Test: Här är marknadens bästa minneskort

Dags för ett nytt minneskort till din kamera? Bra – både utrymme och korthastighet har förbättrats och utvecklats mycket den senare tiden. Det finns mycket att hålla koll på för att det ska bli rätt: å ena sidan vill du kanske inte lägga ut pengar på ett allt för snabbt kort för din kamera då kameran inte tjänar på detta, men å andra sidan kan du då få snabbare överföringshastigheter när du lägger över bilderna till din dator eller in i ditt arkiv. Dagens minneskort är även bakåtkompatibla, vilket innebär att du nästan alltid kan använda ett nytt och snabbare minneskort i din äldre kamera utan att det blir problem, i varje fall om kameran stödjer SD-minneskort över 32GB (SDXC), eller CF-kort över UDMA5-standarden.

Åt andra hållet vill du inte köpa ett för långsamt kort för att spara pengar – då får du om du har otur i stället en flaskhals i minneskortet, och din kamera presterar sämre än den skulle med ett snabbare kort, exempelvis vid seriebildstagning.

Dessutom kan det vara svårt svårt att veta vilket kort som håller vad det lovar när det gäller läs- och skrivhastigheter. På kortet står ett hastighetsvärde i form av megabyte per sekund. Men vad betyder det? Och hur väl stämmer det överens med verkligheten? Och än viktigare – vad betyder det för dig som fotograf i praktiken?

Kort sagt behöver du rätt kort för rätt kamera, även om de flesta minnekorten fungerar i de flesta kameror som finns idag. Vi hjälper dig att reda ut begreppen en gång för alla, så att du ska kunna hitta det minneskort du faktiskt behöver. Så håll tungan rätt i munnen så kör vi.

Större utrymme

De kort som det i dag säljs över lag flest av är i storleksordningen 16–64 gigabyte. Även om det finns minneskort i storleksordningen 256GB, 512GB och även 1TB, så är frågan om de behövs för det du använder din kamera till.

Filmar du i 4K så vill du antagligen ha ett både stort och snabbt minneskort, eftersom båda dessa egenskaper behövs.

Hur snabbt kort du ska ha beror på vad du har för kamera, vilken upplösning den har, vilken busshastighet den har och därmed även hur snabbt den kan skyffla data från bufferten över till minneskortet.

Filmar du vanlig full-HD eller inte behöver fotografera bilder i långa, snabba serier, så räcker det antaligen med ett mindre kort, och kanske inte det allra snabbaste. Vanliga kameror använder sig i dag av CF-kort (Compact Flash) eller SD-kort (Secure Digital). Hos dessa räknas över 100 MB/s som ett snabbt kort, även om det inte finns någon specificerad gräns. Under 40 MB/s kan vi säga är långsamt för moderna kort.

Hur stort kort du ska ha beror på hur du fotograferar, och även med vilken kamera. Fotograferar du i råformat med en Nikon D810 eller Canon EOS 5Ds vill du antagligen ha ett stort kort eftersom bildfilerna blir stora. Fotograferar du med en Nikon D5 eller Canon 1D X Mark II vill du antagligen också ha ett stort minneskort eftersom du ofta fotograferar många bilder i snabb serie, vilket i sin tur tar mycket utrymme.

Ett stort minneskort har alltså sina fördelar med att det sväljer många bilder och långa filmer. Nackdelen kan vara att du lägger alla ägg i samma korg – är du villig att ta den mycket lilla – men ändå reella – risken att samla alla bilder på ett minneskort och att det går sönder? Och tömmer du kortet direkt eller låter du bilderna ligga på minneskortet eftersom det finns plats – med en risk för att det blir svårare att sortera när du ska föra över bilderna till datorn?

Å andra siden ger ett mindre minneskort upphov till fler minneskortsbyten om du filmar eller fotograferar mycket, med en högupplöst kamera. Dessutom gäller det att hålla koll på var alla korten är, vilka man tömt, och så vidare. Fördelen här är att alla bilder inte ligger på samma kort om något kort skulle gå sönder eller försvinna.

