TEST: Olympus 150-400mm f/4.5 TC1.25x IS PRO – bra på mycket

Olympus (för ja, det här är ett Olympusobjektiv) hade visat det här objektivet på ett gäng mässor och liknande innan det faktiskt dök upp på marknaden. Det har funnits ett tag, men som med många andra objektiv av den här typen kan det vara svårt att lägga händerna på det. Men nu har vi äntligen kunnat testa det. Olympus och Panasonic får ofta lite sneda blickar av vissa fotografer på grund av de mindre sensorerna. Men när det kommer till teleobjektiv kommer micro four thirds till sin rätt.

Kameror från Olympus byter namn till ”OM System”

Objektivet har alltså en brännvidd på 150-400 millimeter, vilket motsvarar en bildvinkel på en fullformatskamera som fås om man monterar ett 300-800mm, dessutom finns här en telekonverter som ger motsvarande 380-1000mm. Detta inpackat i ett objektiv som väger under två kilo och går att handhålla, visserligen med en maximal bländare på f/4,5, men ändå. Det är det onekligen svårt att åstadkomma med en större sensor.

Många knappar

Till skillnad från OM Systems första objektiv, den lilla fasta 20mm f/1,4, som inte hade några knappar alls så finns här en uppsjö av olika kontrollmöjligheter. Givetvis beror det på de två objektivets vitt skilda egenskaper. Men 150-400 har fem små skjutbara knappar som fyller lite olika funktioner. Den ena har tre lägen och begränsar fokusområdet inom vilket autofokusen arbetar på, här kan du välja mellan närgräns till sex meter, sex till oändlighet eller närgräns till oändlighet. Att begränsa fokusområdet gör att autofokusen jobbar snabbare.

OM System presenterar sitt första objektiv – M. Zuiko Digital ED 20mm F/1,4 PRO

En liknande knapp slår av och på ljudet vid fokusering, en annan stänger av och på bildstabiliseringen och en väljer mellan autofokus och manuell. Den sista knappen av de fem som sitter tillsammans styr vilken funktion de fyra svarta knapparna som sitter utspridda runt objektivets omkrets längre fram har. I det ena läget används de som snabbknappar till ett visst fokusläge och i det andra är knapparna programmerabara funktionsknappar.

Längst in vid kamerahuset sitter den lilla spak som fäller för telekonverteraren (vilket ger en maximal bländare på f/5,6), denna kan låsas så att man inte av misstag ändrar brännvidden. Bredvid denna spak finns också den knapp som används för att välja vilket fokusavstånd som snabbknapparna ska gå till när de trycks ner. Låter det rörigt? Om ja, så kan jag lugna dig med att det är inte lika rörigt när du har objektivet framför dig.

Samtliga knappar fungerar väl, de känns bra och rejäla, de har lagom motstånd och det är inget man råkar trycka på eller ändra av misstag. Fotograferar man till exempel sport är snabbknapparna till fokuslägen väldigt bra, det kanske finns ett visst ställe som du återkommer till flera gånger och att då ställa in skärpan där och sedan kunna gå tillbaka dig med bara en knapptryckning gör att det går snabbare att fånga nödvändiga bilder. Vid andra tillfällen fungerar snabbknapparna som en extra funktionsknapp vilket även det kan vara behändigt att ha ute på objektivet.

Välbyggt

Objektivet ingår, nästan självklart, i Pro-serien av Olympus (numera OM System) och är därför vädertätat och robust byggt. Under vårt test har det onekligen upplevts välbyggt och stabilt. Både zoomringen och fokusringen har en jämn och mjuk gång och med hjälp av de manuella fokushjälpmedel som finns i kameran så går det ganska lätt att ställa skärpan manuellt, om man så önskar. Men det är sällan jag fann det nödvändigt, autofokusens stegmotor fungerar bra. Den är snabb och exakt. De gånger autofokusen inte fungerade som jag tänkt berodde det på att jag glömt ställa om fokusbegränsaren, det vill säga det var inte objektivets fel.

Objektivet har en närgräns på 1,3 meter genom hela brännviddens omfång, det gör att du kan använda det till närbilder också, det ger ingen imponerande makrofunktion, men om du vill fotografera fjärilar eller andra småsaker så går det bra. Det gör användningsområdet för objektivet större vilket kan vara intressant för potentiella köpare.

Mestadels skarpt

Olympus har lyckats bra med den optiska konstruktionen i 150-400mm f/4.5 TC1.25x IS Pro, både vid full öppning och ett par stegs nedbländning är skärpan bra både vid den kortaste och längsta brännvidden. Man kan se en lite försämring ute i kanterna, men den stör inte jättemycket. När man fäller fram telekonverteraren så blir dock skärpan märkbart sämre ute i kanten.

I mitten är det fortfarande skarpt så när man maxar brännvidden i objektivet gör man smartast att hålla motivet i mitten av bilderna. Vi kunde inte se någon kromatisk aberration i bilderna och inte heller någon märkbar distortion. En svag vinjettering kan skönjas vid ljusare motiv, men det är inget som inte går att justera bort med ett enkelt handgrepp.

Att Olympus (numera OM System) valde att sätta den maximala bländaren till f/4,5 imponerar kanske inte vid första anblick och fäller man dessutom fram telekonverteraren så hamnar man på f/5,6. Nu för tiden är kanske inte bländaren lika viktig för ljusinsamlingen eftersom bildkvaliteten på höga ISO nu är mycket högre än tidigare.

Ser man till möjligheten att fotografera med kort skärpedjup så är inte det något större problem med den här typen av objektiv, det blir kort skärpedjup med de maximala bländarna och brännvidderna som det här objektivet har. Det man vinner på den något mindre maximala bländaren är att man kan hålla ner både vikt och pris. Jämför man med till exempel Canons motsvarande EF-objektiv för fullformat (som då “bara” ger 200-400 + 1,4X med bländare f/4) så kostar det runt 40 000 kronor mer och väger nästan det dubbla.

Med en vikt på 1,9 kilo så är det inte omöjligt att handhålla Olympusobjektivet när man fotograferar, ska man fota länge är det kanske inte en vinnande taktik, men under testet var det faktiskt så jag fotograferade mest. Dels för att vikten är så pass låg, men också för att bildstabiliseringen fungerar så bra. Som standard har det 4,5 stegs stabilisering, men i 150mm läget och tillsammans med bildstabiliseringen i något av Olympus (OM Systems) topphus så kan man få upp till åtta stegs bildstabilisering (vid full brännvidd runt sex gånger).Kombinerat med ett enbensstativ klarar man det mesta i fotograferingsväg, om man inte vill ha ett trebensstativ för att frigöra händerna så klart.

Slutligen

Olympus har lyckats konstruera ett objektiv som optiskt sett levererar bra, med sin låga vikt och långa brännvidd så ger det ett smidigt handhavande som många andra format inte kan erbjuda. Att det dessutom har ett förhållandevis kort närgräns gör att det kan användas både för att fotografera små saker på nära håll eller stora (eller små) saker på långt håll.

Priset gör väl att det är förbehållet de som antingen lever på sitt fotograferande eller har en bra slant över för sin hobby. Men för den som behöver ett bra supertele till mft för att fotografera sport, djur och annat som kräver de brännvidderna så är det ett bra alternativ.

Specifikationer