TEST: Sony A1 – vinnande prestanda och extrem snabbhet

Sony fortsätter att närma sig de professionella fotograferna. Efter att det senaste flaggskeppet A9 II fått fina recensioner för sin snabba autofokus och fina bildkvalitet, har Sony än en gång höjt ribban ett steg – denna gång med nya Sony A1. Sony själva menar att A1 är ett riktigt multimediaverktyg som har anpassats efter den professionella fotografens behov: snabbhet, hög upplösning och fina specifikationer för video, tillsammans med ett hållbart chassi gjort i en magnesiumlegering.

Men hur stort är steget? Mycket hos A1 handlar om hastigheten, och det är också detta som imponerar på pappret, med en ny stackad sensor på 50 megapixel. Jämfört med Sony A9 II som klarar av 20 bilder per sekund i 24 megapixel kan Sony A1 briljera med hela 30 bilder per sekund i 50 megapixel. Till detta kan vi även addera möjligheten att spela in video i 8K.

Men som alla vet handlar mycket också om handhavande, vilka professionella funktioner som finns i kameran och hur dessa underlättar för fotografens arbetsflöde. Här ser vi att Sony också börjat tänka till, och det märks på flera sätt.

Förbättrad design

Sony A9 och A9 II har ju välkomnats för sina innovativa funktioner och snabba autofokus, så kommer även bli fallet med A1, vilket jag kommer diskutera mer senare. Men samtidigt har dessa två modeller också kritiserats för sin design och sitt handhavande, där många menar att Sony satt tekniken i fokus före tankarna kring att kamerorna är ett arbetsredskap hos de professionella användarna – minimalistisk design, små knappar och finfin ingenjörskonst. Sony gjorde däremot en ansats mellan A9 och A9 II med något större knappar, vilket gick hem väl.

Nu verkar Sony ha fattat grejen, och faktiskt börja lyssna på sina användare, något som gör att de också kommer ett steg närmare en bättre kamera ämnad åt proffsen med nya Sony A1. Kameran är när man tittar på den relativt lik både A9 II och den mer videoinriktade A7S III, faktiskt både när det gäller tekniken innanför skalet, men dessutom även till designen där upplägget är exakt som hos A9 II.

Greppet är möjligen det bekvämaste och bästa hittills från Sony bland deras semi- och pro-modeller, mycket på grund av att det känns något större och djupare, vilket helt enkelt gör det lättare och skönare att hålla kameran, framförallt med ett tungt objektiv monterat.

Skillnader mot Sony A9 II

Faktum är att jag för första gången kan skriva att jag imponeras över den fina känsla som A1 faktiskt fått, och egentligen krävdes inte så mycket. Greppet var en sak, men de nu synbart större AF-ON-knapparna från A9 II är perfekt avvägd på många vis, liksom den förbättrade joysticken.

Möjligen kan jag tycka att den nya designen för en säkrare justering av bildtagningsläget med en spärr som trycks ned och vrids är något krånglig – i varje fall om du har en vante på dig – annars kommer man inte åt att vrida runt den.

Snabb dataskyffling

Dubbla Bionz XR-processorer för bildhanteringen är tydligen några av de delar som krävs för att få den stora dataströmmmen att fungera hos A1. Och det är inte så svårt att förstå, med video i 8K/30p, 7680x4320 pixlar, som läses ut från hela sensorn i 10-bitars 4:2:0-format – i 400 megabit. En snabbare variant för video i 4K ger upp till 120 bilder per sekund i progressivt läge, nedskalat från 5,8K, eller en beskärning på 1,13x, i 4:2:2-format.

Som vi vet så skapar också snabb datautläsning värme, något som Sony verkar ha parerat bra med designen hos A1 och just 8K-video. Enligt dom själva är kamerans upplägg densamma som hos videoinriktade A7S III, och vid test av filmning i 8K filmade jag utan problem ut minneskortet på 64 gigabyte (CFexpress Typ A). Kortet blev varmt, men inga värmerelaterade problem uppenbarade sig. Möjligen kan utslaget bli annorlunda beroende på vilken miljö man filmar i och omgivande temperatur. Med extern inspelningsutrustning kan A1 spela in video i 16 bitars färgdjup i råformat, vilket antagligen också minskar värmen i kameran då den interna minneskortsbussen inte behöver hantera dataströmmen på samma vis.

