Våra första intryck av nya Sony A6600

Sony slipar till sitt APS-C-segment och passar på att uppdatera sina modeller lämpligt inför IFA 2019 i Berlin. I samband med släppet hölls en pressträff i Köpenhamn för att visa upp de två nya kamerahusenSony A6100 och A6600 samt två nya APS-C-objektivmed G-beteckning.

I denna artikel kommer vi koncentrera oss på A6600 som är den mer avancerade av de två kamerorna. Egentligen är det för den oinvigde inte helt lätt att hålla reda på alla skillnader mellan Sonys olika kameror i APS-C-segmentet. Men här nedan syns en sammanfattande bild över de olika modellerna:

På pressträffen broderar Sony även ut hur de tänkt med sina kameror. Framtiden är AI-baserad när det gäller programvaran som hanterar autofokusen enligt dom, och menar att det är just AI+snabbhet som gör en väl fungerande autofokus för en kamera.

Förutom detta meddelar Sony att det de nu gör är att låta den teknik som finns i fullformat få sippra nedåt i leden för att hamna även i APS-C-segmentet. Här ligger också kvalitet och snabbhet högt upp på kravlisten, tillsammans med batterikapacitet, objektivutbud och kompakt design.

Pierrick Masson, produktchef över ILC, Sony Europe, menar att A6600 har över totalt 40 förbättringar mot föregångaren. Vidare pratar han om att det också är lätt att inte se alla förändringar vid en första anblick.

Jag är helt benägen att hålla med om att förändringarna är svåra att se, men har också svårt att se att skillnaderna är både revolutionerande eller skiljer sig åt mot andra liknande kameror, även i Sonys segment.

Enligt mig ligger tyngden i den förbättrade autofokushastigheten och snabbare processorn från Sony A9, samtidigt som hårdvaran i sig förhåller sig mer till den tidigare än den senaste, exempelvis sensorn och den elektroniska sökaren.

Frågan jag ställer mig är – vilken är egentligen målgruppen för kameran?

Autofokus, autofokus, autofokus

Okej, autofokus, en sak som Sony själva tryckte hårt på vid sin presentation. Och nog stämmer detta – helt klart märkbart är att den snabba processorn från A9 gör sitt och gör det bra, för det går snabbt både när det gäller att visa eller bläddra bland bilder, direkt efter en lång seriebildstagning, och vid kmenyhantering.Däremot är det svårt att säga om den är "1,8 gånger snabbare", vilket är hur mycket snabbare bildhanteringen är.

Hela kameran känns förbättrad i just snabbhet, och även om tidigare kameror också var hyfsat snabba så har Sony på något vis lyckats få A6600 att kännas något snabbare. Förutom systemet så kan mycket ligga i just hur autofokusen fungerar, för det är precis den som jag upplever är den största och bästa uppdateringen med den nya kameran.

Inställningen för att hitta huvud, även hos en person som är bakåtvänd, och sedan hitta ansiktet för att sedan hitta ögonen, är otroligt imponerande. Den är så bra att det fungerar klockrent i de flesta situationer jag hamnar i när jag fotograferar personer på Köpenhamns gator.

Förutom att den hittar ögonen exakt, så gör den detta även tillförlitligt och mycket snabbt. Även med teleobjektiv jobbar autofoksuen på bra och hittar ögon och sätter fokus.

Ögon-AF för film

En annan vinnare i spelet om vloggarna är möjligheten till en smart, lättanvänd och funktionell autofokus. Sony sätter det prick på, med en utvecklad autofokus för den som arbetar med film. Mjukhet och snabbhet i ett har fått en lyckad kombination, och genom pekskärmen kan jag enkelt fånga upp en person att följa, eller att byta till att följa.

Dessutom finns funktionaliteten för film precis som för stillbild, med möjligheten att filma en person som rör sig lite hit och dit, framåt och bakåt, utan att egentligen behöva justera så mycket. Det blir bra av sig själv, och automatikens spårningsteknik är riktigt grym – och den följande AF-rutan följer sömlöst med.

Imponerande!

