Test: Fujifilm X-T3 – fullträff för video

Ny sensor och snabbare processor ger X-T3 rasande prestanda inom snabbhet, autofokus och filmning. Allt ryms i samma lilla svarta eleganta fodral som har gjort Fujifilms X-serie så populär.

För den som är bekant med föregångaren Fujifilm X-T2 är det lätt att förväxla kamerorna. Utsidan är i stort sett oförändrad. De stora nyheterna gömmer sig på insidan, framför allt i form av den fjärde generationens X-sensor och processor.

Om du inte får ihop matematiken beror det på att X-T1 lanserades med den andra generationens teknik X-sensor och processor. Den första, rätt sega generationen, användes bara i X-Pro1.

Retroförklädd arbetshäst

Specifikationer som 20 bilder/sekund i 26 megapixel, 4K/60 och 10-bitars video skvallrar om riktigt bra prestanda i den nya sensorn och processorn. Och visst är det en best och arbetshäst förklädd i lika sober som funktionell retrokostym.

Som stillbildskamera är X-T3 tydligt vassare än föregången. Framför allt märks det när det gäller autofokus och i form av ökad hastighet i seriebildstagningen, nu 20 bilder per sekund med elektronisk slutare eller 11 med den mekaniska. Kameran har också ett 1,25 gångers beskuret läge där man bara använder 16,6 megapixel. Här kan man fotografera i kontinuerlig AF/AE-mätning utan blackout och fördröjning med 30 bilder per sekund.

Sensorn på Fujifilm X-T3 har fått fyra gånger fler fasdetekterande pixlar jämfört med X-T2 och täcker nästan hela sensorytan.

Autofokusen är snabbare och säkrare, även med de äldre och lite långsammare objektiven.

Längre batteritid

En annan aspekt av den nya sensorn och processorn är att batteriet i Fujifilm X-T3 räcker längre. Ett batteri räcker till 390 bilder enligt CIPA:s mätstandard, vilket är 50 fler än för X-T2. Själv har jag aldrig upplevt X-kamerorna som några batterislukare, så länge jag håller mig till stillbildsfotografering. Ska det filmas några längre stunder är det däremot viktigt att stoppa fickorna fulla med batterier, men det är samma för alla tillverkare.

Max prestanda direkt på SD-kortet

Även om X-T3 är en bättre stillbildskamera än X-T2, är det vid filmning som den nya sensorn och processorn verkligen skiner.

Två saker sticker ut ordentligt. Prestanda i form av mängden data som kan sparas direkt på kortet och kamerans autofokusförmåga.

Fujifilm X-T3 kan filma i sanslösa 4K/60 bilder i sekunden, eller 4K/30 bilder i sekunden med 10 bitars färgdjup direkt mot minneskortet. Något som kommer att uppskattas av professionella filmare som plötsligt slipper bära runt på en hårddiskinspelare på kamerariggen för att få ut det bästa ur kameran.

Vårt test visar också att även om det är väldigt imponerade att kunna spara filmer med 10 bitars färgdjup direkt mot SD-kortet så tål även 8-bitars filmerna ganska kraftig efterbehandling utan att spricka. Särskilt om man använder Fujifilms filmsimulering Eterna vid inspelningen. Det kommer uppskattas mycket av alla som både vill kunna få användbara filmer direkt ut kamera och samtidigt ha möjlighet att dra lite i bilderna i efterhand vid behov.

Autofokusen vid filmning är den andra stora nyheten för filmare. Till exempel klarar kameran följande fokus på ögon med stor säkerhet under filmning.

X-T2 har stått sig väl i konkurrensen bland stillbildskameror. Men när det gäller filmning har många sedan i våras sneglat mot storasyskonet X-H1 för att få det bästa från Fujifilm. Den tiden är över.

Bortsett från avsaknaden av inbyggd bildstabilisering är X-T3 en riktigt vass kamera för filmning och troligtvis den mest kompetenta kameran på marknaden just nu när det gäller att kombinera egenskaper för stillbildsfotografering och video.

Subtila förbättringar på utsidan

Även om kameran är nästintill identisk med sin föregångare på utsidan har Fujifilm gjort några små, men värdefulla förändringar. Den största skillnaden är att hjulen för ISO och exponeringstid är av samma typ som på X-H1, alltså svagt konformade istället för cylindriska som på X-T2. Det är kanske en fråga om smak, det var inget större fel på de gamla, men de nya är lite skönare att hålla i.

En viktigare förändring är däremot det nya låset på dioptrijusteringsratten på sidan av sökarhuset. Ratten används för att justera sökaren för eventuella synfel. Det kan tyckas vara en väldigt liten detalj, men låset är ett mycket bra tillägg som förhindrar att man oavsiktligt roterar ratten med en oförklarligt suddig sökare som resultat.

En annan förändring är undersidan av kameran som har förändrats så att batterigreppet från X-T2 inte passar på X-T3. En anledning till detta är att Fujifilm äntligen har ändrat hur batterierna används så att man inte behöver avbryta video- eller timelapse-inspelningen när kameran växlar över till ett annat batteri.

Ergonomin har länge varit en av X-seriens styrkor. APS-C-formatet gör kameran liten och lätt, men det är framför allt formgivningen med tydliga och lättåtkomliga reglage som har gjort den populär bland många fotografer. Att enkelt kunna ändra ISO, bländare, tid och exponeringskompensation utan att ta ögat från sökaren är ett bra exempel på användarcentrerad design.

