TEST: Nikon Z f – högkvalitativ retrokamera med ny teknik

Den stora analoga fotografiska eran från 70- och 80-talet är något som många fotografer kan drömma sig tillbaka till. Kanske minns du den silversvarta pjäsen Nikon Df från 2013 som flörtade för de analoga puristerna med sin design och känsla – och möjligheten att faktiskt inte kunna filma? Eller kanske föll du för APS-C-versionen Nikon Z fc – som introducerade retrokonceptet till Nikon Z-fattning?

Oavsett så, så är nya Nikon Z f – fullformatsversionen i retrostil med Z-fattning – en fortsättning och sammansmältning av godbitarna som Nikon lärt sig med Df och Z fc. Designen följer just ordet retro, där de manuella reglagen och den klassiska designen ärvts från Nikon FM2 från 1982, en följetong på det designspår som Nikon tog under 70-talet.

Men bara för att det är retro på utsidan så betyder det inte att insidan är likadan. Det är nämligen detta som gör Z f så intressant, att den fått den del spännande arv från storebror Z9 i form av autofokus, samt samma sensor som Nikon Z 6 II på 24,5 megapixel i fullformat.

Men hade du räknat med att Nikon vågade ta steget att skippa filmmöjligheterna hos Z f så blir du besviken – du kan filma och du kan göra det bra, något som ändå får ses som en lättnad för nutidens kreatörer som vill ha en snygg retrokamera snarare än att i detalj återuppleva 80-talet.

Designen är en grejen

För den som älskar analog kamerahantering i form av reglage, knappar och hantering så har Nikon Z f en hel del att erbjuda. Genom sin överdel och platta på toppen gjord i metall med det klassiska skrovliga retroutseendet är mycket vunnet, kvaliteten gör sig helt enkelt påmind.

Samma sak gäller konstruktionen som är vädertätad, reglagen som är robusta och mekaniska, något som bidrar till en finfin ergonomi för den som älskar den helmanuella hanteringen, men med dagens mått mätt kanske inte passar för den som är ute efter extremt snabb fotografering.

Tjusningen ligger här så klart i att hantera kameran enligt de möjligheter som finns, kanske i ett annat tempo, då genom att ställa in ISO, bländare och slutare på ett så klassiskt analogt vis som möjligt. Till din hjälp finns ISO-reglaget på vänstersidan, med programväljaren under, som justeras med ett vridreglage mellan Auto och PSAM. Just den justeringen är mycket snabbjobbad, och gör att du kan växla mellan olika lägen snabbt. Samma sak gäller även för slutartiden som på hederligt vis ligger på höger ovansida, med möjlighet att nöta ut /125s.

Dessutom finns en ytterst liten skärm mellan slutartids- och exponeringskompensaations-reglaget som förmedlar vald bländare, vilket kompletterar möjligheten att få all information om inställningarna från ovansidan oavsett vilket objektiv som används.

Under detta reglage finns även vredet för att ändra mellan stillbild och film, men även ett tredje snabbläge B&W, vilket helt klart flörtar med retrokänslan då just detta läge kan användas för att snabbt fotografera i svartvitt – dessutom med den inställning och det läge för bildprofil du redan valt, exempelvis platt monokrom eller monokrom med djup tom för ökad tonalitet i dina färglösa bilder.

Det här är ändå den enkla funktion som jag gillar främst, att snabbt kunna ta en bild i svartvitt. Det som jag både tror och hoppas blir nästa uppgradering är möjligheten att programmera en funktion till en knapp för att växla läget genom en knapptryckning istället. Tanken jag har är att färdas till retrokänslan av svartvitt både i sökaren och på skärmen genom en knapptryckning – något som gör att du i princip kan välja fotograferingsstil i samma ögonblick du ska ta bilden snarare än att behöva ändra ett reglage. Vad sägs om Instant Retro, någon?

Teknik och snabbhet från Z9

Genom att Nikon valt att använda sig av flaggskeppskameran Nikon Z9:s algoritmer och bildkrets Expeed 7, så ligger tekniken innanför retroskalet i framkant. Detta innebär även att du kan fotografera i nära 8 bilder per sekund i råformat eller 30 bilder per sekund i JPEG – utan att alltså behöva montera en winder från 70-talet för att uppnå seriebildshastighet. Ett läge för pixelshift där man kan ta flera bilder och sätta samman till en 90-megapixels bild i Nikon NX Studio finns också.

Kameran har även en bra funktion som ändå kan rädda dig i snabba lägen, möjligheten att spara ned bilder som togs en sekund innan du tryckte på avtryckaren, något som fungerar riktigt bra i vissa skeenden.