SD-kort och klasser

För några år sedan kom en standard för SD-kort som kallas för UHS-I. Tanken med denna var att öka snabbheten för SD-kortens överföringshastigheter från 25 MB/s till »Ultra High Speed« på upp till 104 MB/s, för att möta kravet för kameror som kan filma i full-HD eller en viss typ av 4K. 104 megabyte per sekund är alltså snabbare än vad kameran producerar data som behöver skrivas till kortet, när du spelar in film i full-HD eller vanlig 4K.

Men, för inte allt för länge sedan behövdes även denna hastighetsgräns höjas. För att kunna spela in exempelvis 4K i råformat eller med extra hög bitrate, behövde hastigheten bli högre för att kameran skulle hinna med att skriva till minneskortet. UHS-II skapades, och har en busshastighet på upp till 312 MB/s.

Och givetvis ökas kraven på snabbhet hela tiden. Nyligen släpptes nyheten om att SD Association släpper en uppdaterad standard, UHS-III, som tillåter överföringar på upp till hela 624 MB/s. Anledningen är att dessa kort ska klara av inspelning av film i 8K samt VR-filmning. UHS-III-korten ska vara bakåtkompatibla, och har liksom ännu en extra rad med kontaktstift på kortet.

Men förutom själva UHS-bussen bland SD-korten finns även olika benämningar.

SDHC är Secure Digital-kort där benämningen HC står för »High Capacity«, vilket indikerar att minneskortet är mellan 4–32GB. För att klara av att hantera ett minneskort som är så stort måste din kamera klara av SDHC-standarden. I dag är detta vanligtvis inget som helst problem, men det är bra att veta. SDXC är däremot en lite modernare standard »Extended Capacity«, och betyder att minneskortet är från 32GB, och ända upp till 2TB. Ett SDXC-kort känns igen genom att det har en extra rad med kontakter, jämfört med ett icke-SDXC-kort. Vill du ha ett minneskort på 32GB eller större, så är det alltså smart att kolla upp om din kamera är SDXC-kompatibel så att det fungerar som det ska.

På moderna SD-kort kan man i dag vanligvis läsa direkt på kortet vilken hastighet kortet har, men då är det läshastigheten som anges, inte skrivhastigheten. Siffran för läshastighet är vanligtvis högre än för skrivhastigheten, vilket innebär att det går snabbare att föra över bilder från kortet in i datorn än att föra över bilder till kortet – att skriva till kortet. Detta gäller även för kameran när den skriver till kortet. Som detta test kommer att visa är det för vissa kort stora skillnader i hur snabbt kortet är vid både filkopiering och seriebildstagning, jämfört med vad det står på kortet. Det är nämligen enligt många tillverkare egentligen bara den absolut snabbaste hastigheten ett kort teoretiskt sett kan läsa och skriva i. Den teoretiska hastigheten går aldrig att uppnå, däremot kan vissa kort ha »en lägre högstanivå«, för att bättre stämma överens med verkligheten.

För att få reda på den lägsta bibehållna skrivhastigheten kollar man på UHS-hastigheten (observera att detta inte är samma som UHS-busshastigheten), markerad med ett U med en siffra inuti, eller den äldre klassbenämningen, ett C med en siffra inuti. Klass C10 är samma som U1, med en lägsta skrivnivå på 10MB/s. Kort med U3-markering har en lägsta skrivnivå på 30MB/s.

Förvirrande? Ja, det tyckte de som bestämde dessa benämningar också, och har nu infört ett tredje benämningssystem med bokstaven V som i Video, som ska ange lägsta skrivnivå för kortet i MB/s i stället, där alltså V10 motsvarar 10MB/s – alltså samma som C10 eller U1. För att förenkla det hela för dig som läsare har vi gjort en tabell där du kan se alla beteckningar, hastigheter och vad du kan filma i för bildformat med respektive beteckning.

För microSD-kort gäller samma benämningar som för vanliga SD-kort.

CF-kort och UDMA

Ungefär likadant är upplägget hos CF-korten. Specifikationen UDMA är en benämning för att specificera högsta busshastigheten som stödjs hos CF-kort. Går vi tillbaka till 2006 så ser vi att UDMA6 kom, vilket innebar en maximal överföringshastighet på 133 megabyte per sekund. I dag är det vanligt med UDMA7, vilket innebär en teoretisk överföringshastighet på maximalt 167 megabyte per sekund.