Sökaren var bra redan i X-T2, men nu är den ännu bättre. Med 3,69 megapixel, fördröjning på 0,005 sekunder och en uppdateringsfrekvens på 100 bilder per sekund håller den även för snabba scener, som till exempel sport, även om professionella sportfotografer säkert kommer hålla fast vid sina spegelreflexkameror några generationer till. Den sensorstyrda växlingen mellan bildskärm och sökare när man sätter ögat emot går också snabbare och den lilla störning som jag tidigare ibland känt med X-T2 är borta.

3-tumsskärmen är utfällbar på exakt samma sätt som hos X-T2, åt tre håll. Den är nu pekbar på samma sätt som X-H1. Pekbarheten går som tur är att ställa in på flera olika sätt, vilket är väldigt skönt för oss som hatar att plötsligt råka flytta fokuspunkten med näsan mitt i en viktig fotosekvens.

För den som törs kan pekskärmen ställas in så att svepningar hit och dit startar olika funktioner. Säkert mer användbart för den som komponerar bilder med skärmen och inte med sökaren tryckt mot ögat. För mig är de nio anpassningsbara knapparna då betydligt mer intressanta.

Jag saknar att kunna vrida skärmen ytterligare, som man kan med vissa andra tillverkare, för att kunna filma i knepiga positioner. Men Fujifilm säger att den skulle göra kameran större så kanske är det en vettig avvägning givet den teknik som Fujifilm behärskar idag.

Mikroprisma vid manuell fokus

För att underlätta för den som fokuserar manuellt med sin X-T3, vare sig det är med moderna objektiv eller äldre utan autofokusmöjlighet, har Fujifilm lagt till funktionen »mikroprisma«. Här förvandlas en stor cirkulär yta i mitten av bilden till ett schackmönster där varannan ruta är förskjuten, så länge objektet inte är i fokus.

Fördelarna med fokuseringsmetoden är tydliga i kombination med automatisk förstoring av sökarbilden vid manuell fokusering. Här tycker jag att de förskjutna fälten som används vid fokuseringsmetoden »delad bild« lätt upplevs för stora och alltså trubbiga vid fokusering av vissa motiv.

Vid användning av »delad bild« rör sig delarna bara i sidled medan »mikroprisma« bryter linjer i skarpa delar av motivet även i höjdled, vilket gör det betydligt säkrare att fokusera med »mikroprisma« än »delad bild«.

Ubåtskapten med X-T3

Fujifilm X-T3 är väl anpassad för fotografering i riktigt mörka miljöer. Med skärminställningsläget »mörkt omgivningsljus« sparar användaren sitt mörkerseende då all information i sökare och skärm visas i dämpad röd belysning istället för vit. En riktigt användbar funktion och ett tecken på tillverkarens berömda lyhördhet för användarnas behov.

Precis som funktionen mikroprisma är detta en funktion som troligen bara kommer användas av en mycket liten del av användarna, men för de som behöver den kommer den verkligen göra skillnad. För alla andra kan den användas för att leka ubåtskapten.

Bildkvalitet

Den som jämför bildkvalitet för kameror i den här prisklassen vet att den sedan ett par år är både väldigt jämn och hög. Om man ska säga någonting är det att Fujifilm X-T3 när det gäller detaljnivå ligger närmre fullformatskameror än de konkurrerande APS-C-kamerorna. Det har delvis att göra med företagets sätt att organisera pixlarna i ett mer oregelbundet mönster, vilket motverkar vissa optiska fenomen. Men detta märks framför allt när man studerar testbilder och är inte lika tydligt i verklig användning.

Viktigare är då kanske att prata om Fujifilms inbyggda filmsimuleringar. Med dem kan man direkt vid fotograferingen få de färger och tonalitet som man vill ha direkt i sökaren. På det sättet slipper man helt undan den könlösa, obehandlade digitala bildfilen, som många andra tillverkare tvingar en att titta på i kameran.

Och för den som vill, finns självklart den obehandlade bilden också där bland alla valen.

Slutsats

Särskilt bland entusiaster har fullformat, alltså det klassiska småbildsformatet med en sensor på 36 x 24 mm, varit synonymt med hög kvalitet. Den som menar allvar med sitt fotograferande skaffar sig ett fullformatssystem.

Kunniga fotografer och andra upplysta personer vet såklart att detta är skitsnack. De väljer det format och kamerasystem som lämpar sig bäst för uppgiften inom ens givna budget.

Medan de flesta andra tillverkare böjt sig för fullformatstrenden och spottat ur sig kameror i småbildsformatet har Fujifilm valt en annan väg. Den japanska tillverkaren står emot trycket och håller fast vid den mindre APS-C-sensorn.

För att tysta fullformatsmobben lanserade Fujifilm GFX-systemet. Ett, för att vara mellanformat, smidigt och snabbt system med massor med pixlar och möjlighet till sanslöst kort skärpedjup.

Med X-T3 bevisar Fujifilm att de valt rätt spår. Kameran krossar marknaden för APS-C-kameror och ger dessutom många fullformatkameror en ordentlig match. För fotografer som behöver en kamera som både är riktigt bra på video och att fotografera stillbilder i många olika situationer finns det ingen riktig konkurrent till X-T3 just nu.

Särskilt inte i det här smidiga formatet och till det här priset. En fullträff.