Test: Sony RX1 - når nästan hela vägen fram

Hög upplösning i liten förpackning är inget som går direkt hand i hand. Och när det väl gör det så finns det alltid kompromisser här och där. Samma sak gäller också sensorstorlek och kamerastorlek. Hittills har vi bara sett systemkameradesign hos de kameror vi testat med en sensor av fullformat. Därför är det skönt att se att steget som många med mig väntat på – är taget.

Sony RX1 ändrar nu på detta. Innanför kompaktkamerans skal som enbart mäter 113 x 65 x 70 millimeter sitter nämligen en 24 megapixels-sensor – en modifierad version av den vi finner i Sony A99 och Nikon D600. ISO-omfånget ligger på mellan 100 och 25600 ISO. Film spelas in i full-HD i 1080p i 50 bilder per sekund i AVCHD, med möjlighet att mata ut ren signal via HDMI-kontakten. Det inbyggda objektivet har en fast brännvidd på 35 millimeter med en ljusstyrka på 2,0 och en manuell bländarring.

Kvalitativ design

Utseendemässigt upplever jag själv att RX1 ser ut som ett stabilt och hållbart bygge i metall, vilket det också är. Designen känns genomtänkt, med flera likheter hos Sonys kompaktkamera RX100 – och har till viss del också den där kompaktkänslan, med outtalat grepp och minimalistisk utseende. Trots minimalismen finns en liten gummikant att vila tummen mot, något som är värt mycket eftersom greppet i övrigt är rätt plant, även om det fungerar bra. Problemet är att greppet inte helt räcker till vid enhandsfotografering – då vill man gärna hålla ut tummen mot skärmen.

Knapparna har fått smarta placeringar. På baksidan hittar vi det bland andra knappar även det klassiska snurrhjulet som också fungerar som vänster, höger, upp och ned, tillsammans med en silverknapp i mitten. Förutom dessa finns fem knappar till, varav en funktionsknapp. På ovansidan finner vi ytterligare en programmerbar knapp, lätt nåbar med pekfingret. På programvalsratten kan man välja de klassiska P, A, S och M, tillsammans med scen-, panorama-, film- och autoläge. Utöver dessa finns möjlighet att programmera kamerans inställningar i tre olika versioner, och nå dessa genom lägena 1, 2 eller 3, som också finns på programvalsratten. Det här är något som är riktigt användbart för den som snabbt behöver byta inställningar för olika typer av fotografering, eller olika typer av ljusförhållanden.

Tillsammans med det lilla snurrhjulet som sitter halvt inne i kamerahuset finns tillräckligt många knappar för att få alla möjligheter till god kontroll. Lägg till detta också snurrhjulet för exponeringskompensation i ett spann om sex EV-steg, som sitter på kamerans ovansida och nås med tummen i det övre högra hörnet, samt inspelningsknappen för film som placerats i själva gummigreppet. Är man rädd att komma åt den av misstag vid fotografering så går det att stänga av denna när man inte är i filmläge. Smart.

Känslan hos alla knappar är riktigt bra, och det märks att Sony tänkt till för målgruppen: de som kräver ett bra handhavande som fungerar smart och har den rätta känslan. Ytterligare ett exempel på detta är placeringen av fokusmetod på kamerans framsida. Där finner vi reglaget för manuell- och direkt manuell fokus, samt autofokus. Man når den lätt från sidan och kan på så vis snabbt justera mellan autofokus och manuell fokusering utan att ändra grepp på kameran. Jag kan inte annat än tycka om Sonys lösningar.

Ljusstarkt objektiv

RX1:ans inbyggda objektiv är ett fast Carl Zeiss T* 35 mm med en bländare på 2,0, vilket gör möjligheterna till fotografering i ljussvaga situationer fina. I denna design sitter också slutaren i objektivet, vilket innebär både för- och nackdelar: en fördel är att det finns ökad plats i kamerahuset – som man kan anta är behövligt för den stora sensorn och elektroniken där omkring, medan nackdelarna med en sådan centralslutare är att man inte får lika korta slutartider som en vanlig fokalplansslutare som sitter direkt framför sensorn.