På vissa kort kan man även hitta en markering i form av exempelvis »1066X«, vilket i själva verket endast är ett förtydligande av hastigheten på kortet relativt en CD-skiva (150KB/s gånger 1066 = 160 MB/s), och oftast står redan MB/s utskrivet på kortet. Vissa CF-kort har även en filmklaffa med en siffra i MB/s, vilket innebär lägsta bibehållna skrivhastighet på kortet, något som är viktigt för de som spelar in film, som genererar en ström av data till kortet.

I skrivande stund kan alltså SD-kort av UHS-II-typ ha en nästan dubbel så snabb överföringshastighet (312MB/s) mot det snabbaste CF-kortet av UDMA7-typ (167MB/s) – och ett UHS-III-kort nästa fyra gånger snabbare med sina 624MB/s. Däremot betyder inte detta att du alltid ska använda ett SD-kort i stället för CF-kort – de olika formaten använder olika överföringsbussar som hanterar flödet av data olika, vilket innebär att ett långsammare CF-kort kan ge en snabbare tömning av kamerans buffert än ett snabbare SD-kort – beroende på vilken kamera man använder.

Tänk om det vore så enkelt som att bara köpa det bästa kortet, och att allt skulle bli bäst. Det är därför vi gjort jobbet åt dig – och testat en stor mängd olika kort för att visa för dig hur testresultatet blir.

Om testet

Hur man testar minneskort är inte helt självklart. Det finns olika metoder och testförfaranden, men också många olika variabler som spelar roll när det gäller det prestandaresultat man får ut. Den så kallade busshastigheten är en källa till olika resultat på olika enheter, exempelvis en dator eller kamera, eftersom det är denna buss som hanterar den data som strömmar igenom en viss enhet till minneskortet, eller tvärtom.

En annan sak som förvirrar är tillverkarnas markering av den teoretiska maxhastigheten som ett värde på hur snabbt kortet faktiskt är. Här kan man använda sig av avancerade testprogram för att skriva och läsa från kortet på olika vis. Resultaten blir bättre och sämre beroende på hur man ställer in programmet, men är det verkligen det absolut snabbaste resultatet vi är ute efter?

Nej, det är egentligen mest den praktiska hastigheten vi är ute efter och det är denna vi vill mäta i testet. Viktigt att veta är även att den hastighet vi får med ett visst minneskort i kameran kan – eller oftast – skilja sig mot den läs- och skrivhastighet vi får med en minneskortläsare i en dator.

I och med detta kommer vi aldrig att nå en optimal prestanda på grund av vissa faktorer i exempelvis kringutrustningen vi använder oss av, men å andra sidan så får vi en verklighetstrogen bild över hur det fungerar i praktiken med olika kort i seriebildstagning, överföring och hantering – precis som om vi skulle ha fotograferat med en kamera, tagit ut kortet och stoppat in den i en kortläsare och fört över bilderna till datorn.

Utförande

Vi har här testat olika minneskort av typerna CF (Compact Flash) och SD (Secure Digital). Intressant att veta är hur den praktiska användningen av ett visst minneskort i en viss kamera påverkar din fotografering, vilket gör att skrivhastigheten är det mest intressanta. Ett annat intressant test är att se hur snabbt du kan föra över dina bilder från minneskortet till en dator, vilket alltså gör att vi mäter läshastigheten (och skrivhastigheten) mot en dator.

För att testa detta använda vi oss av en Canon EOS 5D Mark IV, eftersom denna är en av få kameror som har två kortplatser med stöd för både ett SD-kort och ett CF-kort. Genom att använda samma kamera för de två korttyperna kan vi också jämföra de olika korttyperna mot varandra. Det vi däremot inte vet här är hur kamerans datahantering skiljer sig mellan de båda korttyperna, förutom att kameran har stöd för kort av UDMA7, men endast SD-kort av UHS-I-typ, vilket innebär att Canon 5D Mark IV aldrig kan överföra data snabbare än 104MB/s med ett SD-kort, vilket gör att man teroretiskt sett inte ska tjäna på att ha ett kort av UHS-II-typ i denna kamera, men väl ett CF-kort i stället (eftersom UDMA7 stödjer hastigheter upp till 167MB/s, alltså 62 procent snabbare än ett UHS-I SD-kort).

