Test: Olympus Pen E-P5 - med ärvd skärpa och snabbhet

Olympus Pen-serie har hängt med ett tag och länge var E-P-modellerna de fräsigaste i Olympus spegellösa sortiment. Småsyskonen E-PLoch E-PMhar vartefter fått egenskaper från tuppen i hönsgården, E-P. Men så för ett och ett halvt år sedan dök OM-DEM-5 upp i butikshyllorna och var ännu lite vassare än E-P-kamerorna. Den riktade sig i och för sig till en annan kategori av fotografer, men det gjorde den inte mindre attraktiv. Snabbare autofokus, en riktigt bra sensor och möjligheten att bygga på kameran med extra grepp och batterigrepp var saker som lockade de något mer avancerade användarna till kameran. Sedan dess har Olympus låtit tekniken från den kameran tråckla sig ner till de enklare kamerorna i Pen-serien. Den senaste inkarnationen, E-P5, har fått ta del av om-ds sensor vilket ser till att isokänsligheten nu kan höjas till 25600 mot 12800 som tidigare.

Kontrollbehov

På E-P3 hade Olympus valt att ha ett inmatningshjul och detta var dessutom utformat som en liten rulle som satt precis där man ville ha tummen. Antingen har de själva kommit till insikt att det inte var den bästa lösningen eller så har de fått bassning av användare av den kameran för nu ser det annorlunda ut. E-P5 har istället två stycken inmatningshjul som sitter precis som intmatningshjulen brukar göra, ett för tummen och ett för pekfingret. Båda hjulen är lätta att komma åt och ger utökade möjligheter till snabba förändringar i inställningarna jämfört med den förra modellen. För att göra användandet av inmatningshjulet ännu bättre och mer mångsidigt har de även lagt till en liten spak på baksidan som har två lägen. I dessa två olika lägen får inmatningshjulen olika uppgifter. Om du tillexempel har kameran i det manuella läget så kan hjulen användas för att ställa in slutartid och bländare i det ena läget och i nästa läge används de till isokänslighet och exponeringskompensation. Vilka funktioner hjulen ska ha i de olika lägena finns det olika alternativ för och det går därför att välja vilket sätt man helst vill jobba med dem. En väldigt smart och enkel lösning för att maximera nyttan av inmatningshjulen. Det gäller bara att ha för vana att ställa tillbaka spaken i det läge som man använder mest när man har flippat om den för att ändra en annan inställning, annars är det lätt hänt att man justerar känslighet eller exponeringskompensation istället för slutartid eller bländare.

Vinklingsbar skärm

Liksom på OM-Dkan man vinkla skärmen uppåt och nedåt. Något som underlättar när man vill fotografera ur höga eller låga vinklar. Det är en av anledningarna till att den är något större än föregångaren. Man har också låtit skärmen vara tryckbar så att man kan göra vissa inställningar med fingrarna på skärmen. Men liksom vi tyckte om OM-Ds pekskärmsmöjligheter känns pekskärmens inställningsalternativ för få.

Det känns som att man vill kunna göra fler inställningar via skärmen annars kommer nog inte speciellt många att använda den. Under vanlig fotografering kan man välja om man vill fokusera där man pekar på skärmen, eller om man ska använda skärmpekandet som avtryck. Uppe i det ena hörnet kan man också hela tiden slå på wifi-funktionen.

Man kan även använda skärmen för att bläddra mellan bilderna i uppspelningsläget. Men när det kommer till pekskärmens användbarhet har andra kommit längre.

Enkel trådlöshet

Att använda wififunktionen på E-P5 är exemplariskt enkelt. Man trycker på wifisymbolen på skärmen och får upp en skärmbild där en qr-kod visas tillsammans med textinformation om uppkopplingen. Men man slipper hålla på och pilla med inställningarna i telefonen eller surfplattan, det enda man behöver ha gjort är att ladda ner den senaste versionen av Olympus Image Share och via den fotografera qr-koden som genererats av kameran.

Då har du fört över all information som mobilen behöver för att skapa en anslutning. Det här behöver du bara göra första gången du ska koppla ihop kameran med telefonen. Nästa gång räcker det med att slå på wifiläget i kameran och se till att du har wifi igång på telefonen så kommer de två att hitta varandra.

