Test: Fujifilm X-T1: Äventyrliga framsteg

Fujifilm har numera ganska många olika modeller i sin line up därX-T1är dennya toppmodellen, eller åtminstone en av dem. Den är uppsnabbad och har fått en ny elektronisk sökare. Designen frångår det tidigare mer mätsökarlika stuket och har nu hamnat lite åt samma håll som Olympus gått med sin OM-D-serie.

Med andra ord har det hamnat ett litet sökarhus ovanpå kameran istället för att det är inkorporerat i själva kamerakroppen som det var förut. Stilen är så klart fortfarande retro och ovansidan av kameran täcks av manuella vred som lika gärna kunde sitta på en gammal filmkamera, rent stilmässigt alltså, funktionen är ju så klart mer digital.

X-T1 ska vara ett riktigt alternativ till en »vanlig« dslr. Övriga kameror i X-serien med utbytbara objektiv har så klart också varit det, men medX-T1menar Fujifilm att de tagit kameran ett pinnhål högre upp. Bland annat ärden vädertätad för att klara av tuffare miljöer.

Man ska även ha snabbat upp autofokusen som tidigare varit lite av en akilleshäl. Sökaren ska ha slipats på för att få kortare fördröjning och ett mer naturtroget utseende, samt flera olika lägen som ska underlätta vid både manuell fokusering och allmän fotografering.

När utsidan räknas

Det brukar ju sägas att det är insidan som räknas. Och på många sätt stämmer ju det även på kameror. Men en stor del, för att inte säga största delen, av känslan sitter i utsidan. Knappar, vred och grepp har väldigt stor betydelse för hur det är att fotografera med en kamera.

Här har Fujifilm lyckats både bra och dåligt. Där de inte nått hela vägen fram är bland annat i designen av fyrvägsknapparna på baksidan. Känslan i knapparna är alldeles för diffus och otydlig.

Det är svårt att rent taktilt avgöra om man tryckt på knappen eller inte. Det hänger ihop med att de är lite för låga. Har man små och känsliga fingrar så fungerar de säkert lite bättre, men mina tummar (som jag tror är av förhållandevis normal storlek) har svårt att hantera knapparna på ett bra sätt. Det gör att man måste trycka ganska hårt på knapparna för att man ska få önskat resultat. Det känns som knapparnas utformning dessutom rimmar illa med att kameran är vädertätad och man därmed kan tänka sig att den kommer att användas när fotografen har handskar på sig, men jag tror inte att det kommer att bli en positiv upplevelse.

Mitt nästa klagomål hänger ihop med fyrvägsknapparna. Eller det gör lite mer än hänger ihop med, det handlar helt och hållet om dessa knappar. Deras placering tillsammans med greppet på kameran gör att man i stort sett måste använda ett tvåhandsgrepp för att inte tappa kameran när man vill tumma på knapparna. Det här är lite kluvet för om fyrvägsknapparna satt högre upp på kameran, vilket skulle göra att det blev balanserat att hålla kameran i en hand och ändå nå dem, så skulle de hamna precis där man har tummen när man fotograferar med kameran. Det hade ju inte heller varit helt bra eftersom man då säkerligen hade tryckt på dem ofrivilligt.

Det hade kunnat avhjälpas med ett lite större grepp (som finns som tillbehör) vilket hade gjort att fingrarnas grepp hade känts stabilare och därmed hade balansen blivit lite bättre.

I övrigt är reglagen och vreden väl utformade, de retrofierade vridreglagen för iso, slutartid och exponeringskompensation, kräver visserligen alla minst två fingrar för att vrida dem, men de är tydliga och lätta att justera. Det hade visserligen varit en fördel om exponeringskompensationen var något lättare att justera med ett finger, men det är möjligt att det är en fråga om inslitning.

Det finns fysiska reglage för det mesta man vill kunna ställa in snabbt. af-l-knapp som kan användas som tumfokusering, vilket många gillar. Wifi finns tillgängligt med en direktknapp, detsamma med videoinspelning. En tråkig sak är dock att när man ställer in bländaren på objektivet och slutartiden på ratten så har inte inmatningshjulen någon funktion. Det hade varit trevligt om de kunde användas till något där eftersom de är nära till hands och de lättaste vredena att använda.

Nu kan det tyckas att jag mest klagat på kamerans yttre, men det vore att ge en felaktig bild avX-T1. I stort sett är den riktigt trevlig till det yttre,alla reglage finns som sagt och det finns till och med en pc-synkkontakt på framsidan för de som vill trigga blixtar med sladd. Den tillagda fn-knappen på framsidan gör att man får snabb tillgång till ännu någon funktion. Ju mindre man behöver pilla i menyer medan man fotograferar ju bättre. Däremot har den gamla trådutlösargängan plockats bort från avtryckaren, så nu gäller bara Fujifilms egna trådutlösare.

Trögstartad wifi

Fujifilm har stoppat in en wifi-enhet iX-T1, modernt och bra på alla sätt.Men även här har kameran några dippar. Det är inte helt lätt att skapa en stabil koppling mellan smartphone och kamera.

Vi har testat med en Samsung S4 Active och det krävs ett par försök innan kopplingen vill vara med. När kontakten väl är skapad fungerar det väldigt smidigt. Man kan både föra över bilder och fjärrstyra kameran. De flesta inställningar går att sköta ifrån sin smartphone via appen och räckvidden är ganska bra utan att bilden hackar eller blir allt för lågupplöst.