Hela hanteringen av 8K-video tycker jag Sony lyckas integrera både sömlöst och bra i kameran, och alla inställningar görs i menyvalen där även inställningar för videoprofiler görs. Där finns även färgprofilerna, bland annat S-Log2/3 samt S-Cinetone, den senare för att få en mer cinematisk bild, samtidigt som det blir lättare att göra grading om materialet är mixat med exempelvis filer från FX9 eller FX6. Detta gör att A1 också kan användas som kompletterande kamera i produktioner som kräver flera kameror eller liknande.

Filmerna i 8K är fantastiska att skåda, även om de också kräver sin dator för att spelas upp, beroende på filinställning. Skärpan är detaljrik och kvalitén med bra objektiv gör att möjligheten till stillbildsanvändning vid framegrab ökar ytterligare. Dessutom är det endast mycket liten antydan till rolling shutter och medföljande gelé-effekt. Förbättringen beror på den snabba hanteringen av data hos sensorn – Exmor RS – där minnet sitter direkt under sensorns ljusfångande sensels, något som ökar prestandan avsevärt både gällande snabbhet och utläsningslaggen som nu knappt märks av.

För den som arbetar mycket med video finns också alla förutsättningar: fullstor HDMI-kontakt, hörlurs- och mikrofonkontakt och möjligheten att koppla in mer avancerad kringutrustning som XLR-ljud, via multikopplingen för blixtskon. Också kontrollerna för just filmaren är många, och även om det är för mycket att gå in på specifikt här, så kommer den som är videointresserad helt klart bli nöjd.

Till snabbheten bidrar också möjligheten att använda CFexpress-kort Typ A, eller SD-kort (UHS-II), i de två kortplatserna som tar båda typerna. Här har Sony framtidssäkrat och det rasslar verkligen på snabbt när kameran läser eller skriver till just CFexpress, samtidigt som det är fint att möjligheten till SD-kort också finns. Snabb skrivning av data kombinerat med snabb bildprocessor gör också att Sony öppnat upp för möjligheten att fotografera bilder i icke-förstörande komprimerat råformat. Att göra så kräver nämligen rätt mycket kraft. Bra val av Sony, framförallt när det handlar om så många pixlar

Fantastisk sökare

Den elektroniska sökaren – som även är samma som i Sony A7S III – är den mest högupplösta vi testat hittills. Med en förstoring på 0,9x och hela 9,44 miljoner bildpunkter och en upplösning på 2048 x 1536 pixlar är bilden helt enkelt fantastisk. Den höga upplösningen gör att bilden blir ruskigt skarp och detaljerad. Min tanke är att det också nu är skiftet är moget att genomföras, eftersom den visuella skillnaden är minimal om man tänker på just pixlar, upplösning och upplevelsen i sökaren, jämfört med den klassiska analoga sökaren. Bilden går också att ställa in på flera olika vis, något som gör att det går att få den rätt nära färger och ljusstyrka mot verkligheten.

Som vanligt är prestanda något som kostar, i detta fall mer specifikt hur snabbt bilden i sökaren ska uppdateras. Den högupplösta standardinställningen är 60 bilder per sekund, något som ger en lugn och mjuk bild. Men ska man göra snabba panoreringar på saker som rör sig, eller följa objekt med följande autofokus – ja, då behövs dubbla uppdateringsfrekvensen, något som kostar i form av minskad upplösning på bilden i sökaren. Även om skillnaden inte är enorm så är den synbar, men knappast något problem i de lägen när inställningen används, enligt mig.

Upplevelsen av den elektroniska sökaren är nog också en av de saker som är mest slående för kameran, förutom just snabbheten i kameran. Att se det man tittar på elektroniskt, men ändå glömma bort att det är just en elektronisk bild som visas och inte en analog – det är riktigt bra – och något som kommer att tilltala de flesta som använder kameran.

