Test: Loupedeck CT – mångsidighet på gott och ont

När Kamera Bild för några år sedan testade en tidigare version av Loupedeck var den enbart anpassad för Lightroom, kändes plastig och hade få programmerbara knappar eller reglage. Loupedeck CT (Creative Tool) är något helt annat, där ett aluminiumskal har ersatt plasten, konsolen kan användas med flera olika program och i stort sett alla knappar och reglage är programmerbara. Men i grunden handlar det fortfarande om ett verktyg som med sina fysiska reglage ska underlätta ditt arbete jämfört med att använda mus och tangentbord.

Loupedeck CT

Cirkapris: 5000 kronor

Storlek: 16 x 15 x 3 cm

Vikt: 365 g

Anslutning: USB-C (USB-C till USB-A-kabel medföljer) 

Systemkrav: MacOS X 10.14 eller senare, Windows 10

Material: Aluminiumskal, detaljer i plast

Webb: loupedeck.com

 

Är den då till någon nytta? Det ska jag nu undersöka.

Lyxig i sitt utseende

Låt oss först titta närmare på själva prylen. Den tidigare versionen vi testade var stor som ett ordinärt tangentbord. CT är en smäckrare produkt i storleken 16 gånger 15 centimeter och med ett djup på 3 centimeter. Vikten ligger på 365 gram.

Den påminner om något som en dj har framför sig för att ”spisa plattor” på ett trendigt uteställe. Loupedeck CT är lyxig i sitt utseende och känns kvalitativ när jag plockar upp den ur sin stilfulla låda. Konsolen har också fått ett hedersomnämnande i en finsk designtävling, och design brukar ju finnar vara bra på. Även Loupedeck alltså, som har sin hemvist i Finland. Det är uppenbart att företaget med CT har investerat betydligt mer energi och pengar i att försöka ta fram en snygg produkt, jämfört med den tidigare versionen.

För många knappar

CT består av åtta knappar, tolv tangenter, sex vridreglage (som också är knappar) och ett stort snurrhjul. Dessutom har den två pekskärmar, en upptill på konsolen och en inne i snurrhjulet. Mängder av möjligheter – men för många.

Jag förstår inte vitsen med att ha en pryl som ska fungera som ett smidigare alternativ till tangentbord, om den ändå har nästintill lika många knappar att trycka på. Kanske är det också därför Loupedeck har släppt versionen ”Live” där de har kapat bort halva CT. Den mindre räcker troligen gott och väl för att tillfredsställa kreatörens behov.

Knapparna och reglagen på CT känns stabila att jobba med, det är kvalitet i dem. Men pekskärmarna ger ifrån sig ett surrande ljud när jag trycker på dem vilket känns mindre kvalitativt. Och det gör de oavsett om någon åtgärd har utförts eller inte. En ganska meningslös funktion som bara signalerar att jag kommit åt skärmen. Vilket jag förvisso råkar göra ganska många gånger oavsiktligt, inte minst den i snurrhjulet. Där skulle Loupedeck ha byggt en bredare kant, eller tagit bort pekskärmen helt och hållet. Den välbeprövade varianten med ett snurrhjul som har en urgröpning för pekfingret på ovansidan, hade varit ett betydligt mer praktiskt alternativ.

Går att programmera – men är krånglig

Loupedeck CT fungerar tillsammans med Lightroom, Photoshop, Illustrator, Premiere och en mängd andra program. När CT är ansluten till datorn känner konsolen av vilket program du för tillfället befinner dig i, och skiftar då till de funktioner som är aktuella. För de vanligaste programmen är knappar och reglage redan förprogrammerade vid installationen. Men upplägget går att förändra utifrån dina egna önskemål. Det gör du i Loupedecks medföljande programvara.

Jag upptäcker snart att det här programmet spelar en nästan lika stor roll som den fysiska konsolen, om jag vill nyttja CT:s möjligheter fullt ut till att styra över knappar och reglage. I vissa fall blir jag tvungen, när det inte finns funktioner förprogrammerat.

Som när jag öppnar Bridge för att gå igenom min senaste bildskörd. CT-konsolen kan då inte göra något innan jag först har programmerat den.

Okej, det får bli ett test tänker jag. Med snurrhjulet vill jag kunna bläddra mellan bilderna och knapparna märkta 1 till 8 känns som gjutna för betygssättning. Jag ger mig i kast med att försöka lösa detta.

Suck och stön. Det tar mig nästan två timmar innan jag har åtgärdat denna lilla uppgift. Till saken hör förstås att det är första gången jag använder Loupedecks programvara, men den är ändå långt ifrån användarvänlig. Det är som att en – förlåt uttrycket – insnöad systemutvecklare har tagit fram något som hen tycker är det mest pedagogiska som finns. När det i själva verket för den ovane är som att gå in i en snårig skog och försöka hitta rätt bland oändliga listor av kommandon och funktioner. Det här är förstås baksidan av att låta användaren styra över produkten i så stor utsträckning – mångsidigheten blir ett problem.