Via telefonen kan du sen ta bilder, föra över bilder eller redigera bilder i appen. Tyvärr går det inte att göra några inställningar via telefonen förutom fokusering vilket du kan sköta genom att peka på skärmen. Man kan också använda en fördröjning på slutaren som går att ställa in via telefonen.

Det hade varit kul om man även kunde göra ändringar i exponeringen, men det går alltså inte. Det kan ju dock vara en ren mjukvarufråga så att den funktionen dyker upp i senare versioner av programvaran.

Greppvänlig men smidig design

I och med att man plockade bort den gamla tumrullen som agerade inmatningshjul tidigare har den ytan nu gett plats för ett bättre och effektivare grepp för tummen. Tillsammans med greppet på framsidan gör det kameran enkel att handha och hålla med en hand. Designen följer den starka retrotrenden som råder och som kanske börjar kännas lite sliten vid det här laget.

Men den svarta och silvriga färgen känns ändå helt okej och utseendet är inspirerat av den 50 år gamla Olympus Pen Fsom kom 1963. Vill man kan man dessutom byta ut greppet på kameran mot något av de olika tillbehörsgreppen som finns.

Bland annat finns tillbehörsgrepp i trä. I övrigt är det kanske inte så mycket att säga om utsidan av kameran, då både inmatningshjulen och den nya tvålägesspaken redan tagits upp.

Nya filter och finesser

Liksom tidigare har Olympus matat in ett helt gäng med olika filter som man kan använda för att lägga på sina bilder. Och liksom tidigare är det här något som är ganska trevligt. Effekterna går också att applicera på bilderna i alla fotograferingslägen. Ett nytt fotograferingsläge på E-P5 är ett kollageläge som kallas Photo Story. Där väljer man en ram som man vill använda och sedan fotograferar du olika bilder som då hamnar på olika ställen i ramen. Tanken med det här läget är till exempel att det ska vara kul för de som sedan lägger ut sina bilder på till exempel Instagram. Man kan välja mellan ett par olika utseenden på dessa kollage och även välja färg på ramen och hur många bilder som det ska bestå av. Det går givetvis också att använda de olika effektfiltren i kollaget.

Fokus på fokusering

Liksom OM-Dså är autofokusen riktigt snabb i E-P5, även i övrigt är kameran snabb. Både i menyer och manövrering. Serietagningen kan också fräsa på ganska bra, som mest får man ut 9 bilder per sekund. Truepic vi, som processorn heter, ser till att alla andra funktioner också rullar på. Bildbehandling och tömning av buffert går ganska snabbt och smärtfritt.

Olympus stoppat in något som de kallar för »super spot af« vilket gör att man kan fokusera på små detaljer i bilden. Det fungerar faktiskt ganska bra, men känns inte helt nödvändigt vid vardagsfotografering. Om man däremot fotograferar macro eller porträtt med kameran på stativ så kan man verkligen placera skärpan där man vill.

För de som kanske inte gillar det där med autofokus så finns numera fokuspeaking som hjälpmedel när man fokuserar manuellt. Det är ett väldigt enkelt och effektivt hjälpmedel. Konturerna i det område som är skarpt färgas vita och därmed blir det lätt att se vad som är i fokus och vad som inte är det.

Bildkvalitet

Jämför man bildkvaliteten i E-P5 med föregångaren E-P3 så har det hänt en hel del. Ser man till prestanda på höga iso och tonomfånget så är skillnaden upp till 1,5 steg.

E-P5 ser bättre ut på 3200 än vad E-P3 gör på 1600. Det här kan man så klart tacka den nya sensorn för, som är den bästa m4/3-sensorn just nu. OM-Dhade riktigt bra bildkvalitet när den kom så det är förståeligt att man använder samma sensor även i hela Pen-serien.

När man filmar ligger skillnaderna mellan E-P5 och E-P3 mest i förmågan att filma i dåligt ljus. I bra ljusförhållande blir det inte skarpare eller högre detaljrikedom, men man kan filma i sämre ljusförhållanden utan försämrad bildkvalitet.

Sammanfattning

För att sammanfatta E-P5 kan man säga att det är en väldigt bra kamera för ganska många. Den är liten nog för att alltid kunna vara med, men bildkvaliteten är bra nog för att man inte ska behöva känna att man kompromissar allt för mycket.

I kombination med ett av de mindre fasta m4/3-objektivet har man ett kompakt paket som levererar riktigt bra bilder och ger många roliga möjligheter.