Test: Olympus E-M10 III – avancerat för nybörjare

OM-D E-M10 Mark III är Olympus instegsmodell i OM-D-serien. Det är tänkt att det ska vara en lätthanterlig kamera som utan svårigheter ska ge sin användare bra bilder. Samtidigt som den ska vara något att växa i som fotograf. Tidigare modeller har skött den uppgiften väl, de har levererat bra bildkvalitet och samtidigt varit förhållandevis enkla att använda. Nya Mark III är lik föregångaren på de flesta sätt. Något som Olympus har lagt en del krut på är att göra det ännu enklare att fotografera med den. Till exempel har vissa lägen som tidigare gömde sig i olika menyer nu samlats på ett ställe. Men förutom det har det så klart hänt lite på hårdvarusidan också. Bland annat ser vi en ny processor som för med sig ökad snabbhet och till exempel förmågan att filma i 4K. Något som i stort sett har blivit ett krav på de flesta kameror idag.

Processorn är som sagt utbytt i Mark III, men sensorn är fortfarande samma. Det vill säga att den har en upplösning på 16 megapixlar, inte dåligt i och för sig. Men det känns som om de skulle behöva peta upp upplösningen lite, det är inte många kameror som ligger under 20 megapixlar i dagsläget.

Greppet är något omformat från föregångaren vilket ger ett lite skönare handhavande av kameran kan jag tycka. När man först tar kameran i sin hand är inte instegskamera det första man tänker på, den känns rejäl och reglagen man väntar sig från en dyrare kamera finns även här. Ergonomin känns bra trots att det är en förhållandevis liten kamera. Gillar man det lite mer retroaktiga utseendet så är den rätt snygg också. Klämmer man lite mer så känner man så klart att den inte är lika rejält byggd som modellerna högre upp på skalan, E-M10 Mark III är till exempel inte vädertätad, men byggkvaliteten känns bra ändå. Batteriluckan känns lite sladdrig, men det får ändå ses som ett ganska litet nedslag i det stora hela.

Förenklad meny

En av de saker som Olympus satsat på med E-M10 Mark III är att den ska vara lite enklare att använda än föregångaren. Ett steg för att uppnå det är att de har samlat alla specialfotolägena under ett och samma vred på programratten. Det nya vredet kallas AP och där hittar man bland annat lägena Live composite, Live time, Panorama, HDR, Focus stacking och några till. Det här gör att man slipper knappa runt i menyer för att hitta det läge man vill använda, enklare för användaren och kanske framför allt för nybörjaren som kan vara lite nervös när det gäller att knappa runt mycket i menyerna. Smart och snabbt, framför allt eftersom man kan använda pekfunktionen på skärmen för att bläddra mellan de olika funktionerna.

Roligt att experimentera

De speciallägen som finns i AP-läget är också väldigt roliga att experimentera med, speciellt nu under den mörkare årstiden eftersom det är lite åt det hållet de är specialiserade. En nackdel med att ta sig till dessa lägen via AP-läget är att du då tappar kontrollen över bländaren. För att kunna kontrollera bländaren måste du ta dig till dessa lägen via slutartidsratten i det manuella läget istället. Det känns verkligen som en tankevurpa. Det är samma funktion, men den skiljer sig åt beroende på hur man plockar fram den.

En annan lite omständig grej med dessa lägen (Live composite, Live time och Live bulb) är att man måste dyka ner i menyerna för att ändra slutartiden.

Bättre automatik

Olympus har även förbättrat det helt automatiska läget för den som är helt grön eller bara vill att kameran ska sköta så mycket som möjligt. Det gröna läget (det markeras av en grön plutt på programratten) ska ha blivit bättre på att analysera motivet och välja rätt inställningar.

Bland annat ska det kunna avslöja rörelser i motivet och då välja en snabbare slutartid. Allt för att bilderna ska bli så bra som möjligt med så lite ansträngning från fotografen som möjligt. Autoläget fungerar förhållandevis bra, men några små störningsmoment upptäckte vi under testet. En nackdel är att man blir låst i färgläget som kallas för i-Enhance vilket betyder att färgerna blir lite mer mättade. Inte alltid vad man önskar, men vill man köra med autoläget har man inget alternativ. Det borde inte krångla till det för nybörjaren att låta användaren välja även vilken färghantering man vill att kameran ska ha.

Fokusvobbel

En annan nackdel som upplevdes flera gånger under testet var att den följande autofokusen, alltså läget c-af tracking, inte riktigt var så säkert som förväntat. Jag är van vid, från deras dyrare modeller, att fokuseringen är exakt, snabb och imponerande.

I E-M10 Mark III är inte fokuseringen lika vass, visserligen är det här instegsmodellen i serien och man kan inte ha samma krav, men i det följande läget jagar den väldigt mycket. Sätter man fokuspunkten på ett visst motiv i bilden så jagar fram och tillbaka hela tiden. Med af-s var det dock inte några problem med att sätta skärpan eller om man väljer att ha kameran inställd på att prioritera att hitta och fokusera på ansikten, det fungerade också väldigt bra.

Filmstabilitet

Mark III kan filma i 4K, vilket så klart är spännande för den som gillar rörlig bild. Bildstabiliseringen fungerar bra när man filmar och det går att få riktigt bra resultat även på frihand. Kvaliteten på filerna är det inget fel på heller när man filmar. 4K ser bra ut, inte lika bra som de bästa, men tillräckligt bra för att man inte ska vilja klaga.

Bildkvalitet

Bildkvaliteten i OM-D E-M10 Mark III är ungefär som föregångaren. Brushanteringen är bra, i klass med övriga kameror i mft-klassen, men eftersom allt fler börjar gå ifrån den gamla 16 megapixel-sensorn hamnar den inte i klass med de fräsigare modellerna vad gäller upplösning och detaljrikedom.

Men den levererar bra jpg-filer direkt ur kameran och råfilerna går fint att arbeta med om man så vill.

Sammanfattning

Är du ute efter en kamera som fungerar både för den som just bytt upp sig till en systemkamera och för den som vill ha något att växa i så är OM-D E-M10 Mark III ett bra val. Vissa saker är lite märkliga, som olikheterna mellan Live Time och Live Composite beroende på hur man aktiverar dem. Med sina specialfunktioner gör den det lite roligare att fotografera, den lockar fram lite kreativitet och det är ju aldrig fel.