Snyggt och stabilt bygge

Genom att A6600 är byggd i en magnesiumlegering så hoppar den upp ytterligare något i hierarkin. Förbättringar finns även i greppet jämfört med hos föregångaren samt A6100, med ett större och sjupare sådant. Sony har ju tänkt annorlunda än sina konkurrenter, där bärbarhet och kompakt design gått före, något som de nu verkar tänja något på.

Kanske blev kritiken för stor, eller så var det ett måste för att få plats med det kraftfullare Z-batteriet som ska ge en dubblad batteritid än det tidigare, något som vi ännu inte testat. Hur som helst så är förändringen bättre, med ett grepp som känns både stabiliare, bättre och skönare. Dessutom går det ändå rätt bra att köra på ett stort objektiv och få hyfsat med plats för fingrarna, då greppet främst bygger framåt.

Däremot håller knapparna och knappdesignen exakt samma som innan – alltså något pilligt små, ett av Sonys signum. För att vara en flaggskeppsmodell i APS-C-segmentet känns det något underligt att de inte utvecklat designen vidare i ytterligare ett moment – där ett exempel hade varit att begåva A6600 med ett främre inmatningshjul för exempelvis slutartid eller bländare. Det är så mycket snabbhet som försvinner utan möjligheten till den kontrollen.

Både förbättring och saknad sådan

Däremot har tumhjulet fått sig en lätt förbättring, bland annat genom att designen nu ger en ytterligare inbyggnad av reglaget, något som förbättrar skydd mot avsiktlig ändring av inställningar när kameran är på och man är ute och vandrar med kameran vid sin sida.

Med vloggarna i åtanke har Sony även utökat vinklingsmöjligheten för skärmen, för att den som exempelvis filmar ska kunna se sig själv. Detta fungerar riktigt bra, men mindre bra om man behöver en extern mikrofon – den sätter man ju ofta fast i blixtskon – som då täcker skärmen. Men ett uttag för hörlurar är ju finfint.

Bildstabiliseringen i kamerahuset är också en bra grej, och fungerar bra när vi testar den med teleobjektiv. Däremot är det svårt att exakt se skillnader mot förgångare eller objektivs inbyggda objektiv, något som vi får testa närmare när vi får in kameran. Men att funktionen finns i kamerahuset är så klart riktigt bra.

Sensorn i A6600 känner vi igen, samma som i den tre år gamla A6300, som i sin tur bygger på en tidigare arkitetkur där man bytt ut ledningsmaterial till koppartrådför att ytan som används för att ta upp ljus ska kunna göras större.

Förbättringarna hos A6600 ligger i stället hos bildhanteringen och främst färghanteringen i svagt ljus, en förbättring som enligt Sony ska synas främst genom färgåtergivningen på bilder tagna i hög ISO.

Den elektroniska sökaren är bra, men med dagens mått mätt så stannar det också där. Med handen på hjärtat så hade jag gärna sett att den hoppat upp ett steg ytterligare för att hålla sig i nivå med andra toppmodeller. Det känns lite trist att A6600 inte fick ta nästa steg.

Men vi får så klart inte glömma fördelarna som Sony stoppat in hos A6600 gällande video – funktionerna är utökade, med bland annat stöd för inspelning via HDMI till externa hårddiskinspelare med fungerande ansiktsigenkänning, samtHybrid Log Gamma (HLG) med S-Log2/3 och S-Gamut2/3 (bas-ISO på 500). Dessutom har Sony skippat inspelningsgränsen i tid på A6600. Vi har inte provat dessa funktioner, men värdet hos dessa kan vara riktigt stort för den som filmar.

En annan fråga värd att ställa är varför man klamrat sig fast vid att enbart erbjuda en minneskortplats, när många menar att flaggskeppsmodeller bör ha dubbla. Sedan kan man så klart diskutera huruvida det faktiskt behövs eller inte, men här gör Sony ändå ett vägval att inte ha två kortplatser i en kamera i ett stort kamerasegment.Och varför har den bara USB 2?

Vissa hårda ord helt enkelt, men det beror nog också på att jag är något kluven. Å ena sidan har den en autofokus som briljerad och mycket förbättrad, men å andra sidan så upplevs nog kameran för många som att den i grunden är i princip samma kamera som många av de tidigare modellerna. Och autofokus är inte allt som behövs i en prestandakamera.