Test: Panasonic Lumix G9 – fullmatad toppmodell

Panasonic har länge satsat på sin toppmodell GH5, med inriktning mot filmaren. Nu får GH5 en jämlike för stillbildsfoto: Panasonic G9. Kameran får en del spännande funktioner som vi hittar hos GH5, bland annat samma sensor på 20,3 megapixlar, men även en del nya egna funktioner som passar stillbildsfotografen. Panasonic G9 är också vädertätad för att klara av att användas i krävande miljöer.

Processorkraften är densamma, vilket möjliggör hantering av den snabba seriebildstagningen på upp till hela 60 bilder per sekund i full upplösning – och en imponerande snabb autofokus inom det spegellösa segmentet.

Känns som GH5

Det finns många likheter i storlek och grepp mellan GH5 och G9, inte direkt att det är samma rakt av, men det märks helt klart att det yttre hos G9 fått ta del av GH5:ans känsla.

Knapparna är bra placerade, är många – vilket är en stor fördel för den som gillar att ha det – och lätt åtkomliga i sitt grepp. Undantaget är inspelningsknappen för film som sitter lite svårt till för att starta inspelning med enhandsgrepp. Panasonic G9 har även fått en joystick som förenklar användningen av kameran vid navigering och förflyttning av fokuspunkter. Jag gillar även det låsbara vridreglaget för programval med dess extrafunktion för att välja fotograferingsläge. Snyggt, lätthanterligt och bra.

Men kanske bäst är knappen, eller snarare reglaget, för funktionsval mellan två förinställda inställningar. Med knappen går det att välja bland en hel drös av inställningar som ska justeras vid ändring av reglaget, exempelvis från mekanisk till elektronisk ridå, bildkvalitetsinställning, ISO-justering och annat. Fantastiskt användbart, och något som en avancerad fotograf verkligen kan använda sig av.

En annan sak värd att nämna är att avtryckarens känslighet har ovanligt liten tolerans. Flera gångar när jag tycker mig själv bara nudda knappen tar den en bild, och det är svårt att ställa om sitt fotograferande när jag är van vid trögare knappar – och ibland stör mig på mycket trögare knappar. Det finns alltså både bra och dålig sidor med en känslig avtryckare, och smaken är nog personlig.

Sökare och skärm

Panasonic har slagit på stort när det gäller den digitala sökaren som är samma hos GH5: 3,68 miljoner bildpunkter – men med tillägget att det nu går att justera sökarbildens förstoring.

Med upp till 0,83x förstoring blir bilden riktigt stor och fin, vilket lyfter hela fotograferingsupplevelsen. För den som har glasögon innebär detta att man kan minska förstoringsgraden eftersom man ser in i sökaren från ett längre avstånd – men ändå ser hela bilden – vilket är riktigt bra.

Bildens kvalitet är riktigt bra och skarp, och går att ändra i två lägen beroende på vad man fotograferar: 60 Hz för "kvalitet" och 120 Hz för "snabbhet". I det senare läget får man leva med en något lägre upplösning, men kan å andra sidan lättare följa något som rör sig mycket fort.

Den vinklingsbara pekskärmen på 3 tum och 1,4 miljoner bildpunkter är även den bra. Att använda den som pekskärm fungerar mycket bra vid både filmning och fotografering, och känsligheten är riktigt bra. Skärmen går att använda till det mesta, samt har en ny funktion för att förflytta fokuspunkten samtidigt som man tittar genom sökaren.

Funktionen har två inställningar, dels "absolut", som gör att jag kan trycka på skärmen och få fokuspunkten precis där, samtidigt som jag tittar i sökaren. Detta är något svårt när näsan är i vägen, men funktionen är alltså precis som att trycka på skärmen. Den andra inställningen är "relativ", det vill säga att du kan använda en del av skärmen, exempelvis ett hörn, för att justera fokuspunkten, och dra flera gånger för att förflytta den vidare.

Funktionen fungerar relativt bra om man inte ska fotografera en snabb situation, då är den för långsam. Det som jag saknar är möjligheten att ställa in känsligheten för hur snabbt fokuspunkten ska flyttas i det relativa läget. Det finns alltså potential för utveckling, men grunden är god.

Att det går att använda skärmen utfälld för att trycka på den under filmning är en värdefull egenskap, framförallt för den som vill filma med G9, men ännu inte behärskar den manuella fokuseringen.

Autofokus och snabbhet

Att Panasonic har satsat på snabbhet hos nya G9 märks tydligt på specifikationerna. Mest användbart är nog möjligheten att fånga bilder med kontinuerlig autofokus i full upplösning i upp till 20 bilder per sekund, förvisso bara några sekunder, men ändå med möjlighet att få ett otroligt detaljerat urval av bilder från en händelse med ett snabbt skeende. I tyst läge med elektronisk slutare vet man egentligen inte om kameran tar någon bild, förutom genom att titta på nedräkningen av antalet bilder – man kan alltså snabbt fylla ett minneskort om man inte ser upp.