Liveview på riktigt

En av sakerna som Fujifilm tryckte extra mycket på när de lanseradeX-T11 var den nya sökaren. Den skulle vara snabbare än någotsom tidigare setts när det kommer till elektroniska sökare. Och faktum är att den är riktigt snabb. Vi jämförde lagget i sökaren med en Olympus OM-D E-M10, som visserligen ligger på en enklare nivå änX-T1, men skillnadenvar märkbar. Inte så att Olympusen var långsam, menX-T1:an var riktigtsnabb. Fujifilms presstext verkar således stämma, fördröjningen ska enligt dem själva ligga på 0,005 sekunder.

Sökaren har också två olika huvudlägen, ett som kallas för Full och ett som fått heta Normal. Dessa två skiljer sig åt i storlek, Full är helt enkelt större vilket gör att avståndsskalan ligger i bilden. Om det är något man stör sig på är det Normal man får hålla sig till, men annars ser jag ingen anledning att inte köra i läget Full hela tiden. Om man fokuserar manuellt så finns ytterligare ett läge som kallas för Dubbel. Här visas både hela bilden och ett förstorat utsnitt av fokuspunkten som gör det lättare att ställa in skärpan.

Skärmen på kamerans baksida är vikbar i 90 grader uppåt och 45 grader neråt vilket gör att man kan fotografera ur båda högre och lägre vinklar än vad man annars skulle kunna.

En kamera är ju gjord för att fotograferas med, så hur ärX-T1att användadå? Kameran har, likt flera Fujifilmkameror, ingen programvalsratt utan man väljer på slutartidsratten/isoratten eller på objektivet om man vill att respektive justering ska ställas in automatiskt eller manuellt. Varje ratt har ett a-läge som så klart betyder automatik. Ställer man både bländarringen, slutarratten och isoratten på a, så sköter kameran allt.

Det här sättet att hantera kamerans inställningar är inget konstigt och när man vant sig fungerar det riktigt bra. Det kan dock vara lite bökigt att göra alla justeringar med kameran vid ögat som man oftast kan göra när man justerar slutare och bländare via inmatningshjulen.

Den undre delen av isoratten används för att välja serietagning, singelbild, dubbelexponering, filter, bracketing eller panorama. Både dubbelexponering och panorama är roliga funktioner men filterläget känns inte så upphetsande. Den undre delen av slutartidsratten utnyttjas för att välja ljusmätningsmetod.

Nu är det här ett test av kameran, så jag ska inte orda så mycket om objektiven (vi har testat kameran med 14mm/2,8, 23mm/1,4 och 18-55mm/2,8-4), men en poäng vill jag ändå göra. Det är rätt trevligt att kunna ställa in bländaren direkt på objektivet, men det är alldeles för litet motstånd när man ska vrida ratten och byta bländare. Det hände flera gånger att kameran bytte bländare utan att jag ville eller var medveten om det eftersom bländarringen lätt snurrade när man lite oförsiktigt kom åt den.

Det om objektiven, som för övrigt är bra byggen.

Fokusering

Fujifilm har tidigare fått utstå en hel del kritik för att deras autofokus inte varit så snabb som skulle vara önskvärt. IX-T1har de satt lite mer fart påfokuseringen men ibland måste den fortfarande jaga lite. Inte lika långsamt som tidigare, men den är fortfarande inte i klass med de bästa kamerorna i klassen. Skärpan har ibland hamnat fel när jag velat fokusera på ett område med många detaljer, inget som är unikt för just denna kamera.

Men ändå något som är störande, det bästa alternativet är då att gå över till manuell fokusering och använda antingen fokus accentuering, digital delad bild eller bara en vanlig förstoring. Om autofokuseringen inte uppfyller riktigt alla krav i fullt dags ljus så klarar den sig väldigt bra i mörker. Med hjälp av den inbyggda belysningen lyckades kameran hitta rätt fokus i en annars becksvart miljö, det var imponerande.

Sensorn är densamma som i E-X2 vilket borgar för en bra bildkvalitet. Och det skiljer sig inte mellan de två olika kamerorna. Tidigare kunde vi dock se att bilderna var något mörkare än andra kameror vid samma exponering. Alltså att kameran underexponerade något.

Men iX-T1har Fujifilm skruvat upp exponeringen och nu blir bilderna likaljusa som hos de flesta andra kameror. Det är dock ingen enorm skillnad vi pratar om utan kanske ett halvt steg, men en skillnad likväl.

Vill man filma medX-T1gör man bäst i att inte köra i 60 bilder per sekund –då det blir lite väl dålig bildkvalitet, i alla fall jämfört med 30-bildsläget som ger en bra kvalitet på filmerna.

Samanfattning

För att sy ihop säcken kring X-T1 så kan man konstatera att det är en kamera som skulle fungera istället för en klassisk dslr för de flesta. Att det inte finns jättemånga objektiv ännu kan väl kanske ligga den i fatet.

Men ser man till funktionerna och kvaliteten är den med och spelar med de andra i samma klass. Gillar man dessutom utseendet och handhavandet med de manuella rattarna är det en given kandidat.

Vill man filma mycket är den kanske inte det hetaste valet med tanke på att det endast finns ingång för mikrofon men inte för hörlurar.