Test: Fujifilm X100T – finslipning av ett vinnande koncept

Tittar man på Fujifilms uppsving de senaste åren så kommer man att notera att det började med en lite konstig kamera som, när den lanserades, bemöttes med blandade åsikter. En kompakt med fast brännvidd och stor sensor, dessutom med en klassisk look.

Folk började viska om en Leica-kopia och så vidare. Men det var just den kameran som var startskottet för Fujis nya framgångsrika, och numera välfyllda, X-serie. X100T är den tredje iterationen av kameran.

Steget mellan X100 och X100S var definitivt större än mellan X100S och X100T. X100S svarade på i stort sett alla klagomål som hade kommit på X100 när den släpptes. Med X100S lyckades Fujifilm således pricka in många rätt och med uppgraderingen till X100T har man gjort några mindre justeringar och lagt till några nya funktioner. Dels för att hålla kameran a jour med konkurrensen, men också för att förfina de delar som är unika för kameran. Själva hjärtat i kameran är oförändrat sedan föregångaren.

Sensor och processor är samma som tidigare, likaså objektivet, förutom att det fått möjlighet att justeras i tredjedels steg direkt på bländarringen.

Fler sökarfunktioner

Sökaren är sedan tidigare en av de lite speciella funktionerna med X100-kamerorna. Den har kvar sin förmåga att fungera som både optisk och digital sökare, men nu har den fått ett extra tillägg. Nämligen en liten extra skärm nere i högra hörnet i det optiska läget. Det är en liten platta som fälls upp på vilken fokusområdet projiceras digitalt. Skärmen är tänkt att användas för att kontrollera skärpeinställningen, både vid autofokus och vid manuell fokusering, men den kan så klart även fungera som kontroll för att se om vitbalansering och filmsimuleringar ser bra ut. Om man nu inte vill använda den digitala sökaren.

Fördelen med sökaren i X100T är att du behöver inte välja om du vill ha optisk eller elektronisk beroende på vilken information du vill få upp i sökaren. Kameran låter dig bestämma helt själv vilken information som ska synas i de olika alternativen. Vill du ha ett histogram över bilden i den optiska sökare så kan du ha det.

Vill du ha ett digitalt vattenpass så kan du välja det. Det enda som behöver avgöra ditt val av sökare är vad du känner för eller vad du har för preferenser. Men parallaxfelen, säger du då? Jodå, det har de också tänkt på. När du trycker ner avtryckaren halvvägs för att sätta skärpan så justeras bildramen i sökaren för att motsvara vad kameran faktiskt ser, inte vad du ser genom sökaren. Smart på alla sätt.

Sökaren har också fått samma uppdateringsfrekvens och fördröjning (eller kanske snarare brist på) som X–T1 vilket gör att man knappt upplever någon fördröjning eller annan konstighet i den elektroniska sökaren. Det innebär också att den får bättre bild i dåligt ljus. En fördel med det är att den digitala sökaren blir ljusare än den optiska när det är så pass mörkt att man kan få svårt att se genom den optiska sökaren.

Knapplayoutförändringarna som dök upp på X100S finns kvar även på X100T. Bland annat q-knappen som ger tillgång till en snabbmeny för att justera format, känslighet, filmsimulering och vitbalans bland annat.

För de grundläggande exponeringsjusteringarna så sköter man dem antingen manuellt via slutartidsratten på kamerans ovansida och på objektivets bländarring, eller så ställer man dessa i deras respektive A-lägen vilket gör att kameran sköter den aktuella inställningen med automatik. Det här systemet gör att man inte har någon programratt utan väljer istället vilken typ av automatik, om någon, man vill genom att använda de olika vredena.

Det finns även ett vred för exponeringskompensation, men vill man justera ISO får man göra det via en snabbmeny. Med ett vred även för ISO så skulle man nästan aldrig behöva använda skärmen för exponeringsjusteringar.

Å andra sidan skulle man då nog behöva plocka bort exponeringskompensationsratten för att få plats med ett nytt vred så det är väl en fråga om prioriteringar.

Nytt på filmfronten

X100T har även laddats med den senaste filmsimuleringen Classic Chrome som ska ge en lite mer dämpad färgskala och något lägre kontrast. Nytt på filmfronten (nu menar vi rörlig bild) är också att man nu kan ställa exponeringen helt manuellt under tiden man filmar, även ISO går att justera.

Instabil wifi

Wifi är något som är nästan standard på kameror nu för tiden och det har sina poänger. Man kan snabbt föra över bilder och man kan fjärrstyra kameran, för att nämna något.

Men då krävs att wifiuppkopplingen är stabil och enkel att hantera. Tyvärr känns det som att Fujifilm har en bit kvar tills de kan konkurrera med de bästa spelarna. I både X100T och X30 som vi testat tidigare så har wifiuppkopplingen varit strulig och inte fungerat helt stabilt. Det är lite synd eftersom det skulle höja kameran ytterligare ett snäpp.

Bildkvaliteten håller samma fina klass som hos föregångaren X100S, som i sin tur var ett rejält lyft från X100. Sensorn är fortfarande riktigt konkurrenskraftig och det är svårt att hitta något att klaga på.

Slutsats

Hur syr man då ihop den säck som är Fujifilm X100T? Jo, man kan säga att det är en upphottad variant av X100S där den största förändringen är de nya funktionerna i sökaren.

Den lilla extra digitala förstoringen i det optiska läget gör det möjligt att fokusera manuellt med större säkerhet även om man vill använda det optiska sökarläget.

I övrigt är det en riktigt vass kompaktkamera med en stor sensor och bra objektiv. Är stabil wifi ett krav kanske man får leta vidare.

Men för gatu- eller resefotografen som vill ha bra kvalitet i ett kompakt och diskret format så är det en riktig fullträff.