Behövs mekanisk slutare får man nöja sig med 12 bilder och låst autofokus på första rutan, eller 9 bilder per sekund med kontinuerlig autofokus.

Möjligheten man får till bra bilder är riktigt bra, och autofokusen hänger också med bra – helt klart den snabbaste autofokusen på en micro fourthirds-kamera vi hittills testat – och vi blir imponerade över vad den klarar av.

Att fotografera både sport, ridning och vattensurfare klarar den av utan problem, och som vanligt fungerar den följande autofokusen som bäst när det är stora kontraster som skiljer sig mot bakgrunden. Vid några få ögonblick kan den hoppa över för att fokusera på ett annat kontrastmässigt objekt, men i det stora hela fungerar det mycket bra, även i höga hastigheter, vilket imponerar.

Viktigt att påtala är att fokusen inte upplevs lika rapp och säker som de bästa proffshusen med fasdetekterande autofokus för sportfoto – men å andra sidan är detta ett bra kliv framåt hos Panasonic för att på riktigt närma sig kampen om den extremt snabba autofokusen i de högre bildhastigheterna.

Kameran är också riktigt snabb på allt annat. Att skriva och läsa från kortet går riktigt fort, mycket på grund av de två snabba kortplatserna, vilket resulterar i att kameran hänger med i alla lägen.

Funktioner

Bildstabiliseringen är helt klart en grej som Panasonic utvecklat ännu ett steg. När vi testar hur den fungerar så är den imponerande smart och säker, både för stillbild och film. Genom att kombinera kamerahusets femaxlade bildstabilisering med den tvåaxlade bildstabiliseringen från objektivet så klarar kameran med kompatibla objektiv att fånga upp till 6,5 stegs längre slutartider vid handhållen fotografering – vilket är riktigt bra för den som har behovet av detta, exempelvis gillar att filma på fridhand.

En annan intressant funktion är High-Res-läget med möjlighet att fotografera bilder i 80 megapixel. Genom att göra en menyinställning och använda stativ kan man ta högupplösta bilder på stilla objekt, både i jpeg och i råformat, genom att kameran lägger samman 8 bilder där sensorn förflyttats. På så vis ökar man detaljåtergivningen, och visst blir det en användbar skillnad. För natur- och landskapsfotografer är denna funktion riktigt intressant, eftersom man kan pressa ur mer kvalitet ur sina bilder.

Funktionen finns hos andra tillverkare, men erbjuder då en lägre upplösning.

Video

Film spelas in i 4K (i max 10 minuter) i upp till 60/50p i 150 megabit i 8-bitars 4:2:0, eller full-HD i 28 megabit. Trots att G9 är Panasonics prestandakamera för stillbild, så har den ändå riktigt bra filmfunktioner.

För den som filmar i 4K får man bildstabilisering, vilket är värt mycket. Dessutom finns så klart ljudingång och hörlursuttag, som tillsammans med ljudnivåinställningen ger en bra kontroll vid filmning.

G9 har även fokus-peaking och zebra-markering, vilket är bra för filmaren. I övrigt lämnas proffsfunktonerna som Cinelike-D och V-LogL-gamma till GH5, samt de högsta bitrate-lägena för den bästa bildkvaliteten.

Kort sagt så får man en riktigt kompetent kamera för film hos G9, utan något märkbart avkall på bildkvaliteten för de som inte är proffsfilmare.

Bildkvalitet

Allt ifrån skärpa – på grund av avsaknaden av lågpassfilter – samt färgåtergivning och dynamiskt omfång, är riktigt bra hos Panasonic G9. Sensorn är samma som hos GH5, vilket bidrar till dessa egenskaper, samt ett bra kontrollerat brus i bilderna på höga ISO-värden.

Tillsammans med GH5 levererar G9 bilder som just nu ligger i toppskiktet för micro fourthirds.

Filmer från G9 ser även dessa riktigt bra ut, och det finns många inställningar att använda för att justera bilden, men inte lika många avancerade tekniker som hos Panasonic GH5.

Slutsats

Panasonic har verkligen lyckats skapa en kamera med möjlighet att passa många. Den har funktioner som tilltalar de flesta avancerade fotografer, och dessutom stora möjligheter att användas för högkvalitativ film, vilket gör G9 till en bred multimediamaskin.

Snabbheten i seriebildstagningen gör att den går att använda i många situationer där bilder per sekund räknas, och den hjälper även till bra med det genom sin följande autofokus.

Det finns mycket, mycket mer att säga om Panasonic G9 än vad som ryms i detta test, med massor av avancerade inställningar för den som vill gräva ned sig i dessa för att göra kameran till sin egen.

Paketeringen är riktigt bra, och för den som sneglat åt en Panasonic GH5 men inte behöver de avancerade videofokunktionerna, så finns nu en likvärdig prestandakamera för stillbild.