Kamera & Bild testar

TEST: Tamron 11-20mm f/2,8 Di III-A RXD – skarpt och utan krusiduller

Tamrons har med sin senaste vidvinkelzoom för Fujifilm X lyckats skapa ett kompakt objektiv som levererar skarpa bilder och ger kreativa möjligheter. Men det finns också några svagheter.

Det finns inte en uppsjö av rejäla vidvinkelobjektiv med autofokus till Fujifilm om man tittar bortom Fujifilms egna. Tamrons 11-20 f/2,8 Di III-A RXD är därför ett välkommet inslag i utbudet. Objektivet har en millimeter längre brännvidd i vidvinkelläget än Fujifilms egna 10-24mm f/4 R OIS WR men större maximal bländare. Och det är väl kanske det objektiv som är närmaste konkurrenten till Tamron, eller snarare är det väl kanske tvärtom, det är Tamron som är konkurrenten.

Enkel konstruktion

Tamrons objektiv är förhållandevis enkelt i sin uppbyggnad. Det har en zoomring och en fokusring, i övrigt finns det inget att vrida eller trycka på. Det finns alltså ingen bländarring där du kan justera bländaren manuellt som det går att göra på de flesta av Fujifilms objektiv. På det stora hela är det väl en ganska normal konstruktion från Tamrons håll och det är snarare så att det är Fujifilm som sticker ut med sin bländarring. I övrigt känns Tamrons 11-20 aningen plastigare än Fujifilms objektiv brukar göra. Men det känns för den sakens skull inte billigt. Fokusringen har en mjuk gång och är lätt att vrida, samma med zoomringen.

Landskaspfotografering är en given användning för den här typen av objektiv och Tamrons 11-20mm f/2,8 Di III-A RXD är inget undantag. 1,5s, f/11, ISO64

När man vrider zoomringen från 20mm till 11mm så skjuts frontlinsen ut och objektivet är alltså längst vid sin kortaste brännvidd.

Tyst och snabb autofokus

Under normala förhållanden har Tamrons autofokusmotor RXD, som är en tyst stegmotor, inga problem med att fokusera. Egentligen är det inte förrän man fokuserar på lite knepigare motiv som det kan förekomma lite jagande. I slutändan hamnar skärpan där den ska i stort sett jämt, men det kan ta lite längre tid vid låg kontrast eller vid motljus. Den fungerar också med Fujifilms olika autofokuslägen och kan följa både ögon, ansikten och andra motiv utan konstigheter.

Med en svag distorsion som korrigeras direkt i kameran vid jpg eller enkelt i bildbehandlingen, är arkitektur inte heller något problem för den här vidvinkeln. 1/30s, f/4, ISO1250

Skärpan sitter

Det är inte helt lätt att konstruera en rejäl vidvinkel med full skärpa över hela bilden, Tamron har heller inte lyckats fullt ut med sin 11-20 heller. Tittar vi i mitten av bilden är det skarpt vid f/2,8. Går man utåt kanterna blir det mjukare även om man sätter fokuspunkten ute i kanten. Bländar man ner ett steg blir skärpan bättre över hela bilden, även i mitten, men man behöver gå ner till någonstans runt f/5,6 för att det ska bli skarpt ute i kanterna. Skärpan är bättre i kanterna vid större bländare när man zoomar in till 20mm. Något annat som dyker upp ytterst i kanterna i bilden är kromatisk aberration vid större bländare. De blå/röda missfärgningarna som uppstår vid hög kontrast är dock oftast ganska lätta att få bort med ett fåtal klick i råframkallningsprogram (vilket är en fördel att använda eftersom det inte korrigeras bort med jpg-bilder rätt ur kameran).

Tittar vi på andra saker som till exempel så kallad focus breathing, alltså att brännvidden ändras när man fokuserar från närgränsen till oändlighet så förekommer det en del sådan här. Det är dock främst ett problem för filmare och inget som påverkar speciellt mycket när man fotograferar stillbilder.

Med en närgräns på 15cm i vidvinkelläget kan du komma väldigt nära och får en maximal förstoring på 1:4, vilket bidrar till de kreativa möjligheterna med objektivet. 1/680s, f/3,5, ISO1250

Motljus går också bra, om man provocerar ordentligt går det att få fram en del reflexer och spökljus, men det är inte allt för mycket. Oskärpa är väl kanske inte det som känns viktigast när det kommer till vidvinklar, men eftersom närgränsen är så pass kort (motivet kan nästan vara vid frontlinsen) kan man få till bilder med tydlig oskärpa och det ser bra ut. Men som sagt, det är inte därför man skaffar det här objektivet.

Det finns en viss distorsion, men denna korrigeras i kameran vid lagring i jpg och om man fotograferar i råformat görs det enkelt i efterbehandlingen.

Autofokusen fungerar bra i Tamrons 11-20, det kan jaga lite i vissa lägen, men oftast sitter skärpan snabbt och tyst. 1/25s, f/4, ISO 800

Slutsats

Tamron 11-20mm f/2,8 Di III-A RXD är ett roligt objektiv att fotografera med, det är dessutom kompakt och lätt (335g) vilket gör att det kanske kan vara extra intressant för den som har en trång kameraväska eller vill resa lätt. Den korta närgränsen ökar de kreativa möjligheterna ytterligare, vid elva millimeter har du en förstoringsgrad på 1:4. Det är dessutom skarpt och ger bra bildkvalitet, även med de mer krävande kamerorna med Fujifilms 40 megapixelssensor.

+Skarpt i mitten redan vid f/2,8, litet och lätt, prisvärt
-Lite mjukt i kanterna vid f/2,8, viss kromatisk aberration

Det är ett bra objektiv för landskap, arkitektur eller actionsport där en vidvinkel med f/2,8 är önskvärd. Det kan säkerligen fungera för en del astrofoto också. Samma objektiv finns också med fattning för Sonys aps-c-kameror.

FattningFujifilm X (finns även till Sony E)
FormatAPS-C
Brännvidd11-20mm (motsvarar ungefär 16,5 -30mm i fullformat)
Cirkapris9990 kronor
BildstabiliseringNej
Maximal bländaref/2,8
Minsta bländaref/16
Bländarlameller7st
Närgräns15cm vid 11mm, 24cm vid 20mm. 
VädertätningJa
Filterstorlek67mm
Diameter x längd86,3 x 73mm
Vikt335g