga beslag på Sonys senaste RX100-modell får man hosta upp med fjorton tusen kronor!

Här är det nästan så att jag skulle kunna sluta testet med att konstatera att de här kamerorna inte är vettiga förhållande till sitt pris. Likafullt är jag så pass tilltalad av konceptet de erbjuder att jag själv kan tänka mig att köpa en.

Min fascination ligger främst i att bildkvaliteten är så bra, relativt kamerornas storlek och zoomomfång. Om det räcker med fast brännvidd så finns det andra alternativ med större sensor som är bättre.

Skillnader mellan G5 och G7

Kamerorna är onekligen snarlika, både sett till utsidan och insidan. G5 har en uppfällbar sökare och G7 har en mikrofoningång. G5 har även ett objektiv med längsta brännvidd motsvarande 120 mm jämfört med 100 mm för G7. Det är en skillnad som är så liten att den knappast kan vara avgörande i valet mellan kamerorna. En funktion för att strömma film direkt till YouTube finns bara i G7. Vad den ska vara bra till ligger långt bortom min förståelseförmåga. Den tidigare versionen av G5-modellen skiljer sig mer då den har en helt annan fysisk form. Sökaren får ta den plats den behöver ovanför skärmen och skärmen är utfällbar åt sidan och fullt vridbar. Tanken nu är att kameran ska bli mer attraktiv genom att vara lite mindre. Jag tvivlar. Vill man ha en liten kamera så finns den utmärkta Canon G9 X som är liten på riktigt.

Den tidigare formen gjorde kameran betydligt trevligare att använda. För mig är det nästan fånigt viktigt att sökaren har en ögonmussla. Utan den tappar jag mycket av glädjen med att använda kameran. Dessutom är jag inte så glad i en kamera som alltid tänder skärmen när jag slår på den. Den tidigare skärmen gick att ha vänd mot kameran, vilket då även skyddar skärmen.

Försämringen slutar inte med att den uppfällbara sökaren på nya G5-versionen saknar ögonmussla. Att sökaren måste fällas upp är en stor försämring för handhavandet. Tre moment krävs för att slå på kameran. Ett tryck på av/på-knappen, frigöra spärren så att sökaren flyger upp och slutligen dra isär sökaren. Om kameran slagits på automatiskt när man fäller upp sökaren, respektive slås av när man skjuter ihop den, så skulle åtminstone ett moment försvunnit, men icke.

Bildkvalitet

Egenskaperna hos de två olika objektiven skiljer sig inte mycket. Mittskärpan två steg nerbländat på vidvinkelläget är strålande. I kant på vidvinkel presterar de inte riktigt i klass med Sony RX100 III/IV/V, som dock inte har ett lika långt teleläge. Det gör att RX100 kan ha en konstruktion som tillåter mindre distorsion på vidvinkelläget. Denna distorsion är aldrig något som syns i bilderna, men innebörden äv den är att Canon-kamerorna måste skala upp pixlarna ute i hörnen.

Skärpedjup. Manuell exponering, uppljusad jpeg-bild. Skärpedjupet räcker för att både båten och träden ska ska bli skarpa. 1/1000 s. f/4, ISO 125 – Canon PowerShot G7 X Mark III

Distorsionen för de två olika objektiven i G5 och G7 är mycket lik. Däremot skiljer de sig åt i att objektivet i G5 har mer kromatisk aberration. Det korrigeras av kameran, men inte helt. Skärpan på teleläget är bra, men den som suktar efter bästa möjliga skärpa och ännu längre teleläge ska nog ta sig en funderare på Sony RX100 VI/VII.

Objektiven skiljer sig gällande närgränsen på teleläget på så sätt att G5 har en avbildningsskala med bildbredden sju centimeter medan G7 har bildbredden fjorton centimeter. På vidvinkelläget är de lika, men om man med G7 zoomar in några få snäpp från mesta vidvinkel går det att få till en bildbredd på knappt sex centimeter.

Handhavande

Kamerorna är välbyggda och bra utformade med ordentliga grepp för tumme och fingrar. Uppsättningen knappar på baksidan följer god Canon-utformning. Tyvärr är det bara filmstartknappen som går att byta funktion på. För den finns det 22 st inställningar att välja mellan, vilket innebär att det finns funktioner som inte går att välja. För dessa finns istället möjligheten att lägga dem i en egen menylista.