Kameran ställdes in med fabriksinställning på 1/1000 sekund i manuellt läge utan monterat objektiv. Bildkvaliteten ställdes in till fullstort råformat (6720 x 4480, 30,1 MP). Kameran klarar då av att samtidigt innehålla 15 bilder i sin inbyggda buffert. Kameran ställdes också om till seriebildstagning i snabbaste läget (H, 7 bps). Minneskortet formaterades i kameran.

Efter detta fotograferade vi med minneskortet till dess att den kontinuerliga hastigheten på 7 bilder per sekund sjönk, och att den övre skärmen på kameran visade »busy«, vilket sker när en ny bild hamnar på kö för att skrivas till bufferten när denna inte har plats för denna nya bild. Eventuell bild som nästan kunde räknas till serien räknades alltså inte med i testförfarandet enligt ovan.

Efter att bufferten helt fyllts beräknades också tiden fram till att bufferten tömts, vilket alltså är tiden mellan att det inte går att fotografera på grund av fylld buffert enligt ovan, och att den röda lysdioden för minneskortet slocknade. Seriebildstagningen upprepades tre gånger för varje kort för att eliminera testmissar och felberäkningar.

För att testa skriv- och läshastigheten mot dator användes externa USB3-kortläsare med UHS-II-stöd (Lexar USB 3.0 Dual-Slot Reader, LRW400U Rev.A, Sony SDXC-II/XQD MRW-E90) kopplad till en Macbook Pro (Retina, 13 tum, sent 2013, Intel Core i5, 8GB DDR3 1600MHz, 250GB SSD, macOS Sierra 10.12.3), samt datorns inbyggda för SD-korten. Med USB3 går det teoretiskt sett som mest att överföra data i 5 gigabit per sekund, vilket är runt 625MB/s. I praktiken ligger gränsen runt 400MB/s, vilket är över alla testade kort.

149 bilder i råformat på totalt 4GB (4080 MB) kopierades över till minneskortet (formaterat i kameran) med kortläsaren för att notera tiden detta tog (skrivhastigheten). Samma bildfiler kopierades sedan från minneskortet till datorn för att notera denna tid (läshastigheten). Filkopieringen upprepades tre gånger för varje kort för att eliminera testmissar och felberäkningar. Som referens för filöverföring testade vi även filöverföringen på två XQD-kort och ett CFast 2.0-kort.

Slutsats

Hur man ska tolka resultaten beror helt på din typ av fotografering. Ur detta test kan du dra exakta jämförelser för hur ett visst kort presterar i en Canon EOS 5D Mark IV, och generellt på kameror med stöd för CF-kort av UDMA7-typ (de flesta), samt UHS-I-buss. På kameror med stöd för UHS-II-kort (ännu rätt få) kan eventuellt den högre hastigheten som stöds utnyttjas för seriebildstagning och filmning i högre bit- och bildhastighet.

Canon EOS 5D Mark IV kan hålla 15 bilder i sin buffert, vilket i praktiken innebär att du kan fotografera i runt två sekunder innan denna är fylld, om inget skyfflats bort från bufferten till minneskortet. Bufferten börjar däremot direkt att skyffla över de bilder du tar till minneskortet direkt efter första bilden, vilket gör att du får plats med några bilder till i din serie innan du får problem, än de 15 som en tom buffert tillåter. De långsammaste korten i testet hinner bara tömma bufferten på två bilder, eftersom kameran bara kan fotografera 17 bilder innan vi får hastighetsproblem.

Testets snabbaste kort gällande seriebildstagning och bufferttömning – Lexar Pro CF 128GB (155/160MB/s) – lät oss däremot fotografera ytterligare 15 bilder än vad bufferten kunde hålla, eftersom det snabbare både kunde ta emot och skriva data som bufferten gav den, med en serie på totalt 30 bilder innan vi fick hastighetsproblem. Kortets skrivhastighet mättes också upp till den bästa bland CF-korten. Flåsande tvåa med liten marginal blev Sandisk Extreme Pro CF 64GB (150/160MB/s).

