Test: Nikon B700 – Superzoom med kontroll

Nikons namngivning av sina Coolpix-modeller har gått från ett fyrsiffrigt tal via P/S/L/AW till att nu heta A/B/W. A motsvarar de tidigare S-modellerna och B är de två superzoomarna B500 och B700. W står för vattentät och de tidigare P-modellerna (prestige) har ersatts av den nya premiumkompaktserien DL, som inte heter Coolpix.

Förra året klämde Nikon till med det hittills största zoomomfånget i en kamera då de släppte modellen P900. Årets Nikon B700 ligger snäppet efter sin 60x zoom, men den har andra fördelar. Först och främst är den lite mindre, den är billigare och något enklare byggd. Den erbjuder dessutom mer funktionalitet då den har råformat, 4k-film och Nikons nya bildöverföringssystem »SnapBridge«.

Kameran är något plastig, men det har inte prutats på den detalj som är viktigast – greppet. Idag har många kameramodeller exklusiva ytmaterial, men det är inte alltid tillverkaren tänkt hela vägen när det gäller greppet. Nikon B700 har en plastig yta (vilket rimligen gör kameran billigare) samtidigt som de viktigaste ställena för greppet har ett riktigt bra gummimaterial. Utan tvekan en vettig prioritering.

Flera funktioner

Handhavandet med knappar, reglage och funktioner uppfyller det mesta av vad jag anser bör finnas. Kameran har ingen pekskärm, men eftersom det finns en bra sökare och skärmen dessutom lämpligast förvaras skyddad, vänd mot kameran, upplever jag avsaknaden av pekskärm som minimal. Må vara en smaksak, men jag har alltid tyckt att denna utfällbara och fullt vridbara lösning för en skärm är den bästa varianten. Den tar något mer plats, men ger flest möjligheter och att kunna skydda skärmen tycker jag är en stor fördel.

Pekfingerhjul saknas som så ofta på enklare modeller. Istället har man två tumhjul, för att till exempel ändra slutartid och bländare. Två knappar har valbar funktion, det skulle jag säga är helt nödvändigt. Ännu bättre vore ifall man man kan välja vad som ska hända när man trycker i olika riktningar på flervalshjulet. Samtidigt är det rätt bra att ha ikoner för funktionerna målade på kameran, vilket såklart skulle bli förvirrande om man kan ändra funktion.

En funktion jag helt fallit för på kompaktkameror är möjligheten att ställa in sina egna inställningar – och garanterat få dem varje gång kameran startar. Nikon uppfyller min önskan om detta med U-läget på programratten. Ställer jag in exponeringskompensation med programratten på P-läget så kommer kameran ihåg det, men på U-läget återställs det alltid. Precis så ska det fungera!

En sak som inte fungerar lika bra är bildväxling vid granskning av tagna bilder. Dels saknas möjligheten att växla bild i inzoomat läge, dels går det inte att byta bild när man med disp-knappen ändrat visningsläget till det där man ser exponeringsinformationen (slutartid och så vidare). Anledningen är att ett knapptryck »åt vänster« istället för att som normalt betyda »gå till föregående bild« nu flyttar en nivålinje i bildens histogram. Beroende på var man placerar denna nivålinje blinkar de pixlar som är ljusare eller mörkare än vald nivå. En rätt smart funktion, om bildväxling även kunnat göras med tumhjulet. Nu blir det hela bara dumt. För att funktionen skulle vara riktigt bra skulle det även behöva gå att flytta nivålinjen i mindre steg än man gör nu.

I bästa fall är båda dessa saker sådant som går att korrigera med uppdatering av kamerans programvara. Om viljan finns hos Nikon. Då hoppas jag att kameran även kan lära sig att skilja på liggande och stående bilder. Så som kameran fungerar för mig nu måste jag vrida stående bilder manuellt efteråt. Det gäller förstås att det finns en sensor i kameran som känner av hur kameran hålls. Någon vattenpassfunktion finns inte så kanske är det så att det helt saknas en orienteringssensor.

Grundläggande för bildkvaliteten är förstås hur skarpt objektivet är. Men har man inte ställt in skärpan rätt, eller att man inte håller tillräckligt stadigt, eller att skärpedjupet inte räcker till – då hjälper det inte mycket att man har ett jättebra objektiv. Maximalt inzoomat med B700 blir det bara skarpt i mitten av bilden, men det ska snarare ses som imponerande att det faktiskt blir skapligt skarpt där och inte att det är dåligt med oskärpan runt om.

Halvvägs på zoomomfånget är objektivet riktigt bra och jämfört med kameror med större sensorer är fördelen med B700 att det längre skärpedjupet gör det lättare att fotografera många motiv. Bildstabiliseringen fungerar bra, men en följd av en kraftfull bildstabilisering är att det är svårt att få exakt rätt utsnitt på bilden när man zoomat in som mest. Bilden förflyttar sig något hela tiden för att kompensera för skakningarna.

Filmning i ultrahögupplöst 4k kommer i allt fler kameror nu och det är utmärkt att B700 är en av dem. Utmärkt är att utsnittet inte beskärs (det är annars vanligt), tyvärr är inte skärpan på topp. Det innebär att man med B700 inte har lika stor användning av att plocka stillbilder från det man filmat. För film i full-HD kan man välja att ha på elektronisk bildstabilisering. Det är en bra funktion, men för att den ska fungera beskär kameran bilden, för att kunna flytta runt valt utsnitt beroende på hur man skakar. En annan nackdel med den elektroniska bildstabiliseringen är att skärpan blir lite sämre. Skärpan för den vanliga full-HD-filmen är annars riktigt bra.

Slutsats

Gillar man Nikons kameror och tycker en superzoom med sökare är rätt så står valet mellan B700 och den större och betydligt tyngre P900. Vill man ha råformat behöver man inte fundera, då är det B700 som gäller.