Loupedeck CT har som jag tidigare skrev uppmärksammats för sin design, men företaget har en ganska lång väg kvar innan programvaran kan tänkas få något pris. Som den ser ut nu kräver den för mycket av mig som användare, både när det handlar om tålamod och datorvana.

När jag väl fått igång möjligheten att betygsätta bilder i Bridge med hjälp av CT, konstaterar jag snart att konsolen inte förenklar min tillvaro ett dugg i det avseendet. Jag kan likaväl fortsätta använda mitt vanliga tangentbord för att bläddra bland bilder i Bridge – det går minst lika snabbt.

Plus för vridreglagen

I Camera Raw upptäcker jag däremot CT:s styrka: vridreglagen. Med dem kan jag smidigt styra över sådant som exponering, kontrast och högdagrar. Jag kan finlira på ett annat sätt jämfört med att använda musen. Och genom att trycka på vridreglagen (som också är knappar) återställer jag värdena ifall jag ångrar mig. Fungerar faktiskt ganska bra, reglagen tillför ju något som jag inte kan göra med hjälp av tangentbord och mus.

Dock är jag inte riktigt nöjd med ordningen på reglagens funktioner och vill ändra det i Loupedecks program. Efter ha svurit en stund över att jag inte hittar inställningarna för Camera Raw, bara de för Photoshop, lägger jag ned projektet. (Senare hittar jag dock av en slump inställningarna i en undermeny. Som sagt: ett krångligt program.)

Hur som helst: Ett plus för vridreglagen. Det är väl ändå de som är grejen med en sådan här produkt? Loupedeck borde i framtiden satsa på en produkt som innehåller fler vridreglage och färre knappar. Så såg i och för sig upplägget ut i den version vi testade tidigare, som vi också kallade för ett mixerbord. Men att benämna CT så känns inte lika rätt. Någonstans på vägen har Loupedeck gått lite vilse i sin produktutveckling. De borde hitta tillbaka till något som kan kallas mixerbord.

Blir överflödig i Photoshop

Slutligen öppnar jag en bild i Photoshop, där det återigen är vridreglagen som kommer till störst nytta. Det är till exempel smidigt att kunna styra över en pensels storlek och hårdhet med hjälp av reglagen. Det fungerar även att förändra sådant som exponering och kontrast genom att vrida på rattarna, när du väl befinner dig i rätt meny. Och du kan också trycka fram nya kurvlager på pekskärmen – ibland några extra när du oavsiktligt råkar komma åt skärmen.

Loupedeck CT klarar alltså av ett och annat i Photoshop, men ändå upplever jag konsolen som överflödig. När jag till exempel har tryckt fram ett nytt kurvlager måste jag ändå in med musen och placera ut mina punkter längs linjen. Det klarar förstås inte konsolen. Och när jag vill mörka ned en del av bilden måste jag i vanlig ordning göra en markering med hjälp av musen – så klart. Photoshop är ett mångsidigt program som till stor del bygger på att jag i detalj jobbar med en bild. Då blir en konsol inte lika användbar. Min bedömning är att en sådan produkt fungerar bäst i något mer statiska programupplägg, såsom Camera Raw där jag gör mer generella bildinställningar. Men för att fixa detaljerna i Photoshop är inte Loupedeck CT verktyget jag skulle använda. Där fortsätter jag hellre att klicka mig runt med musen, eftersom jag redan använder den så mycket i Photoshop.

Snygg – men begränsad nytta

Efter att testat Loupedeck CT tillsammans med några olika program kan jag konstatera att nyttan av att använda konsolen är begränsad. Det är en produkt som har tagit flera kliv framåt i kvalitetskänsla, jämfört med den tidigare Loupedeck-versionen, men den består av för många knappar. Vridreglagen är egentligen de enda som jag uppskattar.

Att Loupedeck CT fungerar med en mängd olika program kan försvara priset på cirka 5000 kronor. Men om det i slutändan blir att du bara använder vridreglagen, då är konsolen ett dyrt nöje. I så fall är Loupedecks version ”Live” ett bättre alternativ, för halva priset.

Möjligheten att kunna programmera konsolen är en spännande idé, som i praktiken är krånglig. Det tog mig ett bra tag att förstå hur jag i Loupedecks medföljande program skulle göra för att ändra egenskaperna på knappar och reglage – framför allt att hitta rätt i de långa listorna över kommandon och funktioner. Där har Loupedeck en resa kvar att göra, för att få programmet mer användarvänligt.

Visst är konsolen snygg, men underlättar bildredigeringen gör den ytterst lite – i alla fall min.