För SD-korten ser det lite annorlunda ut. Även om de är specificerade till snabbare hastighet än CF-korten så kan Canon EOS 5D Mark IV inte utnyttja denna snabbhet hos UHS-II-korten då kamerans kortbuss (UHS-I) inte tillåter överföringar snabbare än 104MB/s.

Vinnare bland dessa blev Toshiba Exceria Pro SDHC 16GB. Förvisso ett UHS-II-kort som tillät 23 bilder i serie (alltså 7 bilder färre än ett nästan hälften så snabbt CF-kort), men en av andrapristagarna är exempelvis Sandisk Extreme Pro SDXC 64GB (90/95MB/s) med mycket lägre läs- och skrivhastighet men endast en bild färre i seriebildstagningen. Däremot är skillnaden i hastighet mellan dessa båda kort enorm vid överföring till datorn, och då spelar denna hastighet roll.

Canon EOS 5D Mark IV tjänar alltså på, liksom flera andra digitala systemkameror, att använda ett CF-kort före ett snabbare SD-kort vid serebildstagning.

För vissa är det också viktigt hur snabbt det går att spara ner alla bilder som finns i bufferten, eftersom denna hastighet bestämmer när du kan börja fotografera en serie igen. Här är skillnaden något mindre mellan CF- och SD-korten, även om vi ser att de snabba CF-korten vinner med runt tre sekunders skrivtid, medan snabbaste SD-kortet har fem. Här finner vi däremot ett närmare samband mellan kortets skrivhastighet även om den inte är linjär.

Exempel på att marginalerna ändå kan vara stor ser vi om vi jämför Transcend 64GB SDXC UHS-II (180/285MB/s) som tar fem sekunder på sig att skriva bufferten tom, medan vi får samma testresultat med Sandisk Extreme Pro 64GB SDXC UHS-I (90/95MB/s) – trots stor skillnad i angivna hastigheter.

Resultatet av filöverföringen går att använda för att se kortens läs- och skrivprestanda för att hitta det kort som snabbast för över bilder till din dator, om detta är viktigt för dig. Dessutom har vi i tabellen skrivit ut hur stor del, i procent, av den på kortet specificerade läs- och skrivhastigheten vi faktiskt kom upp i. Siffrorna för hastigheten vi mätte upp motsvarade ungefär 80 procent av den specificerade läshastigheten och 75 procent av skrivhastigheten.

Ett vrålsnabbt minneskort är så klart det absolut bästa för både dig och din kamera – men antagligen inte för din plånbok. Men med rätt kort kan du undvika de problem som ett långsamt kort ger, samtidigt som du slipper betala den höga kostnad som ett snabbt kort kan ha.

Fotograferar du exempelvis i studio kanske du inte behöver snabbheten – du kanske fotograferar direkt in i datorn eller inte behöver ta många bilder i serie. Samma sak kan gälla för den som fotograferar sport i JPEG – där är seriebildstagningen viktig, men JPEG-bilder kan skrivas ned snabbt till kortet, till skillnad från bilder i råformat som är mycket större.

Men är du den som ofta fångar det du fotograferar i råformat och gärna i serier – flera stycken efter varandra – så blir hastigheten på kortet viktig och värdefull. Samma sak gäller för dig som snabbt vill kunna bläddra bland dina bilder i kameran – detta går också snabbare med ett snabbare minneskort. Och sist men inte minst – fotograferar du mängder med gigabyte av bilder som ska överföras till din dator så är även läshastigheten en av de viktigaste sakerna att titta på, för att spara värdefull tid vid din bildimport.

I testet har vi inte undersökt kortens hållbarhet, men det kan vara värt att notera att vissa kort håller bättre än andra. Prestandapressade kort med dåliga busskontroller går snabbare sönder, eller kan börja bete sig konstigt. Vissa kort klarar av höga hastigheter, men bara under ett kort tag. Hur det förhåller sig mellan olika kortmärken låter vi vara osagt då vi inte testat detta, men ett tips är att du hör med dina fotografpolare vad de har för upplevelser och erfarenheter av olika kortmärken.

Det vi vet är att ett kort som börjat bete sig konstigt är ett kort du genast ska sluta använda för att inte riskera att förlora dina bilder.