För RX1:ans del innebär detta att 1/2000 sekund är snabbast möjliga slutartid för bländare 2-3,5. Vid fotografering med bländare 5,6 och högre, minskar öppningens storlek, vilket möjliggör slutartider på 1/4000 sekund.

På objektivet finner vi också tre vridbara ringar. Längst ut finner vi fokusringen som låter oss ställa in fokus manuellt. Vid denna sitter en fokusområdesring som låter oss välja mellan två fokusspann – mellan 0,2 och 0,35 meter, samt från 0,3 meter till oändligheten. På så vis justerar du linselementets brytning mot sensorn, vilket möjliggör en minskning med närgränsen med en decimeter. Finemang vid nära fotografering, och att slippa letande autofokus.

Den tredje och inre ringen runt objektivet är bländarringen, som vi känner igen från flera analoga kameror. Genom denna får du direkt åtkomst till bländarinställningen i A- och M-läget, vilket är helt fantastiskt för den som vill köra med exempelvis Auto-ISO och snabbt kunna välja skärpedjup utan att behöva krångla med knappar. Perfekt för gatufotografen alltså. Men trots denna stora fördel går en del av euforin bort i handhavandet av ringen – räfflingen är alldeles för snålt tilltagen, och ligger enbart över sidorna. Resten av ringen har en glättad yta, och totalt sett får man inget riktigt bra grepp om bländarringen. Att den sitter inträngd mot kamerahuset gör det hela värre, och att justera ringen med vantar är rätt svårt. Jag kan inte annat än att se det som att designen gick före funktionen. Känslan i justeringen med de distinkta klicken för varje bländarvärde är däremot riktigt bra.

Genomtänkta inställningar

Sonys menysystem har alltid varit smart upplagt och lättnavigerat. Hos Sony RX1 råder samma sak. Du kan lätt ta dig till menyerna via menyinställningen för att göra ändringar, och det hela är logiskt uppbyggt. Men när du väl ställt in din kamera finns egentligen ingen anledning att rota runt i menyerna –många av de saker du antagligen snabbt vill ändra går att koppla till de olika funktionsknapparna.

Genom att tryck på display-knappen kan du snabbt få upp en helt ren bild på skärmen, ett histogram eller grafisk visning av horisontalplanet. För den som vill ha full kontroll går det även att se alla inställningar i kameran med den så kallade ”quick-navi”-bilden, vilket ger en smidig överblick och möjlighet att göra justeringar av inställningarna.

På skärmen ser du också, liksom hos Sonys andra kameror, ikoner för inställningar av ISO, vitbalans, matningsläge, effekter och mycket mer.

Inte helt fokuserad

Snabbhet i autofokus är en utveckling som Sony hängt med på bra. Hos RX1 ser vi däremot inte den fulla potentialen hos kameran, utan får leva med en något sökande autofokus som ibland har svårt att snabbt hitta rätt även i bra ljusförhållanden. Däremot är det få gånger som den hittar fel. Jämförelsevis så ser vi att många andra kameror ligger bättre till när det gäller denna hastighet. Synd tycker jag, eftersom kameran har så mycket annan potential som därmed försvinner med uteblivandet av blixtsnabb autofokus. Övriga inställningar för autofokus är ansiktsdetektering och fokusföljning.

För den som vill växla mellan autofokus och manuell fokus finns knappen på kamerans framsida. I läget DMF, direkt manuell fokus, finns möjligheten att använda både autofokus och manuell fokus, vilket jag upptäckte var riktigt användbart i situationer med svagt ljus. I detta läge, eller läget för helmanuell fokus, finns hjälpmedel för dig som fotograf att hitta rätt skärpa, genom fokus-peaking, eller konturframhävning i gult, rött eller vitt. Perfekt att ha till hands, lätt att använda och en viktig funktion. Mängden som fokus justeras när du vrider på fokusringen är väl avvägd. Samtidigt som du fokuserar kan du välja att få en inzoomning på 5,7 eller 11 gånger. Det hjälper –och det fungerar.

Tyvärr finns här ett problem, och det är den uteblivna möjligheten att få konturframhävningen på den vanliga bilden utan inzoomning. Du tappar alltså helhetsbilden varje gång du använder denna fokushjälp, eller tappar konturframhävningen om du väljer att se hela bilden. Det här är något som borde fixas omgående i en firmware-uppdatering, och konstigt att det inte var med från början. Samma sak gäller den tunna markeringen som konturframhävningen ger vid stora bländaröppningar.