På temat kommer vi däremot till bildskärmen på 3 tum. Bra skärm, absolut, men på en kamera i denna klass känns det lite sniket att den ändå vara håller 1,44 miljoner bildpunkter i upplösning. Upplösningen kunde helt klart varit högre, och egentligen hade skärmen också fått vara något större eftersom det finns så många fördelar med att använda pekskärmsfunktionen och annat via skärmen. Trots detta är bilden ändå hyfsat bra, men hade kunnat vara bättre. En annan sak att diskutera är fördelen eller nackdelen med att ha en vinklingsbar skärm i två led. Hos A1 får vi nöja oss med ett led, något som antagligen är mer hållbart än om den haft två leder – men å andra sidan hade en tvåledad skärm underlättat vid filmning och hur man kan använda skärmen då, med möjlighet till snabb fokusjustering med vänster hands tumme – som dessutom ger ett stabilt och bra stöd. Men som sagt, andra tillverkare har också dragit samma slutsatser – en led räcker.

Autofokus

Något som vi hade föraningar om skulle kunna vara en »deal breaker« var den utvecklade realtidsautofokusen som även finns i A1. Våra tankar stämde – när autofokusen väl får den kräm och processorkraft den faktiskt behöver – kombinerat med den tekniskt utvecklade stackade sensorn – ger det en extremt välfungerande och snabb autofokus.

Att mäta fraktioner av tid eller hur säker den är jämfört med andra kameror i samma klass, visar sig vara svårt eftersom marginalerna är så små. Trots detta vågar jag säga att den följande autofokusen hos A1 antagligen är den snabbaste och bästa jag någonsin testat. Den prickar rätt, är säker, fungerar klockrent och har många olika inställningsmöjligheter. Nytt är också att A1 verkar hitta åter till objekt den följer om man panorerar förbi det den följer och sedan åter får med objektet i bild. Helt klart imponerande av Sony.

Ungefär samma sak gäller ögon-AF, som snabbt hittar ögonen, klistrar sig fast – och håller sig där. Extremt bra funktionalitet, helt enkelt.

Bildkvalitet

Den stackade sensorn ger också fördelar när det gäller bildkvaliteten. Förutom mindre signalvägar, som i sin tur betyder mindre brus, kan även färghantering och dynamiskt omfång bli något, något förbättrat. Detta är också precis vad vi ser i bildfilerna från Sony A1 – och imponeras av.

Bildkvaliteten är i absolut toppklass, med sina 5o megapixel blir resultatet också enastående skarpt och detaljrikt. Bruset hanteras riktigt bra, och det finns stora möjligheter att lyfta skuggorna i efterbehandlingen.

Sammantaget med upplösningen som hos A1 är högre än hos övriga professionella och extremt snabba kameror, presterar alltså Sony A1 fantastiskt bra när vi väger samman detaljrikedom, bildskärpa, dynamiskt omfång och sätter det i relation till antal bilder per sekund och 50 megapixel.

Slutsats

Kombinerat med den extrema snabbheten över lag hos kameran, den extrema seriebildstagningen och den nya menydesignen som gör det lättare att hitta alla inställningar, blir Sony A1 faktiskt precis det som Sony själva menar – ett prestandamonster som verkligen kan fungera som ett kraftfullt verktyg för multijournalisten eller den som behöver en multimediamaskin.

Dessutom har Sony förbättrat batteritiden avsevärt, liksom finslipat pro-segmentets krav på bland annat nätverkshantering.

Sony har tagit små, små steg för att närma sig en fungerande design som blandar samman både teknisk innovation med fungerande handhavande för professionella användare. Nu är vi snart där. Tekniken sitter, prestandan sitter, bildkvaliteten sitter.

Sony har gjort mycket rätt med Sony A1, men trots en just nu ledande position gällande autofokus och snabbhet behöver de ta sig över den sista tröskeln för att verkligen kunna locka till sig det yrkesverksamma segmentet när det gäller just sport.

Betyg

Handhavande: 72

Snabbhet: 98

Byggkvalitet: 78

Mångsidighet: 86

Funktioner: 93

TOTALT: 93

Specifikationer Sony A1