TEST: Sony A7C – fullformat i kompakt och lätt format

Att designa en kamera är både lätt och svårt. Att göra något som är extremt litet är oftast inte omöjligt, men oftast inte helt billigt. Sony däremot, har passat på att göra saker mindre och mindre, lättare och lättare, och i detta fall i syftet att förbättra bärbarheten. Och visst lyckas de med att göra en allroundkamera i fullformat som mycket väl kan attrahera den stora massan.

Sony A7C är nämligen en fullformatskamera som blandar samman tekniken från A7 III och A9 II, med en design som mångt och mycket liknar den hos A6600 – alltså en mycket mindre kamera än A7-modellerna – trots att den egentligen är fullproppad med finfin teknik som bildstabilisering, finfina videoegenskaper elektronisk sökare och vinklingsbar skärm.

Sprunget ur idén att utveckla sitt modellprogram med en kompakt version, med »C« som i »compact«, föddes nya A7C som ett komplement till Sonys A7-modeller som utgör grunden, med A7R-modellerna för sin höga upplösning, A7S-modellerna för video samt de två professionella A9-kamerorna som har snabbheten som behövs för vissa grupper. Det nya kompakta segmentets första modell är därför bara snäppet större än A6600 – runt 10 procent enligt Sony själva – men med i princip samma vikt på 509 gram.

Test: Sony A7 III – riktigt bra på mycket

Sony A7C har fått samma bakbelysta sensor på 24 megapixel som A7 III och Bionz X-bildprocessorn som gör att A7C hänger med i det mesta – så som 10 bilder per sekund – och kan hantera Sonys utvecklade realtidsautofokus, precis som hos A9 II-modellen.

Enkel design

Känner man till A6600 känner man också till A7C:s designmässiga tanke. Enklare linjer, enklare reglage, enklare handhavanden. Från en början kanske tanken var att det skulle vara just enkelt, men i detta fall antagligen för att hålla nere vikt och storlek och tilltala exempelvis den portabla resande filmfotografen (exempelvis en vloggare, även om denna kamera är mer kompetent än att bara använda till snabbskapade filmer till sociala medier).

Och nog är en av planerna att man ska filma sig själv – Sony-loggan på den utfällda och vinklingsbara skärmen blir nämligen rättvänd om man roterar den så den visar bilden framåt, alltså så man ser sig själv om man filmar sig själv. En bra bieffekt då, är att man kan greppa in fingrarna i den kant där skärmen annars ligger an mot kamerahuset – för ett stadigt grepp med vänster hand. Här hade Sony även kunnat haft en funktionsknapp mellan exponeringskompensationen och programvalsratten – för det stället nås nämligen löjligt lätt med pekfingret med denna selfie-vinklade hållning. AF-knappen är däremot enkel att hitta i detta läge – den är nämligen mycket större än vanligt, antagligen av just detta skäl.

Men några justeringar finns ju även mot vad vi är vana vid. Det känns inte direkt 2020/2021 att helt skippa det främre vridreglaget, framförallt inte på en kamera som är tänkt att fungera som lite av en multimediamaskin. Här ser jag en förlust i handhavande och snabbhet hos användningen, och känner mig i vissa lägen rätt så handikappad när jag snabbt vill kunna justera bländare och slutartid på ett snabbt sätt.

Dessutom saknar A7C även en joystick – som jag vanligtvis kan klara mig utan – men här känns det ändå befogat om den hade varit med som ett komplement mot det så saknade främre reglaget. Den största frågan är däremot om den stora massan kommer att sakna dessa två funktioner, eller om det bara är de mer avancerade entusiasterna som ser det som en viktig grej. Det återstår att se.

Snabb autofokus

Det är inte konstigt att jag imponeras av autofokusen hos A7C, den har ju trots allt ärvt funktionerna och kraften från A9 II, Sonys flaggskeppskamera när det gäller prestanda för proffsen. De 693 fasdetekterande AF-punkterna finns utspridda på 93 procent av bildytan och ger fina möjligheter till riktigt snabb och säker autofokus, även i svagt ljus.

Samma sak för del följande realtidsautofokusen som gör att sekvenser på 10 bilder per sekund i 11 sekunder (över 100 bilder) fungerar fint. Kameran har också ögonidentifierande autofokus med möjlighet att identifiera personer i bilden som tittar bortåt, vilket är ett stort plus för den som filmar.

