Test: Casio EX-FH100 - Kompetent, snabb och snabbare

Högsta hastigheten med hela 1 000 bilder per sekund ger visserligen en så pass liten filmstorlek som 224x64 pixlar, men trots den minimala storleken går det ändå att fånga saker som blotta ögat inte kan se. Lägsta hastigheten ger en filmstorlek om 640x480 pixlar. Då får man 120 bilder per sekund som spelas upp med 30 bilder per sekund, det vill säga fyra gånger långsammare än verklig hastighet.

Det är bra att utsnittet vid filmning kan visas med en lätt skuggad ram.

Även vid serietagning imponerar Casio FH100 med sin hastighet. Som snabbast 40 bilder per sekund (går att ställa in via menyn) upp till 30 högupplösta bilder. Kameran tar däremot en stund på sig för att spara ner bilderna och under den tiden går det inte att använda kameran till något annat.

Den snabba serietagningen är också lättillgänglig via en knapp under zoomreglaget på ovansidan. Det kan vara värt att komma ihåg att kameran minns om den här knappen är intryckt eller ej. Stänger du av kameran och sen sätter på den igen kan du alltså få vänta en stund om du glömt stänga av HS-läget och tar en bild.

Casio FH100 låter dig också vänta i råformatsläget. Att kompakter överhuvudtaget har råformat är ovanligt, men priset är att kameran blir låst i upp till 15 sekunder efter varje tagen råformatsbild.

Den här kompaktkameran är kompetent och snabbheten och råformatsmöjligheterna är bara något av det som gör kameran smart. Den ger också användaren inställningsmöjligheter för slutartid (ända till 30 sekunder), bländare (bara två lägen, men det är mer regel än undantag på en kompakt) och avstånd.

Känslan i kameran är det inget fel på heller med bra byggkvalitet och utformning av knappar. Däremot är den kanske lite stor.

Ett minus för FH100 är zoomningen som ibland far i väg hela vägen till ändlägena utan att man bett om det. Små, fina rörelser krävs för att få zoomning i små steg.

I vidvinkelläget ger objektivet bilder som är skarpa i mitten, något sämre i kanterna och färgning av konturer om du fotograferat mot något ljust. Teleläget är inte lika skarpt i mitten och ger samma färgning av konturer.

Distorsion korrigeras av kameran.

Bildkvaliteten är god även om brusprestandan inte är på topp (men normal) redan på låga ISO. Detaljer börjar försvinna redan på ISO 800. Samtidigt fungerar ISO 3200 riktigt bra då färgbruset inte är så störande högt. På ISO 3200 fungerar det också bra detaljmässigt, även om upplösningen i bilden blir betydligt lägre än på ISO 100 så smetas detaljerna inte ut mer än nödvändigt.

Så Casio FH100 är en kompetent kamera, snabb i vanligt bruk, men snabbare om du vill.