Reglaget för exponeringskompensation har finessen att det kan ställas i ett läge som gör att man istället utför justeringen med tumhjulet på baksidan av kameran. För en sådan inställning som görs utan fysiskt reglage tycker jag det borde finnas ett val som anger ifall inställningen ska nollställas varje gång kameran stängs av. Något sådant val finns inte, men för att få den funktionen kan man använda C-läget istället för P-läget. För övrigt tycker jag att fysiska reglage som det för exponeringskompensation alltid ska vara låsbart.

Manuellt. Det är enkelt att sätta fokus manuellt på kamerorna. 1/1250 s, f/4, ISO 125 – Canon PowerShot G5 X Mark II

Nya funktioner

Den mest uppenbara nya funktionen är att det går att spela in film med 4K-upplösning. En annan nyhet är serietagning med råformat med 30 bilder per sekund under ungefär två sekunder. För att få hjälp att fånga exakt rätt detalj i ett skeende kan man välja att kameran inleder sekvensen en halv sekund innan avtryckaren trycks ner.

Vanlig serietagning är inte precis långsam den heller med sina tjugo bilder i sekunden. En fördel med det extrasnabba läget är att bilderna grupperas vid bildvisning i kameran. Lagringen på minneskortet sker ovanligt nog i form av en enda stor råfil, något som är smartare än det låter. Om det bara är en ruta man är ute efter så extraherar man den enkelt i kameran. Även om man inte raderar jättefilen direkt så lär man inte glömma att radera den när man kopierar sina bilder till dess lagringsplats.

Laddning via usb är något som Canon varit dåliga på. Med modellerna G5 och G7 är det möjligt, men det kräver en laddare med högre effekt än vad som hittills varit det vanliga för laddare till telefoner. Någon sådan laddare följer inte med i förpackningen. Det som följer med är den vanliga separata batteriladdaren.

Moderna kompaktkameror idag begåvas allt som oftast med bluetooth. Finessen med det är att kommunikation mellan kamera och en telefon kan ske smidigare än vad fallet är med wifi. Anslutningen går snabbare och drar mindre ström. Detta kan användas till att skicka över gps-position från telefonen samtidigt som man fotograferar. Vill man placera kameran otillgängligt och fjärrstyra den från telefonen så gör bluetooth-teknologin det möjligt att slå på kameran från telefonen. Därefter upprättas en wifi-anslutning för överföring av sökarbilden.

Den lösning Canon valt för överföring av gps-koordinater blir jag inte helt överens med. För att få det att fungera behöver jag varje gång jag fotograferar ta fram Canon-appen i telefonen. Den proceduren går blixtsnabbt och jag kan lägga undan telefonen direkt (med stängd skärm). Varför den här anslutningen glöms bort efter en stund har jag inte lyckats lista ut.

Min slutsats är istället att hela idén att använda bluetooth för överföring av gps-koordinater bara är bra i teorin. Det gäller även de lösningar jag testade tidigare i år (Nikon och Sony). Det är en betydligt mer robust metod att ha en godtycklig app i telefonen som loggar position. Gps-taggningen av bilderna gör man efteråt i datorn.

Direkt ur kameran. Detta är JPG-bilden direkt ur kameran, men jag lagrade även en råformatsbild. Den behövs för att justera exponeringen. 1/2000 s, f/4, ISO 125 – Canon PowerShot G5 X Mark II

Slutsats

I och med att jag inledningsvis klagade på att de här kamerorna är dyra så skulle jag gärna vilja kunna rekommendera billigare alternativ. Det naturliga är att titta på äldre modeller, men då blir det i princip alltid någon åtråvärd egenskap som man får ge avkall på.

Med mitt sätt att fotografera är det inte mycket jag skulle sakna i en äldre modell. Jag behöver varken den extra snabbheten eller 4K-film. Samtidigt tycker jag det är självklart och helt nödvändigt att Canon gjort förbättringarna i G5 och G7. Priset är inte heller marknadsmässigt fel, det är bara det att jag för egen del inte får det att gå ihop med vad man kan få för samma eller mindre pengar.