Däremot får vi inte den senaste funktionaliteten i den senaste bildprocessorn, vilket gör att menysystemet är det äldre, samtidigt som man känner igen sig, men också med haken att exempelvis menyinställningarna inte går att nå när kameran buffrar. Vid växling mellan stillbild och video så kommer A7C heller inte ihåg respektive inställningar, vilket gör att man måste justera om detta – något som inte är helt optimalt.

En fördel är möjligheten att titta i sökaren samtidigt som man manuellt följer ett objekt eller ställer om fokus med pekskärmen. Funktionen har funnits ett tag och förenklar det avsevärt för att justera fokus snabbt under tiden man tittar i sökaren. Funktionen fungerar även under filmning, men är något meckig att få till då man måste ändra några inställningar - och även ändra tillbaka om man vill ha sina inställningar annorlunda för stillbild.

Okej för video

Med en hel drös hjälpmedel finns egentligen allt som behövs för att få till bra video: mikrofoningång, hörlursuttag, focus-peaking och zebra-markering för överexponerade ytor. Specifikationerna är också helt okej, med video i 4K/25p i obeskuret läge i full sensorbredd, medan 4K/30p går att få i ett beskuret läge på 1,2x.

Bildkvaliteten på filmerna ur kameran är detaljerade och fina, med bra skärpa i 4K-läget. Processorn orkar också med en del, men vissa gånger inte tillräckligt för att minska så kallad rolling shutter, vilket innebär att sekvensen blir synbart vobblande när man snabbt panorerar.

Några andra fördelar är att A7C även stödjer HDR-video via HLG samt har stöd för S-Log/S-Gamut-profiler. Men grejen här är att om man ändå ska justera färger och annat via så kallad grading i efterhand – som ju är fördelen med de olika Log-profilerna – så behövs också ett högkvalitativt bitdjup hos sekvenserna man skapar. Här har Sony valt att ge A7C möjligheten att endast spela in video i 8 bitar, vilket försvårar för den som vill ägna sig åt kvalitetshöjande efterbehandling, något som är lite synd. Kameran både har och har inte de delar som behövs för den där extra kvaliteten för video – något som Sony annars är så bra på. Men direkt ur kameran – inga problem – sekvenserna blir riktigt bra, men då behövs heller inte Log-profilerna användas. Ingen begränsning finns i inspelningstid finns däremot.

Slutsats

Sonys ingenjörer har arbetat en del med att minska bruset genom brusreducering på ett bra sätt, något som vi såg resultatet av hos A7 III som har samma bakbelysta sensor. Bildkvaliteten är likvärd hos A7C, med riktigt bra detaljer hos JPG-bilder direkt ur kameran, ett dynamiskt omfång som är ruskigt bra och finfin skärpa, helt enkelt toppkvalitet. Jag gillar också Sonys färghantering, det blir riktigt neutralt och bra redan med grundinställningen.

För video och avancerade filmare finns bättre alternativ, och en anledning till detta är tidigare nämnda 8-bitarsvideo, trots att profiler för vidare grading finns. Men användningen av videofunktionerna gör att kameran är hyfsat lättanvänd, och att den mycket väl kan fungera som en bra medelväg – man får trots allt en sensor i fullformat i ett kompakt skal, med en avancerad och snabb autofokus och en fantastisk bildkvalitet – och är också hyfsat snabb med sina 10 bilder per sekund för att klara snabba förlopp.

Men kameran har också spännande funktioner som jag gillar: laddning via USB C och möjligheten att driva kameran via en powerbank – perfekt för den som reser eller rör sig i fält på ställen som inte har möjlighet till laddning. Dessutom har Sony också gjort en ansats för att öka på batteritiden i sina batterier, något som gör att det nu känns riktigt hållbart – batteriet är samma som hos A9 II.

Att hitta balansen mellan en kamera som har lätt vikt och är lagom kompakt samtidigt som den har de egenskaper och den teknik som behövs – till en vettig prislapp – är inte alltid lätt. Sony har ändå lyckats rätt bra med att baka ihop en kompetent fullformatssensor i ett trevligt och kompakt kamerahus. Bekostnaden ligger i medlingen av de saker som tar utrymme, vilket ger A7C färre knappar, avsaknad av främre reglage, plats för ett minneskort i stället för två och en något mindre elektronisk sökare.

Men å andra sidan så är bildkvaliteten på toppklass, liksom autofokusen, vilket i slutändan gör A7C till en förbättrad A7 III som har fått ärva flaggskeppet A9 II:s grymma autofokusalgoritmer.

Betyg

Handhavande: 67

Snabbhet: 72

Byggkvalitet: 65

Mångsidighet: 66

Funktioner: 64

TOTALT: 70