Test: Minneskort – vi kollar farten på CF och SD-kort

Om du är ute efter att köpa ett minneskort som passar till din kamera så har du antagligen märkt att djungeln med minneskort är stor. Förutom att det finns många kort att välja mellan, efter både storlek och pris, så är det svårt att veta vilket kort som håller vad det lovar. Dessutom kan det vara svårt att veta exakt vilket kort som är bäst för just din kamera, eftersom alla kameror är olika snabba och hanterar korten olika.

Tips: Om minneskortKort: Klassificeringar

Formatera alltid kortet i den apparat det ska användas i. Nackdelen med att bara radera ett minneskort är att man inte tar bort data, något som gör det lättare att få korrupta data.

Köp ett snabbt minneskort om du behöver fotografera många bilder per sekund i rad, men tänk på att man når en viss gräns när man knappt vinner på att ha ett mycket snabbare minneskort än kamerans egna skrivhastighet.

Slå av finesser som filter och förbättringar i kameran om du vill öka möjligheten till högsta antal bilder i rad.

Vissa kort är dyrare än andra. En anledning är så klart att de har ett större lagringsutrymme, men en annan anledning är också att de är snabbare. Därmed inte sagt att din kamera kan hantera den högre hastigheten, vilket innebär att du inte vill köpa det dyraste – du kanske inte kan använda fördelarna med det kortet.

Olika typer

För två år sedan kom en ny standard för SD-kort som kallas för UHS-1. Tanken med denna »Ultra High Speed« var att möta kravet för kameror som kan filma i full-HD. UHS-1-kort har i kameran en teoretisk maxhastighet på 104 megabyte per sekund, vilket alltså är över vad kameran producerar när du spelar in film i full-HD.

SDHC är Secure Digital-kort där benämningen HC står för »High Capacity«, vilket indikerar att minneskortet är över 4gb och mindre än 32GB. För att klara av att hantera ett minneskort som är så stort måste din kamera klara av SDHC-standarden. I dag är detta vanligtvis inget som helst problem, men det är bra att veta.

SDXC är däremot en lite modernare standard, och betyder att minneskortet är mellan 32GB, och ända upp till 2TB. Vill du ha ett minneskort på 32GB eller större, så är det alltså smart att kolla upp om din kamera är SDXC-kompatibel.

Ungefär likadant är upplägget hos CF-korten. Specifikationen UDMA är en benämning för att mäta hastighetenen hos CF-kort. Går vi tillbaka till 2006 så ser vi att UDMA-6 kom, vilket innebar en maximal överföringshastighet på 133 megabyte per sekund. I dag är det vanligt med UDMA-7, vilket innebär en teoretisk överföringshastighet på 167 megabyte per sekund.

Om testet

Att testa minneskort är inte helt självklart. Det finns olika metoder och testförfaranden, men också olika variabler som spelar roll när det gäller det prestandaresultat man får ut. Den så kallade busshastigheten är en källa till olika resultat på olika enheter, exempelvis en dator eller kamera, eftersom det är denna buss som hanterar den data som strömmar igenom den från en viss enhet.

En annan sak är som förvirrar något är att vissa tillverkare av minneskort använder teoretisk maxhastighet som ett värde på hur snabbt kortet faktiskt är. Problemet vi får då är att den teoretiska hastigheten aldrig går att komma upp i, eftersom den är just teoretisk och råder under optimala förhållanden. Den praktiska hastigheten är det vi mäter i tester, och den kommer aldrig att nå en optimal prestanda på grund av vissa faktorer i exempelvis kringutrustningen vi använder oss av.

Viktigt att veta är alltså att den hastighet vi får med ett visst minneskort i kameran kan – eller oftast – skiljer sig mot den läs- och skrivhastighet vi får med en minneskortläsare i en dator.

Utförande

Vi har här testat 16 olika minneskort av typerna CF (Compact Flash) och Secure Digital (SD). Intressant att veta är hur den praktiska användningen av ett visst minneskort i en viss kamera påverkar din fotografering, vilket gör att skrivhastigheten är det mest intressanta. Ett annat intressant test är att se hur snabbt du kan föra över dina bilder från minneskortet till en dator, vilket alltså gör att vi mäter läshastigheten mot en dator.

För att testa detta använda vi oss av en Canon Eos 5D mark III, som har två kortplatser, en för SD-kort och en för CF-kort. Genom att använda samma kamera för de två korttyperna kan vi också jämföra korten mot varandra. Det vi inte vet här är hur kamerans datahantering skiljer sig mellan de båda korttyperna.

Seriebilder i snabbaste läget

Kameran ställdes in med fabriksinställning på 1/1000 sekund i manuellt läge utan monterat objektiv. Bildkvaliteten ställdes in till råformat (L). Kameran klarar då av att samtidigt innehålla 13 bilder i sin inbyggda buffert. Kameran ställdes också om till seriebildstagning i snabbaste läget. Minneskortet formaterades i kameran.

Efter detta fotograferade vi med minneskortet till dess att den kontinuerliga hastigheten på 6 bilder per sekund sjönk, och att den övre skärmen på kameran visade »busy«, vilket sker när en ny bild hamnar på kö för att skrivas till bufferten, och denna inte har plats för denna nya bild. Eventuell bild som nästan kunde räknas till serien räknades alltså inte med i testförfarandet enligt ovan.