Men autofokusen är nog ändå den grejen som imponerar mest. Autofokusen har 299 AF-punkter som täcker 89 x 96 procent av sökarbilden, vilket gör att den fungerar över en rätt stor yta. Förutom detta finns även alla moderna delar där: objektföljning och ögon-AF för att snabbt sätta fokus. Objektföljningen finns dessutom även i läget för manuell fokusering, vilket indikerar när ögonen är skarpa, och alltså fungerar som en sorts specifik variant av konturskärpning eller motivfokusindikering – och detta läge passar bra för de som just vill fokusera manuellt men ändå ha ett sorts AF-stöd.

För övrigt finns även läget för att använda skärmen för att justera läget för fokuspunkten med tummen, vilket gör att man kan titta i sökaren samtidigt som man förflyttar AF-punkten.

Lagringsmässigt har Nikon Z f fått två minneskortplatser: en för SD-kort och en för mSD. Kombinationen är inte helt vanlig, men motiveras med att det helt enkelt inte gick att få plats med två SD-kortplatser, samtidigt som man ändå ville ha just två. Om det är bra eller dåligt är upp till dig att bestämma.

Nytt autofokusläge

Nytt för Nikon är även att autofokus-läget arbetar ned till -10 EV-steg, vilket så klart kan förenkla en del för de som fotograferar i svagt ljus. Men det viktigaste steget är nog trots allt möjligheten att kunna använda den 3D-följande autofokusen, något som med de nya algoritmerna gör att kameran får alla fördelar med objektigenkänning av människor, ögon, djur och annat. Autofokusen är också relativt snabb och precis, men trots det är det en skillnad mellan att använda en Z f och en Z9, men så är de också byggda med två olika syften – så det är inte så konstigt.

Nikon Z f har även fokuseringsläget kallat "Focus point VR", ett läge som är nyutvecklat för Nikons del och som låter den inbyggda vibrationsreduceringen – som kompenserar ned till 8 steg – att utgå från vald fokuspunkt istället för centrum av bilden. Resultatet blir att den del av bilden där fokuspunkten ligger prioriters framför den klassiska "hela bildytan", vilket helt enkelt skapar bättre bilder med viktiga objekt i bildens periferi. Funktionen slås av eller på i menyn, och vid mina tester kändes det svårt att se någon exakt skillnad, men jag kan tänka mig lägen i snabba situationer som sport där det kan vara användbart – men då kanske inte Nikon Z f är förstahandsvalet av kamera.

Trevlig för video

Trots flörtandet med det analoga så valde alltså Nikon att ge Z f videomöjligheter – och dessutom finfina sådana. Video kan spelas in i 4K/30p över hela sensorytan och har även stöd för N-Log, 10-bitars H.265. Med 1,5x beskärning (DX-format) går det att spela in 4K/60p. Full-HD spelas in i som högst 120p om man vill skapa snygga slowmotion-effekter. En del hjälpmedel som finns hos flaggskeppet Z9 finns också hos Z f, bland annat red-rec border, focus peaking, zebramarkering, waveform och fine-iso-control samt videoinformationsvisning.

Funktionerna är mer än väl tilltagna för den som bara vill filma lite, och fungerar även bra för den som vill göra lite mer genomtänkta inspelningar för exempelvis viss efterbehandling – något som bidrar till en bra bredd för vad kameran klarar av.

I filmläge med 4K ser man rolling shutter vid sidorörelser som panoreringar, något man helst vill slippa. Men över lag fungerar videofunktionerna väl, och vid följande autofokus blir också resultatet bra vid video så länge det inte handlar om sport.

Slutsats

Trots att det är designen som utmärker nya Nikon Z f – och kanske anledningen till att man väljer just den kameran – så är tekniken på insidan också riktigt intressant. Den som föll för Nikon Df, Nikon Z fc eller håller de äkta retrokamerorna varmt, kommer även göra det för Nikon Z f. Det enda mindre trevliga är att det inte flödar av retroinspirerade och matchande Z-objektiv, och en FTZ-adapter har jag svårt att se att man skulle vilja använda för att skaka liv i sina gamla retrogluggar. Däremot passar Nikkor Z 28mm f/2,8 SE klockrent.

Funktionerna och tekniken är dessutom bättre än man kanske trott från början, med det fina arvet från Nikon Z9. På köpet får du nämligen en teknikmodern kamera som passar som handen i handsken för den som älskar den analoga reglagehanteringen. Kameran klarar mycket - men inte allt.

Betyg

Handhavande: 4

Snabbhet: 4

Byggkvalitet: 4

Mångsidighet: 4

Funktioner: 4

TOTALT: 4

Specifikationer