En annan bra grej är att kameran direkt låter dig se skärpedjupet på skärmen, eftersom den mäter ljuset samtidigt som den visar bilden. Däremot så gäller detta enbart upp till bländare 8, en mindre bländaröppning än så låter dig däremot inte se skärpedjupet under fokusering, då kameran måste fokusera med som högst bländare 8.

Tummen upp för skärmen

Sony RX1 har utrustats med en fast TFT-skärm på 3 tum, med en upplösning på 1,23 megapixel. Skärmen är oerhört skarp, har bra ljusstyrka och är i klass med de bästa vi ser just nu beträffande kontrast och bildvinkel. Diskussionen om huruvida skärmen borde vara vinklingsbar eller inte beror på hur man fotograferar. Själv passar en fast skärm min typ av fotografering, vilket också gör den mer robust. Bra för vissa, dåligt för andra, alltså.

Du kan totalt ställa in ljusstyrkan på fem olika värden, förutom auto-läget som justerar ljusstyrkan automatiskt, eller läget för solsken, som ger den starkaste ljusstyrkan. Själv tycker jag att den svagaste ljusstyrkan är för ljusstark, och skulle gärna vilja ha möjligheten att ställa in den ännu svagare. Är du ute och fotograferar i mörker och ska göra inställningar vill du ha den möjligheten.

Totalt sett är skärmen en tumme upp.

Film

För filminspelning finns ett särskilt läge på programvalsratten som ställer in kameran i filmläge, även om det går att spela in film i andra lägen genom att bara trycka på knappen för filminspelning, en knapp som också går att stänga av. För film har RX1 också inbyggd bildstabilisering, vilket innebär att filmerna blir mjuka och fina, när du är skakig. Funktionen använder en del av sensorytan för att jämna ut, vilket innebär att det blir en något snävare bild med funktionen påslagen, som en något beskuren bild.

Film spelas in i full-HD 1080p i 50 eller 25 bilder per sekund, i 28 megabit H.264. En stor nackdel är att det inte går att spela in film i HD-kvalitet i 720p, något som skulle underlätta för exempelvis bildjournalisten som snabbt ska tanka upp högkvalitativa filmer. Bildkvaliteten är däremot riktigt bra, och RX1 ger fina filmer direkt ur kameran. Det går också att koppla in kameran med HDMI för att spela in en ren videosignal till exempelvis en inspelningsenhet.

Däremot går det inte att få konturframhävning vid filmning, vilket gör det mycket svårt att se var fokus faktiskt befinner sig. Det går heller inte att zooma in för att se filmens fokus.

Bildkvalitet

Brusreducering är något som kameratillverkarna arbetar hårt med. Resultatet hos bildfilerna från Sonys RX1 är bland det bästa vi sett, både när det gäller bildkvalitet och brushantering. Sony vet hur man tar bort det störiga färgbruset som uppkommer vid hög känslighet, vilket också går hand i hand vad de själva faktiskt säger – ”vi har koll på hur alla komponenter i kameran fungerar med varandra, eftersom det är våra”.

Sensorn presterar likadant som D600, vilket alltså gör Sony RX1 till en av de fem bästa kamerorna just nu, gällande bildkvalitet –vilket är ett fantastiskt bra resultat.

Slutsats

Det går inte annat än att imponeras av Sonys ingenjörskonst hos RX1. Den stilistiska och kompakta designen gör att storleken inte längre är ett problem –handhavandet är fint och bildkvaliteten utmärkt, vilket oftast är en svår kombination med liten fysisk kamerastorlek. Den som söker en kamera i proffsklass kommer bli nöjd med vad kameran har att erbjuda: fem bilder per sekund, bra och snabba möjligheter till kontroll och hög upplösning.

Bildjournalisten som vill resa lätt, ha ett andra kamerahus, eller den avancerade hobbyfotografen som vill bära med en högpresterande kamera överallt –RX1 kan vara för dig.

Kameran har vissa små brister, några som kan lösas med ny firmware, men mest problematiskt är nog autofokusen som inte helt går hand i hand med priset den kostar. I denna prisklass borde allt vara på topp –inte bara nästan.