Krönika
Anders Wånell: "Diaprojektorn eller 55-tumsteven"
"Jag har spontant tänkt att det alltid kommer vara ett snäpp bättre att titta på mina diabilder med projektor på duk. Det kan tyckas självklart att det måste bli bättre att titta på originalet. Men riktigt så enkelt är det inte."
Publicerad
Först och främst gäller det att projektorn har en skarp optik. Den första projektorn jag använde var en enklare modell med plastlinser och dess skärpa räckte inte till för att man skulle se kornen i filmen. Fast det förstod jag inte förrän jag tittade på mina bilder med en annan projektor. Då blev det till att skaffa en ny.
Att objektivet är skarpt hjälper inte mycket om filmen inte är plan. Då blir inte hela bilden skarp samtidigt. Det löser man med glasade ramar, men det har aldrig varit aktuellt för mig. Dyrt och krångligt. Istället har jag för mig att min projektors objektiv har ett skärpeplan som är böjt för att passa filmens böjning. Vissa diarutor poppar till (böjer sig åt rätt håll) när de blivit varma av projektorlampan och då kan bilden bli riktigt bra. Andra är nog bra från början och ytterligare andra blir aldrig skarpa över hela ytan.
En diaduk är väl rimligen alltid större än en teve, trodde jag. När jag satte upp duken bredvid teven blev jag överraskad av att det inte stämde. Det beror såklart på att duken jag har är ovanligt liten, men det var lite lustigt att dukens bredd råkade vara nära på exakt samma som bredden för en 55-tumsteve. Att tevens bredd är lika bred som duken betyder inte att bilden jag visar blir lika stor. Det gäller bara för liggande bilder som jag beskurit från 3:2-proportionen till minst 16:9. Och stående bilder blir såklart väldigt mycket mindre på teven jämfört med på duken.
De drygt åtta megapixel som tevens 4K-upplösning som mest kan visa låter kanske inte mycket, men i jämförelsen med även en finkornig diafilm så är det en försumbar detaljförlust. Jag behöver inte undra om det finns mer detaljer att se om jag tar fram originalet. Dessutom måste jag vara alldeles intill för att se exakt alla detaljer och så nära vill man ju aldrig vara. Det ger ingen översikt av bilden.
Ljusstyrka och svärta var lika. En projektion kan aldrig ge samma svärta som en oled-teve, men i min jämförelse var det inte en oled-teve så därmed blev svärtan ganska lik. Vad som inte var likt var färgtemperaturen. Nu är det visserligen något som synen anpassar sig till, men med teven och projektorduken bredvid varandra så blev det påtagligt att halogenlampan i diaprojektorn är onödigt varm i sin färgtemperatur. Här har teven en stor fördel i att färgtemperaturen går att justera.
Det är ett rejält jobb att digitalisera diabilder. Åtminstone om ambitionsnivån är någorlunda hög. En snabbvariant bör vara att använda en apparat som automatiskt kan beta igenom ett helt diamagasin. Jag ser det inte som ett alternativ eftersom jag vill få in bilderna i datorn som råfiler så jag kan redigera på bästa sätt. Så för mig blir det till att plocka diaram efter diaram och sätta i en hållare framför makroobjektivet på den högupplösta systemkameran.
För att garanterat få skärpa även med buktande film har jag en liten bländare. Men det gör i sin tur att damm på sensorn syns mer än önskvärt tydligt. Även smått som är omöjligt att se och omöjligt (?) att få bort. Det är som väl är inte i alla bilder som det syns, men där det är störande får jag se till att få bort dem vid bildredigeringen.
En viktig del i bildredigeringen är beskärningen. När jag fotade med diafilm tyckte jag det var så viktigt att jag i vissa bilder la in aluminumfolie. Andra filmrutor var jag tvungen att pyssla med så att inte ramen beskar för mycket på en viss sida av bilden. Nu vid avfotograferingen av diafilmen skulle jag väldigt gärna få med hela filmrutan utan någon beskärning av diaramen, men att plocka isär varenda ram är såklart inte möjligt. Jag skulle då även behöva någon annan typ av hållare som jag kan placera en ituklippt filmruta i.
SENASTE I ÄMNET
-
Johan Svensson's supermoon photo at Gröna Lund in Sweden – liked by 34,000 on Facebook
"The moon's appearance did not disappoint us," says photographer Johan Svensson, who received 34,000 likes for his supermoon photo over Gröna Lund.
-
Johan Svenssons supermåne-bild vid Gröna Lund har gillats av 34 000
"Månens uppenbarelse gjorde oss inte besvikna", berättar fotografen Johan Svensson som fått 34 000 likes på sin supermåne-bild över Gröna Lund.
LÄS ÄVEN
-
Niclas Ahlberg: »Undvik FOMO & satsa istället på dina egna bilder«
-
Calle Rosenqvist: »Det är inte möjligt. Nej, det är nödvändigt.«
-
Calle Rosenqvist: "Det är idén som gör bilden"
-
Vi summerar fotoåret 2023: Nyheter, händelser & prylar
-
Johan Wessel: Nu ändras spelplanen – eller?
-
Kommentar: Därför är Sonys nya sensor framtiden – men inte för alla
Det är tyvärr inte det enda som inte är perfekt. För att få vettig visning på teven behöver jag än så länge skapa hdr-filmfiler. Det är inte praktiskt på något sätt, som att kunna växla bild enkelt. Vägen mot bra bildvisning är tema som inte färdigutrett på långa vägar.
En del motiv fungerar konstigt nog bra utan intressant ljus. Jag tycker att grön mossa kan lysa så pass att den skapar sitt egna ljus i bilden. Bäst blir det just efter att det regnat.
Mitt absoluta favoritljus är när solen tittar fram under en mörkgrå himmel. Jag vill ha den mörka himmeln som bakgrund till det som solen lyser på. Det ger en överdriven effekt trots att det är helt naturligt. Perfekt helt enkelt.