Efter att bufferten fyllts beräknades också tiden fram till att bufferten tömts, vilket alltså är tiden mellan att det inte går att fotografera på grund av fylld buffert enligt ovan, och att dioden för minneskortet slocknade. Testet upprepades tre gånger.

Extern kortläsare

För att testa skriv- och läshastigheten mot dator användes en extern kortläsare av USB-3-typ (Kingston USB3-FCR-HS3) kopplad till en Macbook Pro med OS X 10.8.3 från mitten av 2012 (Intel Core i7 USB3, 2,9 ghz, 8gb 1600 MHZ DDR3, 750GB, 5400 RPM).

126 bilder i råformat på totalt 4GB (4150 MB) kopierades över till minneskortet (formaterat i kameran) med kortläsaren för att notera tiden detta tog (skrivhastighet). Samma bildfiler kopierades sedan från minneskortet till datorn för att notera denna tid (läshastighet). Testet upprepades tre gånger.

Slutsats

Hur man ska tolka resultaten beror helt på din typ av fotografering. Tyvärr är det svårt att exakt jämföra korten med övriga kameramodeller då busshastigheten skiljer sig något, även om man ur detta test kan göra en generell jämförelse för hur ett kort presterar.

Canon Eos 5D mark III kan hålla 13 bilder i sin buffert, vilket i praktiken innebär att du kan fotografera i runt två sekunder innan denna är fylld, om inget skyfflats bort från bufferten till minneskortet. Bufferten börjar däremot direkt att skyffla över de bilder du tar till minneskortet, vilket gör att du får plats med några bilder till i din serie innan du får problem.

De långsammaste korten i detta fall hinner bara ta emot och tömma bufferten på två bilder, eftersom du bara kan fotografera 15 bilder innan du får hastighetsproblem. Testets snabbaste kort, Transcend Ultimate 32GB, lät oss däremot fotografera 17 bilder till, eftersom det snabbare kunde ta emot och skriva data som bufferten gav den, med en serie på totalt 30 bilder innan vi fick hastighetsproblem. Kortets skrivhastighet mättes också upp till den bästa.

CF före SD

En annan sak vi ser är också att CF-korten hanterar bilder för seriebildstagning snabbare. Tittar vi exempelvis på SDHC-kortet Sandisk Extreme Pro 16GB som har en uppmätt skrivhastighet på 55 megabyte per sekund, så ger detta kort en serie om 16 bilder i råformat innan det blir problem. Däremot så ger det långsammare CF-kortet Sandisk Extreme 32GB en serie om 19 bilder. Canon Eos 5D mark III tjänar alltså på – liksom flera andra digitala systemkameror – på att använda ett CF-kort före ett SD-kort vid serebildstagning.

För vissa är det också viktigt hur snabbt det går att spara ner alla bilder som finns i bufferten, eftersom denna hastighet bestämmer när du kan börja fotografera en serie igen. Även här var CF-kortet Transcend Ultimate 32GB snabbast med den kortaste väntetiden på 3 sekunder innan bufferten helt var tom. Också här ser vi beviset för att CF-korten arbetar snabbare i bufferten mot SD-korten.

Exempelvis kan vi ta CF-kortet Kingston Ultimate 32GB och jämföra mot SD-kortet PNY Pro-Elite Plus 32GB. Här har vi mätt upp både skriv- och läshastighet till densamma, och antalet bilder i råformat i serie skiljer sig enbart med en bild mellan kortet. Trots detta tar det nästan dubbla tiden för SD-kortet från PNY att tömma bufferten helt. Sämst på detta var de två wifi-kompatibla SD-korten från Toshiba och Sandisk.

Att välja rätt kort

Ett vrålsnabbt minneskort är så klart det absolut bästa för både dig och din kamera – men antagligen inte för din plånbok. Men med rätt kort kan du undvika de problem som ett långsamt kort ger, samtidigt som du slipper betala den höga kostnad som ett snabbt kort kan ha.

Fotograferar du exempelvis i studio kanske du inte behöver snabbheten – du kanske fotograferar direkt in i datorn eller inte behöver ta många bilder i serie. Samma sak kan gälla för den som fotograferar sport i jpeg – där är seriebildstagningen viktig, men jpeg-bilder kan skrivas ned snabbt till kortet, till skillnad från råformatsfiler som är mycket större. Med testkameran kunde vi fotografera jpeg-bilder högsta upplösning i serie utan att bufferten blev helt fylld alls.

Bra för råformat

Men är du den som ofta fångar det du fotograferar i råformat och gärna i serier – flera stycken efter varandra – så blir hastigheten värd mycket. Samma sak gäller för dig som snabbt vill kunna bläddra bland dina bilder i kameran – det går också snabbare med ett snabbare minneskort. Och sist men inte minst – fotograferar du mängder med gigabyte av bilder som ska överföras till din dator – så är läshastigheten en av de viktigaste sakerna att titta på.

I det här testet har vi inte testat hållbarhet, men det kan vara värt att notera att vissa kort håller bättre än andra. Hur det förhåller sig låter vi vara osagt då vi inte testar detta i detta test, men hör gärna med dina fotografpolare vad de har för upplevelser av olika kortmärken.