Test: Profoto B1 – studiostyrka med autopilot

Det kanske kan vara bra att göra klart från början att det här inte är en blixt som kommer att hamna i var fotointresserad människas hem. Priset avskräcker säkert även en del hugade yrkesfotografer då man får punga ut med runt 17 500 kronor för en blixt, plus sändaren som hamnar runt 3300 kronor. Med det sagt så är det en produkt som i första hand riktar sig till fotografer som arbetar med sin utrustning, något som märks i den rejäla byggkvaliteten.

Det kommer säkerligen vara en och annan hobbyfotograf som ser fördelarna med ett rejält blixtsystem med många finesser.

Saknar inte sladdar

När jag först fick blixtarna till kontoret så tänkte jag att det jag skulle uppskatta mest när jag tog ut dem i skogen för test skulle vara ttl-funktionen och att det faktum att man slapp hålla reda på sladdar och batterier skulle vara en extra bonus.

Men väl på plats ute i skogen så måste jag säga att det här med att slippa externa batterier och sladdar som hänger runt och fastnar i saker är väldigt skönt. I princip kan man hantera b1:orna som vanliga små speedlights, fast de är mycket större. Jag hade med mig en assistent som hjälpte till och det var inga som helst problem för honom att bara greppa en blixt och agera stativ där det inte gick att ställa ett vanliga blixtstativ utan att riskera att blixten gick omkull.

Batterierna ska klara av 220 avfyrningar på full styrka, och under de tre timmar vi var ute i skogen så tröttnade inte någon av blixtarna. Visserligen körde vi inte på fullstyrka hela tiden, men det var ett par minusgrader och det brukar ju äta en del ström. Om man ska vara ute en hel dag skulle jag dock se till att ha med mig extra batterier.

Först med TTL

Profoto är det första företaget som kommer med en lösning för ttl till studioblixtar, men hur vettigt är det egentligen? Många som jobbar mycket med studioblixtar har lärt sig ungefär vilka styrkor som behövs vid olika situationer. Men för nybörjaren kan det vara svårare, det var också något Profoto själva pratade om på pressreleasen, att det skulle vara ett mindre steg att börja fotografera med studioblixtar med hjälp av automatiken. Men hur fungerar den då?

Jodå, när man väl börjar fotografera så är inlärningskurvan väldigt brant. I stort sett räcker det med att slå på blixtarna och sätta sändaren på kameran för att få ett blixtljus som är väldigt nära en korrekt exponering.

Lättast är det om blixtarna ska belysa i stort sett hela bilden och man inte använder så mycket naturligt ljus. Eftersom då är det bara blixtarnas ljus som kamerans ljusmätare behöver ta hänsyn till och då blir det en mer korrekt exponering.

Om man däremot bara vill att blixtarna ska påverka en mindre del av bilden så får man oftast in och korrigera blixtarna. Det kan man antingen göra via sändaren eller så gör man det via kamerans blixtexponeringskompensation. Det senare är det snabbare sättet, men då kan man inte styra blixtarna individuellt, vilket man kan göra med sändaren.

Tidsbesparing

En av de stora fördelarna med automatiken är att det sparar tid. För en fotograf som ska ta ett blixtbelyst porträtt kan b1:ornas blixtsystem vara väldigt bra. Man riggar sina blixtar så som man vill att ljuset ska falla, även detta går snabbt eftersom det bara innebär att montera blixtarna på stativ, sätta på ljusformare och trycka på »on« och sen är man redo att köra. Det krävs inte mer än en testbild för att se om man vill justera ner eller upp någon av blixtarnas styrka.

Det går att dela in blixtar i tre olika grupper, använder du fler får du leva med att de inte kommer att gå att justera individuellt. När man spikat ljuset kan man slå av ttl-mätningen och gå över till manuell styrning. Fördelen då är att blixtarna behåller den styrka som ttl-mätningen gav dem. Då kan man till exempel ta med mer av bakgrunden eller ändra vinkel utan att det påverkar blixtljuset.

Sändaren

Air Remote ttl-c, som sändaren heter, finns alltså ännu så länge bara till Canon, men planen är att det ska dyka upp en Nikonvariant under nästa år.

Knapplayouten är väldigt basic och det krävs inte någon instruktionsbok för att man ska förstå vad de olika knapparna gör. Man kan välja om man vill ha ttl eller manuell styrning, man kan välja om blixtarna ska slå på första eller anda ridån och det går att välja kanal för blixtarna.

Utöver dessa funktioner så kan man slå av och på modellljuset, styra styrkan på blixtarna och sätta en blixt eller grupp i off-läge. Det jag saknar på sändaren är att se vilken styrka blixten är inställd på. Då vet man hur långt man har kvar tills man utnyttjar maxeffekt och det är lättare att se hur blixtarna är inställda mellan varandra.

Sammanfattning

För de som fotograferar mycket med blixtar utanför studion kan det här vara något att sikta in sig på. ttl och sladdlösheten i kombination med styrkan på 500ws gör att det blir en rejäl, smidig och tidsbesparande lösning.

Byggkvaliteten går inte heller att klaga på, alla reglage känns rejäla och hållbara. De är även kompatibla med alla ljusformare från Profoto. Däremot är storleken likvärdig med de flesta andra studioblixtar, så vill man ha något litet får man tyvärr vända sig någon annanstans.