Vi testar Sony A99 Mark II

Snabbhet, fokuspunkter och autofokus. Här har Sony lagt tyngden på sina uppdateringar hos nya A99 Mark II. En hel del har hänt, och Sony har gjort en hel del spännande modifieringar på insidan jämfört med den nu fyra år gamla kameran A99.

Rent designmässigt känner vi helt igen oss från föregångaren. Baksidorna med dess knappar ser i princip helt likadana ut hos A99 och A99 Mark II. Knapplaceringen är identisk, och den enda skillanden man egentligen kan uppleva är designen på joysticken som används för navigering och flerval.

Jag tycker Sony gör rätt val som behåller designen och utförandet. Knapparna hamnar bra i jämförelse med hur man håller kameran, och placeringen av AF-knappen för tummen passar perfekt. Dessutom finns snabb tillgång till den rödmarkerade inspelningsknappen för film, som sitter bra placerad för att snabbt kunna spela in video med tummen.

Snabb autofokus

Den dedikerade AF-modulen har totalt 79 fasdetekterande autofokuspunkter varav de 15 i mitten är av korstyp. Mittenpunkten klarar ned till -4 EV-steg för att klara av att fokusera.

Och de har lyckats bra med fokuseringen. I menyn går det att ställa in om man vill använda hybrid-läget, där alltså kameran själv väljer fokusläge. När jag provar att välja endast fasdetekterande så upplever jag att den initiala fokustiden när man trycker ned knappen bli något snabbare. Exakt varför vet jag inte, men det kan bero på att det tar en bråkdels sekund för kameran att analysera scenen för att välja fokusläge.

Även ytan för fokus är förbättrad mot föregångaren, som numera täcker runt 47 procent av bildytan mot tidigare 29 procent. Det är också detta som lägger grunden till hur långt vi kan följa ett objekt med följande fokus ut mot kanterna. Med A99 Mark II går det rätt bra, eftersom ytan just är så stor som den är.

När jag testar att använda följande autofokus på en person som går eller rör sig mot eller ifrån mig, eller sidledes gående över bilden, så finns nu även möjligheten att ställa in en flexibel punkt, som gör att man kan välja vilket objekt man vill följa.

Det hela fungerar riktigt bra, och det finns dessutom många möjligheter att ställa in knapparnas funktioner för att få till en bra låsning av fokus. Exempelvis kan man använda mittenknappen på joysticken för att låsa fast på ett objekt, något som är snabbt och lätt gjort. Samma knapp går även att använda för att låta fokuspunkten återgå till mitten för att vara redo för att följa andra objekt. Den flexibla punkten går även att förflytta för att initialt få en bättre placering av varifrån du vill följa ett objekt i din bild.

Som hjälp till autofokussystemet har A99 Mark II alltså även utrustats med 399 fokuspunkter på sensorn. Även dessa hjälper till för att få fokusen att hitta rätt. Kombinationen av hela systemet och dess uppbyggnad ger en mycket snabb och exakt fokusering när jag testar på objekt som rör sig både långsamt och snabbt. Mer ingående om detta kan du läsa i det kommande testet i Kamera Bild nr 2/2017 som kommer ut i butik 7 februari.

12 bilder i serie

Att fotografera i 12 bilder per sekund i 42 megapixlar i 14-bitars råformat är imponerande snabbt. Dessutom hänger kameran med bra i svängarna vid fotografering och upplevs som helhet riktigt snabbarbetad och responsiv.

En nackdel däremot är att det inte går att använda kamerans menysystem samtidigt som den skriver från buffert till minneskort (vid exempelvis en lång och tung seriebildstagning), vilket så klart är synd. Däremot kan du fortsätta fotografera för varje ledigt utrymme i bufferten som skapas vid skrivningen till kortet. Tiden det tar och antal bilder du kan ta i serie beror även på vilket minneskort som används.

Liveview och sökare

En annan sak jag testade är att fotografera i läget för live-view i seriebildstagning. Med ungefär 12 bilder per sekund går det nu att se serien du tar direkt på skärmen, utan någon blackout eller lagg. Det här är riktigt användbart och faktiskt en riktigt rolig funktion att använda.

Den elektroniska sökaren är mycket bra, snabb på att ställa in sig vid ljusändringar, och riktigt skarp. Dessutom är den större än föregångaren. Vissa gångar är det nästan så att jag glömmer bort att den är digital, eftersom den är både högupplöst och har en bra uppdateringsfrekvens. Att dessutom kunna ha informationen överliggande i sökaren gör att man snabbt ser all viktig information man vill ha direkt i sökaren, precis som på skärmen.

Djupt menysystem

Det jag gillar hos Sony är möjligheten är att man kan ställa in så otroligt många inställningar för kameran, dess knappar och funktioner. Men det är också detta som jag inte gillar. Det är en svår balansgång – att ha tillgång till många val och att snabbt kunna nå dom när det gäller. Sony A99 Mark II är riktad till de som kan sin kamera, vilket också märks.

Men i det stora hela så ger dessa möjligheter att du som fotograf kan ställa in kameran så att det blir din egen. Och när man lärt sig hur de olika delarna hänger samman och programmerat knapparna, så blir systemet lättanvänt och riktigt funktionellt.

Filmning i 4K

Med ett superssnabbt UHS-3-kort (U3) kan jag spela in film i 4K i upp till 100 megabit bildkvalitet i XAVC-S-formatet i fullformat utan beskärning. Detta är imponerande.

Extra roligt är att Sony som vanligt är bra på att låta dig som fotograf bestämma mycket i filmläget, samt få extra hjälp: snabb växling till manuell fokusering, eller att övergå mellan MF och AF, zebra-markering för exponering samt konturframhävning för var skärpan ligger.

Mer om filmning och allt däromkring återkommer jag till i testet.

I Kamera Bild nr 2/2017 i butik 7 februari, kan du läsa det färdiga testet av Sony A99 Mark II.